Esther Klanlös, två gånger vald till domare i Cerand, låter tankarna vandra, och ler. Hon föreställer sig hur hon står i rådssalen i sin forna hemstad Gwarch och ser ansiktsuttrycken på stadens sju ledare, de sju matematikerna, då de får höra att besättningen ”tappat bort” sitt skepp medan de provianterade i Cerand. -”Det här hade ni inte räknat med va?” Skulle hon ha sagt, om hon var där. Fruktansvärd historia den där med profeterna förresten. Alla döda, på en enda natt. Märkligt också att alla människor hon såg på vägen till domtältet var på väg till stora infarten till Cerand, och det vid en tid då hederligt folk borde inta sitt aftonmål och njuta av ökennattens svalka. Hon skakar bort tankarna och återvänder till ärendet:
–”Försvaret ogillas, bar och basar är förvisso två liknande ord, men ni borde veta bättre. För fylla och förstörelse i stora basaren döms ni till tio dagars häkte.” Hela processen är en fars för att köpa tid åt de där båda existenserna som ska stjäla det gwarchiska luftskeppet, stölden av skeppet lite salt i såren på den stad som en gång kastade ut henne från klangemenskapen.
Kapten Kasr, befälhavare för Hertig Slagfalk och dess åtalade besättning ser på Esthers ansikte, lite för noga. –”Han ser väl inte… Jag hann väl sminka över…” I samma ögonblick som Esther kommer ihåg att den hastiga kallelsen till domstolen för att döma dessa luftofficerare inte lämnade någon tid till att sminka ansiktet, ser hon ett elakt leende sprida sig över Kasrs ansikte: -”De där ansiktstatueringarna, du är en gwarchiska! Här i Cerand! Du är alltså en utstött, en klanlös! Ha ha! Ge oss våra vapen – ingen klanlös kan sätta sig till doms över en gwarcher!”
Esther ska just höja straffsatsen då skrik och rop hörs utifrån. Två vakter kommer in i domtältet. Mellan sig släpar de en mager och smutsig stackare – en profet! De har grävt fram en levande profet ur sanden – ett mirakel! –”Vin! Ge mig vin! Endast vin hjälper den som varit levande begravd!” Ropar han.
Swords & Kåseri 