Tusen och en hit

Lyckost* mig som nådde 1001 besök på sidan just som jag satt och skrev ihop erfarenheterna av att ha spelat ett äventyr i en arabisk-inspirerad fantasyvärld.

*Jepp – jag trodde det hette ”Lyckost mig” fram tills jag gick på högstadiet och någon hånande skrattade åt mig. Min räddning var den stackare som inte kunde vara tyst och sa ”Jag trodde det hette ”Lyxost mig”.

Att stjäla en ballong – en solospelares betraktelse

En i damtidningar ofta förekommande karakterisering av mig är ”het + erfaren”, men det är inte det vi ska prata om idag utan om erfaren + het. Närmare bestämt min erfarenhet av att ha spelat scenariot ”Den stora ballongstölden” utan spelledare.

Saga Games gav 2014 ut klassikern ”Spindelkonungens pyramid” i nytryck.

Särskilt trevlig är en liten historisk tillbakablick av Anders Fager: ”The Making of Spindelkonungens pyramid”

I boken ingår fyra nya scenarier samt information om städer och platser i Tooraöknen med omnejd. Ett av dessa scenarier är ”Den stora ballongstölden”. Jag och en av kusinerna spelade detta scenario uppdelat på fyra speltillfällen 2017-2019. Med tanke på hur uppsplittrat vårt spelande var så funkade det ändå förvånansvärt bra. I och med att jag skrev ned ”avigsidan” noga kunde vi ganska väl rekonstruera vad som hänt förra gången, även om det faktiskt hann gå 12 månader mellan sista speltillfället 2018 och första 2019. Den långa tiden mellan spelsessionerna gav mig tid att skriva rent kapitlen så att vi kunde inleda den nya spelsessionen med att läsa upp vad som hänt sist. Det påpekades i några fall att jag tagit mig poetiska friheter, särskilt riktades invändningar mot att det var just min karaktär som blev ”öknens sexige skuggskorpion”, men sådana njugga kommentarer till trots köpte kusinen i huvudsak min version av vad som hänt.

Spel utan spelledare – funkade det?

Vi solospelade äventyret i bemärkelsen att ingen av oss var spelledare och att ingen av oss läst igenom äventyret då vi började. Jag tycker var roligt att spela spelledarlöst med två personer, ett snäpp roligare än att spela helt solo. Det var två hjärnor som tolkade nyckelord och hade idéer. Äventyret är bara sex sidor långt men ur de få sidorna lyckades Mythicsystemet få fram en massa saker som inte fanns med i det skrivna scenariot, bl a tjuvarnas gille och öknens otvättade profeter, en djävulsk plan för att plundra hela tältstaden Cerands elit samt den tragiska brand som ödelade staden. Jag tror inte vi skulle ha fått med denna större utveckling om vi hade spelat äventyret på traditionellt sätt.

Erfarenheter

Det hade ju här framstått som lite proffsigt om vi välplanerat hade byggt vidare på tidigare erfarenheter av att solorollspela med hjälp av Mythicsystemet – men så jobbar vi inte här på SoK. Nej, här jobbar vi efter en trestegsplan som ser ut ungefär så här:

Glöm bort att trådar är en bärande del i Mythicsystemet
När ni kommit på att ni tappat bort detta, krysta då fram en eller två trådar och skriv ner dem på en lapp.
Tappa bort ovannämnda lapp

Efter att hela första spelpasset ha applicerat trestegsmetoden ovan, höll vi nere antalet trådar de återstående tre speltillfällena. Att hålla nere antalet trådar råkar dock vara en av de viktigare erfarenheterna från då jag solospelade Tvillingbergen, så lite byggde vi faktiskt vidare på tidigare erfarenheter. (Ju fler trådar desto mer sällan sker det utveckling och förveckling i varje enskild tråd.) Då vi väl tagit fram dem, funkade trådarna bättre i detta äventyr än i Tvillingbergen.

I detta äventyr testade vi också att begränsa antalet steg man behöver ta i en tråd innan den är löst. Vi satte att det krävdes tre steg mot/från en gåtas lösning för att den skulle ses som uppklarad, men vi har i andra sammanhang testat att ha färre steg – om det är en tråd som vi inte tycker är så viktig att den bör löpa genom en stor del av äventyret. Vi har ritat upp trådarna horisontellt och markerat de steg som behöver tas för att klara upp tråden. Man börjar alltid i mitten av tråden och kan röra sig åt båda håll. Man bör kryssa i med blyerts så att man kan sudda och flytta var på skalan man är. T. ex:

Tråd 1. Hinner Abbertons tempelriddare ifatt oss?

En designkunnig kan göra något mycket tjusigare i digital form, men jag gillar de lite spretigare och kantigare handritade varianterna, de påminner mig mer om tonårens rollspelande

Varje gång man efter att ha slagit en dubblett får resultatet ”Mot en tråds lösning” flyttar man ett steg mot lösningen, varje gång man får ”Bort från en tråds lösning” flyttar man ett steg åt andra hållet.

Tråd 1. Hinner Abbertons tempelriddare ifatt oss?

Vi fick även resultatet ”Stäng en tråd” – då lät vi det vara 50/50 om den stängdes ner med ett ”Ja”- eller ”Nej”-svar och lät tärningarna avgöra. Tråden kan formuleras i form av en Ja/Nej-fråga, men det funkar även att ställa en öppnare fråga (”Vad är det för kupp tjuvarnas gille planerar?”). Ändpunkternas ”Ja”/”Nej” får då ses som ett ”Ja”/”Nej”-svar till om vi får något svar på frågan ”Vad är det för kupp tjuvarnas gille planerar?”. Att markera var vi befinner oss på tråden syftar till att vi någon gång ska kunna säga att tråden är löst. Vad det faktiskt är som har hänt får vi fram via de nyckelord vi tolkar kopplat till händelserna. Se t.ex. exemplet nedan:

Kazzar och Fantasma klättrar ombord.

Hör ballongiären Gedda dem? 50% (99) Nej, absolut inte, men det blir en dubblett (99) dvs en ny händelse: ”Stäng tråd nr 2” (dvs Vad är det för kupp som tjuvarnas gille planerar?) Vi slår fram nyckelorden: Arrive + Rumour

Har tjuvgillet spridit ett rykte (Rumour) om att kejsarinnan Kash-In är på väg (Arrive) för att besöka Cerand, i syfte att lura handelsmännen ur deras tält och på så vis få fritt fram för en stöld-bonanza? 50% (43) Ja

För att markera att tråden är avslutad kan man dra ett streck över den eller, om man är överdrivet förtjust i att kludda, färglägga svaren på de trådar som avslutats.

I övrigt funkade systemet som tänkt, inga förändringar planeras i nuläget.

För den som är nyfiken på att läsa mer om de regler jag använder för solorollspel kan läsa mer om Mythic Games Master Emulator här (samma post som länkats till tidigare i detta inlägg). Man kan också läsa om mina generella erfarenheter av solorollspel samt om mina specifika erfarenheter av att ha solospelat Tvillingbergen.

20. Slutet

Cerands stora domtält står några dyner bort från den egentliga staden. Medan man klängt och klättrat, bråkat och blivit ormstungna uppe på Hertig Slagfalk, har rättegången fortsatt nere i Cerand – inte ens stadsbranden har avbrutit den. När vi sist tittade in i domtältet hade kapten Kasr just krävt att rättegången skulle avbrytas eftersom domaren Esther, i egenskap av klanlös, inte hade rätt att döma en Detwachisk luftofficer. Tumultet tilltog då man förde in den ende överlevande från den hemska ökenlurvolycka som drabbat stadens profeter. När vi nu åter gläntar på tältfliken till domtältet ser vi att profeten ligger och sover bland kuddar och filtar, med en tom flaska fikonvin bredvid sig. Den stolte Kapten Kasr vänder sig åter mot domaren med ett överlägset leende då han plötsligt stelnar till. Han ser sig panikslaget om och ett väsande kommer över hans läppar, växer till ett panikslaget vrål och sen rusar han ut ur domtältet och ut i öknen. Vakterna kom sig inte för att stoppa honom. Så vitt vi vet springer han än idag.

Medan besättning och
domare sluter avtal
driver Hertig Slagfalk bort

Den kvarvarande besättningen ser på varandra, konfererar en kort stund och sen tar styrman till orda: -”Fru domare, vår kaptens stränga syn på klanbörd delas inte av oss andra. Skulle vi kunna nå en förlikning om vi och vårt skepp går i staden Cerands tjänst?” Domare Esther Klanlös väger pro et contra. Pro: Cerand skulle bli en militär maktfaktor med luftskeppet. Contra: Risken att bli bombade av den gwarchiska flottan. Esther ser ut över de falnande resterna av tältstaden och inser att det inte finns mycket för Gwarch att bomba. –”Härmed grundas Cerands luftflotta!” Hon smäller domarklubban i bänken och gratulerar besättningen till deras ny jobb.

Vad var det då som fick kapten Kasr, mannen som ensam dödade femton motståndare i luftbataljen ovan Mand El-Massa att fly? Jo, en spökröst viskade plötsligt i hans öra, en lite torr och tråkig och försagd röst, som ingen annan hörde. Den viskade om domare Esther Klanlös själviska planer för luftskeppet, och den antydde att mycket mer kunde avslöjas om bara Kasr var villig att erbjuda ersättning i form av dörrar som slår igen av sig själva, självgungande gungstolar och en rad andra ting som spöken värdesätter högt. Rösten tillhörde självdöde Sut.

Självdöde Sut levde för länge länge sedan ett försiktigt och tillbakadraget liv i en pyramidbyggarkultur. Så en dag gick han bara och dog i sömnen. Stackars Sut hade aldrig gjort något väsen av sig i livet och Döden glömde helt enkelt bort att hämta honom. I 5000 år har han tassat omkring som blyg och försiktig odöd, de senaste trehundra i de laglydiga domarna av Cerands tjänst utan att få den uppskattning han tycker han är värd. Han har knutit sina små spökhänder i fickorna till sina praktiska men omoderna spökbyxor. Nu är han trött på detta, de kommande 5000 åren ska bli annorlunda! Genom att tipsa Gwarch om domarens planer hoppas han få bättre lön för mödan.

Men denna, liksom alla andra planer Självdöde Sut stöpt, gick om intet.

SLUT

20. Slutet – Avigsidan

Med Kazzar och Fantasma på väg ut ur äventyret, och Kaempa bortdrivande med skeppet, ville vi knyta ihop säcken och avsluta. Vi valde att gå tillbaka till scenen i domtältet som vi lämnat hängande.

Kaos: 1 (9) –
Händelseslag: 77 = Händelse (ADAM)

ADAM:

Biroll agerar (Vår mellanhand), ”Cruelty”+”A Plot”)

Berättar vår mellanhand, av illvilja, om Esthers plan för kapten Kasr? 75% (67) Ja
Vem är vår mellanhand? Är det en av Esthers tjänare? 50% (14) Ja
Är det en man? 50% (58) Nej
Är det en kvinna? 50% (79) Nej
Är det ett spöke? ”Självdöde Sut”? 50% (86) Nej …Men här tröttnade vi och bestämde att det trots allt var Självdöde Sut.

Blir Kasr rädd då Sut (osynlig) plötsligt börjar viska i hans öra? 50% (36) Ja
Springer han iväg? 50% (28) Ja
Följer besättningen efter? 55% (83) Nej
Berättar de om varför de stal skeppet och att de bör behandlas annorlunda än som en del av den Gwarchiska förtryckarapparaten? 75% (31) Ja
Erbjuder de sina tjänster till Cerand? 50% (29) Ja

Detta blev en oväntad vändning för den gwarchofobiska domaren Esther. Skeppet som hon bara ville skulle driva bort skulle alltså nu, komplett med en tränad besättning, kunna bli en resurs för Cerand. (Hon och besättningen vet ju ännu inte att skeppet driver med ökenvindarna norrut och är förlorat.)

Accepterar Esther erbjudandet? 90% (89) Ja. Efter att noga vägt riskerna; Pro: Cerand skulle bli en militär maktfaktor mha skeppet. Contra: Risken att bli bombade av den gwarchiska flottan. Skit samma: Staden är ändå nedbränd.

19. Avfärd

–”Jag och Fantasma tar mattan och sticker, någon av er andra som vill följa med?” Frågar Kazzar. Hols ser sig om på ”sitt” skepp, över relingen börjar de första ormarna dunsa ned på däck Han sväljer ljudligt. –”Jag följer er. Min stad brinner. Min första plikt är mot Cerand.” Kazzar må vara kontroversiell, men det finns en god människa där inne: –”Kaempa? Vill inte du följa med? Vad hjälper det dig eller dina anhöriga om du följer med skeppet då det driver ut över världshavet?” –”Min plikt äro inte mot mig själv eller min familj. Min plikt äro mot det gwarchiska folket. Jag stannar!” Kazzar rycker på axlarna. –”Som du vill.” Mattan lyfter och de lämnar det reptilstinna skeppet. Det sista de ser av Kaempa är att hon står ensam i fören på det sakta bortdrivande ormboet.

Efter att ha satt av Hols i hans brinnande stad far Kazzar och Fantasma till väders igen, men vart ska de fara? Cerand brinner, stadsstaten Gwarch är …irriterad… över förlusten av ett luftskepp och i Detwach skulle ingen av dem sätta sin fot, de har sina principer. När man ser på det på detta vis är valet enkelt. På andra sidan öknen ligger slottet med de hundra guldkupolerna, slottet där väggarna dekoreras med diamanter, slottet där det säkert finns motgift mot Fantasmas oturliga förlamning, och där ingen skulle sakna lite småsaker från någon av de 365 skattkamrarna. Kash-In är på väg att få kontroversiellt besök.

Det sista de ser av Kaempa är att hon står ensam i fören på det sakta bortdrivande ormboet

18. Tid för reträtt

Några minuter senare kommer Hols upp på övre däck med Fantasma på ryggen. Fantasma kan inte gå längre, ormgiftets förlamning har spridit sig till hela vänstra kroppshalvan. Hols tippar av Fantasma på mattan, som Kazzar redan fått att sväva några decimeter över däck. Han ryter åt besättningskvinnan de tog tillfånga: -”Ge honom motgift! Låtsas inte som att du inte förstår. Jag har sett hur du lyssnar och reagerar på allt vad vi säger!” Besättningskvinnan tvekar ett ögonblick sen säger hon på ganska god ökendialekt: -”Mitt namn är Kaempa, vi är inte du med varandra. Jag är ledsen, jag kan inte hjälpa din vän. Jag är inte serpentinspecialist och jag tror inte vi har motgift ombord. Vi gav oss av från Detwach under …speciella omständigheter. Vi befriade detta skepp i folkets namn. Vi tillhör Centrala omfördelningsfronten, grupp Gwarch, och kommer att ge de fattiga i Gwarch tillgång till detta skepp så fort vi…” –”Sällan syster.” Säger Hols. –”Den här skutan tillhör Cerand nu.” Cerand, ja vad händer där? Trots att staden fortfarande brinner har de skvallriga Cerandickerna redan satt upp cafétält på dynerna och förtjust börjat tissla och tassla om omfattningen av tjuvgillets kupp, den fräckaste kuppen i historien.

18. Tid för reträtt – Avigsidan

Scenen skulle handla om den ormgiftsförgiftade Fantasmas situation, men som vanligt så broderar Mythicsystemet ut historien och den kom att handla både om vad som sker nere i det brinnande Cerand och om vad som låg bakom att skeppet Hertig Slagfalk kom till Cerand.

Kaos: 2 (6) –

Händelseslag: 96 –

Lyckas Fantasma ta sig upp på däck trots giftet? 50% (75) Nej
Stannar förlamningen i ena benet? 50% (87) Nej
Har förlamningen spridit sig i ena kroppshalvan? 50% (37) Ja
Har Kaempa motgift? 50% (100) Absolut inte! (Dubblett (00) innebär en händelse (ADAM))
Får Fantasma hjälp av timmerman Hols? 75% (08) Ja: Hols bär Fantasma upp på däck, där Kazzar väntar med mattan.

Händelse ADAM:

Positivt för biroll (Tjuvarnas plan), ”Agree”+”Extravagance”:

Är tjuvgillet överens om att de till följd av kuppen nu kan leva som herremän? 75% (79) Nej
Är befolkningen i Cerand överens om att detta var den mest överdådiga kuppen i historien? 75% (22) Ja (Dubblett (22) innebär en ny händelse (BERTIL))

Händelse BERTIL:

Mot tråds lösning (Varför gav sig Hertig Slagfalk av utan att ha fyllt på förråden?), ”Triumph”+”Illusions”

Har revolutionärers agitation triumferat över flottans disciplin, och fått besättningen att med illusioner om en bättre värld stjäla skeppet och ge sig av? 75% (01) Absolut! MYCKET revolutionära.

17. Stungen av en giftorm

Fantasma får svårt att andas då han, liggande på mage i nätet med ansiktet ner mot jorden, ser Cerand bada i månljus långt, långt därnere. Så börjar han klättra och klänga, först ut under skeppets botten och sen upp längs med ena sidan. Där ser han i skenet från det brinnande Cerand varse en människa som hänger och sprattlar i nätet bara några meter bort. Personen verkar ha fastnat med foten i nätet och hänger med huvudet nedåt och famlar med armarna efter att få tag i nätet för att komma på rätt köl igen. Plötsligt blir Fantasma varse ett sting i hälen och sen hur en värme sprider sig upp i benet och hur det domnar bort. Reflexmässigt skakar han benet och anar hur en lång, tunn ormkropp lossnar och faller ner mot marken. –”Nu Fantasma – nu gäller det att du tar dig ombord innan giftet förlamar dig, då är det slut med nattens skuggskorpion.” Desperat klänger han sig förbi mannen som fortfarande famlar efter grepp, och bara några meter senare hittar han en öppen lucka genom vilken han kan krypa in.

I skenet från det brinnande Cerand blir Fantasma varse en person som fastnat med foten i nätet och famlar för att komma på rätt köl igen

18. Stungen av en giftorm – avigsidan

Kaos: 1 (4) –

Händelseslag: 54 –

Den finns bara en besättningsman vi inte stött på ännu – författarens namne – biovapenspecialisten Fagir.

– Ser Fantasma Fagir på den sida av skeppet där han klättrar? 50% (16) Ja

– Har Fagirs fotprotes fastnat i nätet? 50% (49) Ja (Detta var en lite fånig fråga. Fagir har en fjäderliknande fotprotes i metall, men vi hade inget särskilt skäl att misstänka att han skulle fastna. Men frågan ställdes och den fick sitt svar.

– Hänger han i nätet, endast protesen håller honom kvar? 25% (18) Ja

– Kan Fagir kontrollera ormarna fast han blivit hängande? 50% (51) Nej

Lyckas någon orm attackera Fantasma då han klättrar förbi? 25% (07) Ja. Det är ett huggormsnystan som gör det, Fantasma blir biten med ett paralyserande gift = måste försöka komma ombord innan han förlamas och faller.

– Lyckas Fantasma klättra ombord innan giftet verkar? 75% (72) Ja, han klättrar in genom en lucka till förrådsdäck.

15-16. Bombfällningskammaren

Det brinnande Cerand lyser upp skeppets inre genom bombbrunnens öppning

Rummet Fantasma klättrar in i är packat med rad efter rad av krukor och glasbehållare fulla med ormar. I golvet finns en bombbrunn, en stor rund öppning, det är genom denna gwarcherna släpper sina reptilbomber mot de bosättningar och fästen som väckt stadens irritation. Efter att ha gjort en snabb genomsökning av rummet vänder Fantasma tillbaka mot Kazzar. Det är då han ser det – återvägen är stängd! Giftormar har tagit sig upp på flera av de platser han behöver sätta sina fötter för att inte sätta dem bland ormarna på golvet, och ännu fler ormar är på väg in i bombfällningsrummet. Fantasma inser att enda vägen ut är via bombbrunnen, och sedan, via det nät som är spänt runt skeppets skrov för att underlätta reparationer, klättra upp längs utsidan av skeppet. -”Kazzar! Stäng luckan och ta dig upp på däck. Jag tar en annan väg! Vi ses däruppe, vi tar mattan och lämnar det här ormboet!”

Men Kazzar är som bekant kontroversiell. Han tror sig kunna kontrollera situationen och ormarna. Han försöker först med en mystisk mimik, sedan med en hypnotisk blick och, då inte någon av dessa metoder fungerat, med en kontroversiell gest. Allt utan effekt. –”Hmm, fortfarande inte kontroversiell nog.” Mumlar Kazzar och stänger luckan.

-”Timmerman! Tag med dig fången upp på däck! Vi har ett skadedjursproblem på den här skorven och gör bäst i att lämna skeppet så snart som möjligt!” Ropar Kazzar.

-”Kommer icke att ske. Har vi kapat ett gwarchiskt skepp för Cerands räkning ska vi inte låta det gå oss ur händerna för några snokars skull. Denna pris är Cerands stolthet och min framtid!”

12-14. Till bombdäck

Den Cerand-patriotiske timmermannen har förklarat att han anlitats av det gwarchiska skeppets kapten för att utföra vissa reparationsarbeten ombord – ett trasigt trappsteg, ett kajutafönster som envisas med att gå upp av sig själv och lite andra småskavanker. -”Finns det fler kvar ombord?” Frågar Fantasma.

-”Vet ej.”

-”OK. Vakta henne här medan vi fortsätter genomsöka skeppet, vi vill inte att någon smyger sig på oss i mörkret.” De genomsöker resten av däcket, utan resultat, innan de beger sig ner till nästa däck. Där nere möts de av en syn som får dem att stelna till. I det svaga ljuset från Fantasmas stearinljus ser det ut som att hela däcket ringlar och rör på sig. Kazzar kommer med sin lykta och nu är det inte längre någon tvekan. Hela golvet ringlar och slingrar – det är täckt av ormar av alla de storlekar och färger! Enda sättet att ta sig vidare är via bjälkar eller via olika hyllor och tunnor. Nu råkar just sådant vara Fantasmas specialitet så han ger sig av och tar sig fram till bombfällningsrummet medan Kazzar vaktar trappan.