Rummet Fantasma klättrar in i är packat med rad efter rad av krukor och glasbehållare fulla med ormar. I golvet finns en bombbrunn, en stor rund öppning, det är genom denna gwarcherna släpper sina reptilbomber mot de bosättningar och fästen som väckt stadens irritation. Efter att ha gjort en snabb genomsökning av rummet vänder Fantasma tillbaka mot Kazzar. Det är då han ser det – återvägen är stängd! Giftormar har tagit sig upp på flera av de platser han behöver sätta sina fötter för att inte sätta dem bland ormarna på golvet, och ännu fler ormar är på väg in i bombfällningsrummet. Fantasma inser att enda vägen ut är via bombbrunnen, och sedan, via det nät som är spänt runt skeppets skrov för att underlätta reparationer, klättra upp längs utsidan av skeppet. -”Kazzar! Stäng luckan och ta dig upp på däck. Jag tar en annan väg! Vi ses däruppe, vi tar mattan och lämnar det här ormboet!”
Men Kazzar är som bekant kontroversiell. Han tror sig kunna kontrollera situationen och ormarna. Han försöker först med en mystisk mimik, sedan med en hypnotisk blick och, då inte någon av dessa metoder fungerat, med en kontroversiell gest. Allt utan effekt. –”Hmm, fortfarande inte kontroversiell nog.” Mumlar Kazzar och stänger luckan.
-”Timmerman! Tag med dig fången upp på däck! Vi har ett skadedjursproblem på den här skorven och gör bäst i att lämna skeppet så snart som möjligt!” Ropar Kazzar.
-”Kommer icke att ske. Har vi kapat ett gwarchiskt skepp för Cerands räkning ska vi inte låta det gå oss ur händerna för några snokars skull. Denna pris är Cerands stolthet och min framtid!”
Swords & Kåseri 