Gnollbältet

Jag har varit dålig på att lägga upp nya inlägg och det visar sig i besöksstatistiken. Ledningen har varit på mig om detta; blanka fax från den dolda ägarfamiljen, svårtolkade automatgenererade mail från de komplicerade bolagsstrukturerna på Caymanöarna, en begravningskrans från SoK Head of Security legokapten Piet Krugersdorf. För att rätta till detta tar jag i från tårna: Det blir ett skandalöst avslöjande (1), följt av (2) lite clickbait …ååå sen tappade jag tråden och skrev ner något som bara kan klassas som motsatsen till klickbete, Antiklick himself. (3)

Skandalöst avslöjande: Jag har i de två senaste inläggen förespeglat återgivandet av hur jag solospelade mig igenom en äventyrszon till Mutant år 0. Det kommer, men inte i närtid, jag har lite illustrationsproblem.

2. Clickbait:

”Här ljuger bloggaren svenska folket rakt i ansiktet!”

”Han trodde bloggen var avstängd – då hände detta!”

3. Antiklick / En dag i Martin Denisovitjs liv

”Gnoll” + ”Gnällbältet” = En ordvits

En dag på jobbet satt jag med en deadline då det dök upp en rollspelsordvits i huvudet: Gnollbältet. Jag insåg genast att jag satt på Pure Gold och lekte med tanken att trademarka, köpa upp domännamn, trycka T-shirts etc. Sen kom chefen förbi och… Och sen tänkte jag lite på hur det skulle vara att sitta hos Skavlan och berätta om hur jag utvecklat varumärket Gnollbaltet (TM) till en mångmiljonindustri: -”Ha ha, Well you know Skavvlan, I never dreamt of being a millionaire…” (BOOM! I bakgrunden fattar en lögndetektor eld.)

Sen kom det in någon och störde mig, men några minuter efter det så satt jag och såg ut genom fönstret och drog mig till minnes att White Dwarf på 80-talet hade rätt roliga annonser för spel och spelbutiker – ofta innehållande ordvitsar. Vad sägs om den här helsidesannonsen?

En butik som utmärkte sig både för att de nästan varje nummer hade nya illustrationer i sin annons OCH sin talang för ordvitsande var ”The Gameskeeper” i Oxford:

De hade många annonser som bara var en lite lustig bild, men när det kom till ordvitsande annonser så var de särskilt förtjusta i allt som rörde kentaurer:

Och den gången de inte lyckades få ihop en annons blev det ännu bättre:

Det är något i annonsen ovan som jag verkligen gillar, en kombination av humor och att lita på läsaren. Rent allmänt är några av annonserna i dessa gamla WD intressanta bara för att de är framtagna helt utan någon marknadsföringserfarenhet. De kanske märkligaste är den serie annonser som jag i alla år trott var två olika annonser men nyligen upptäckte är helsidesannonser för någon form av dataspelsföretag.

Vad är då detta för någon märklig typ av reklam? Jo…

Kul idé, men jag har inte sett den upprepas av något annat företag så jag tror tyvärr inte den var så framgångsrik …och jag har själv aldrig orkat läsa en enda av dessa texter trots att jag ägt några av tidningarna i 35 år.

Förutom The Gameskeeper i Oxford så utmärkte sig Black Donald’s i Aberdeen också för sina hemtecknade annonser – i deras fall alltid med en fyrbent Haggis ute på nya tokiga äventyr.

Sen finns det de butiksannonser som mest bara gör mig nyfiken. Som denna butik som erbjöd någon form av särskild service för gruppresor. Hur funkade det?

Slutligen: Den sista annonsen jag har för The Gameskeeper är från 1987. Men annonsen är tyvärr den svagaste av alla. Det är lite som när man ska ha en återförening med gamla klasskamrater och ser fram emot att träffa X, som alltid var roligast i klassen, och så visar det sig att han gett upp, gått och blivit tråkig. Kanske har han även mött Jesus? Jag vet inte, det var bara ett exempel.

Här skulle historien kunnat sluta, i moll. MEN! Historien slutar inte där! SoK kan avslöja att The Gameskeeper lever än idag, även om den John Benney som verkar legat bakom annonserna tyvärr har gått bort.

We were inspired 40 years ago by a love of all those classic and well-loved games to open our store and have been up and running ever since. Sadly, we lost one of the founders of our company, John Benney a few years ago but we wanted to keep the store alive, in homage to his love of games. Since his passing, we have tried to keep the same classic feel that John always loved but have attempted to renovate and modernise our store for a 21st-century feel

***

Och här är det dags att knyta ihop säcken. Jag ser på mobilen att klockan hunnit bli 16.28 och stänger ner datorn.

Så har ännu en dag gått i mitt yrkesliv.

Modebloggaren

Tack Sverige! Jag uppskattar den respekt ni alla visat under min frånvaro. Inte en kommentar, knappt ens ett besök på bloggen har stört min ledighet. Dock kan jag, efter att ha frotterat mig med jet-seten i alperna, berätta att något som rönt många kommentarer är min medfödda känsla för mode och stil.

Efter en genomträngande analys av vad Sveriges mest framgångsrika influencers ägnar sig åt så ser jag att mode (eller ”fashion” som jag i min roll som international influencer kallar det) är en väg till klick och framgång. Här på SoK låter vi aldrig stolthet eller självrespekt stå i vägen för (alltmer desperata) försök att få besökare till bloggen, så jag delar osjälviskt med mig av ett modetips.

När jag förberedde mig för min skidresa kände jag att ett plagg de senaste åren särskilt lyst med sin frånvaro på kontinentens after-ski-salonger, ett plagg som jag osjälviskt åtog mig att ge ett nytt liv. Jag tänker förstås på den klassiska stickade rollspelströjan. Med rena linjer och värmande ull är man aldrig omodern. Gör som jag och beställ genast sticknings-kitet från Joy Gammon Design!

Vit dvärg (get it?) på ”klassiskt” svart bakgrund, ett plagg som aldrig blir omodernt

Och alla ni som tuggat er ner till nagelbanden i väntan på hur det ska gå för Botulw och hans vänner – imorgon fortsätter redogörelsen för deras utforskande av trollkarlarna Swarzard och Kobblers grav! Då mina vänner, då blir det spännande. Om ni känner en geolog, eller kanske bara någon med ett överdrivet intresse av mineraler, tipsa dom om att gå in och läsa – för imorgon kommer det att presenteras en helt ny typ av STEN!

Naken vit dvärg II (II)

82. Du har nu sett bilderna på den heta Hourin och den erotiska Rusalkan. Känner du dig:

Upprörd? – Gå till 93

Upphetsad? – Gå till 93

Kränkt? – Gå till 93

93. Du kommer upp ur gravkomplexet och stiger ut i solen. Du är inte säker på dina känslor. Är du upprörd, upphetsad eller kränkt? Stora tankar som: ”Svårt att säga” och; ”Måste jag välja?” far runt i huvudet. Det enda du vet säkert är att varje gång du vill dämpa ALLA känslor så ska du noggrant läsa vapentabellerna i ”Arms at the ready – Combining the AD&D Combat Tables” av Lewis pulsipher i vol III.

Var inte orolig om du har några känslorester kvar då du kommer till slutet på denna sida, det finns flera sidor till i samma stil.

”Men om jag gillar vapen OCH naket?” Frågar Kenny G från Nyhems högstadium. Ja, åtminstone ett företag försökte vänligt nog erbjuda läsarna både vapen och naket.

Det som tecknaren försökte förmedla var att att hon är ambidextriös

Men så mycket mer av avklädda kvinnor än så här var det faktiskt inte i dessa båda volymer. Och nu kommer vi till det som förvånade mig lite när jag läste igenom dem – det är lika mycket, eller snarast mer framträdande (och märkligare) manlig lättkläddhet än kvinnlig dito i dessa båda samlingar. Jag vet inte om det bara råkat bli så i just dessa båda volymer eller om det var så generellt, men min fördom var definitivt att jag väntade mig ett större fokus på avklädda kvinnor än män.

Manlig nakenhet förekom liksom den kvinnliga i annonser, men kanske inte med riktigt samma sex appeal.

Men den utan tvekan märkligaste bilden när det gäller manlig avkläddhet är omslaget till vol I:

Mest avklätt av alla, och svårast att förstå i sammanhanget, är kanske ändå skelettet?

Två tydligt exponerade manliga tanga-skrev samt två svårmotiverat avklädda rumpor i likhögen. Det enda jag kan säga är att det här inte skulle vara OK på min arbetsplats – varken klädvalet eller vapnen. Konstnären har helt enkelt ett och annat att förklara. Ett stort pluspoäng dock för ”la nouvelle look barbare”-frissan hos herren på täppan (klicka på länken för en fundamental analys av rollspelsfrisyrer).

Den för mig näst mest förvånande avkläddheten var den som uppvisades av den poserande barbar som illustreras i vol I, kopplat till brädspelet ”The Barbarian”.

Lampan (solen?) i bakgrunden, hans pose, hans njutningsfullt slutna ögon, hans kalsonger som mobbarbarbaren just denna morgon ryckt högt upp i skrevet – allt är …märkligt.

Och på tal om kalsongtricket – var det det eller pilen som dödade krigaren på omslaget till vol III?

Min högstadiefröken sa att det var farligt att få kalsongerna uppdragna så här, kunde påverka fortplantningsförmågan

Var kommer alla dessa hårt uppdragna kalsipper ifrån? Ansågs det coolt? Såg folk ut så på stranden? Kalsongtricket fanns inte med som vapen i Lewis Pulsiphers artikel, trots att han kombinerade ihop varenda vapenlista i AD&D. När blev kalsongtricket en bärande del i fantasy? Eller är det kanske så overkligt att någon normal människa skulle bära kalsongerna på detta sätt, att det blotta faktum att de finns med på bilden bättre än svärd och odöda visar att här handlar det om fantasy? ”Kalsongtricket som fantasyindikator, tiden före 1989” – där har ni ett ämne för en D-uppsats! Jag minns kalsongtricket mest som något niondeklassare utsatte sjuorna för, och att det som tunn trettonåring var säkrast att slå ett lyckat ”Gömma sig” på middagsrasterna. Mer om sådana ”Realplaying games” i en framtida post. Det är nu dags att avsluta denna genomgång och återgå till solorollspelandet.

Med detta viktiga grävande reportage hoppas jag ha uppnått full jämlikhet mellan könen och en fantasyvärld helt fri från avkläddhet. Tack för mig.

….Samtidigt i Turnbull-land…

Naken vit dvärg I (II)

Chockad? Ogillar du rubriken? Är du redo att döma?

Låt den som aldrig varit naken kasta första stenen säger jag!

Tag er dock i akt! I det minfält som är dagens identitetspolitik riskerar er kritik mot denna rubrik trampa in på tre diskrimineringsgrunder. …Eller i alla fall två, att be någon att sätta på sig kläder är nog inte diskriminerande egentligen. Tråkigt möjligtvis, men inte diskriminerande.

Även om SoK inte har någon reklam och därmed inte är beroende av att många klickar sig in på bloggen så drivs familjeföretaget Wineborgsbolagen efter krasst kvartalskapitalistiska principer, mer för att de kan än att de måste. Min mer framgångsrike kusin Marcus W låter hälsa från styrelserummen att jag har att välja mellan att få upp besöksstatistiken eller skickas på ”internutbildning”. Hotet, och det i mina ögon lite onödiga post skriptumet ”din råtta”, fick dock avsedd effekt Därför, mina vänner, tvingas jag nu ta till det tunga artilleriet:

Nu. Blir. Det. Naket!

Jag ska inte prata naket i allmänhet utan väldigt specifikt. Närmare bestämt nakenheten i Best of White Dwarf Articles vol I (1977-1980) och vol III (1982-1983).

Om någon hade frågat mig om vilka som är i fokus i lättklädda illustrationer till rollspel från sent 70-tal och tidigt 80-tal (ett ganska hypotetiskt scenario) så skulle min gissning ha varit att det främst rörde sig om lättklädda kvinnor. Men mitt nypuritanska anno 2019-jag har noterat saker som jag inte lade märke till när jag läste de här magasinen för 35 år sedan. Jag återkommer till detta, först lite om miljön dessa nakenheter förekommer i.

Volym I är, som ni alla vet, den samling artiklar som inleds med Don Turnbulls tyrannosauriskt tråkiga artikel om ”Monstermark”, ett matematiskt system för att ”hjälpa” spelledaren att räkna ut hur de monster spelarna möter inte är för svåra och inte för lätta motståndare för gruppen.

Visst saknade man alltid matten när skoldagen var slut?

Shit asså! Jag hade aldrig trott att M=3A, men nu när jag inser att M=6A=12,960 så…

Allvarligt talat, kan detta verkligen vara en av de BÄSTA artiklarna från de första 3 (!) hela årens utgivning?!?

Det är flera likadana sidor kvar i artikeln, inte undra på om tonåringarna ville se något som mer fick igång blodomloppet – och det fick de om de bläddrade till sidan 25. Där kom en artikel om en ny ”Character Class – The Houri”, eller ”Nymfen från paradiset” ( anges som ”en bättre beskrivning”).

Medan mitt tonårs-jag tittade på Hourin då hon dansade de sju slöjornas dans (jag har alltid varit intresserad av dans och lokal kultur) så malde Don Turnbull oförtrutet på i bakgrunden…

”I hope this helps illustrate the method…”

Håller blodomloppet på att stanna av igen? Hörs det gäspningar i pojkrummen? Lugn! Jag har hittat en naken tjej till, denna gång på s 54 i vol III. Låt mig presentera ”Rusalkan”:

Rusalkor trivs bäst i buskage med strategiskt placerade löv

I artikeln får vi lära oss att Rusalkor är ”de odöda andarna av kaotiskt elaka kvinnliga magiker som dog drunkningsdöden”. Låter som vi i alla fall inte behöver oroa oss för några större horder av rusalkor.

Dags för kalldusch och tagelskjorta. Nakenchocken fortsätter imorgon – då även med manlig avkläddhet!

Rollspelsfrisyrer

Swords & Kåseri fortsätter sin segermarsch genom internet och är efter två veckor uppe i 71 visningar, en siffra som har fått upp de stora kvällstidningarnas intresse för bloggen – ofta bara beskriven som ”ett fenomen”. När SoK på så vis återfört bloggandet till centrum för det nationella samtalet så landar ett stort ansvar på mina axlar. Det är inte alltid lätt att vara influencer. Med så många lättpåverkade, sökande människor som läser bloggen måste jag använda denna plattform till något gott och samhällsnyttigt. Jag har därför beslutat att ägna veckans söndagspost åt rollspelsfrisyrer.

Ni som direkt skruvar oroat på er – var lugna. Jag kommer inte göra mig lustig över rollspelares frisyrer/avsaknad därav. Dagens post kommer enbart att handla om de frisyrer som dyker upp i illustrationer och på omslag till fantasyrollspel. Jag kommer inte heller att ifrågasätta dessa frisyrer utifrån ett ”så såg man inte ut”-perspektiv, eftersom vetenskapen idag inte med 100% säkerhet kan säga hur frisyrer ser ut eller inte ser ut i fantasivärldar. (Eller, jo …lite kommer jag nog göra det. På slutet.) Det jag däremot tänkt begrunda är hur den tid ett rollspel skapas i återspeglas i illustrationerna – särskilt i frisyrerna.

Det verkar vara så att coola och attraktiva subjekt stylas med frisyrer som är moderna då spelet illustreras. Se t.ex. på följande exempel från 1982, ur ett äventyr i en tidig White Dwarf.

Denne extremt ådrige barbar (?) med välansat skägg och välartad sidbena är utan tvekan coole killen på bilden. Övriga personer är inte bara arrangerade som bifigurer utan även fysiskt mindre, på sätt som tycks ifrågasätta om perspektivet i denna fantasyvärld lyder samma lagar som vår. Åtminstone jag får intrycket att tecknaren ägnat betydligt mer tid åt att få till barbarens frissa än de övrigas. Se hur nästan varje hårstrå kärleksfullt ritats ut. Jämfört med barbaren ser de övriga ut som om de tagit på sig någon sorts peruker gjutna i plast. Det är ingen tvekan om vem av dessa individer tecknaren själv skulle vilja vara.

Det hela får en ytterligare dimension då man ser fotot på redaktören till White Dwarf…

Nu var inte Paul Cockburn (uttalas ”Coburn” så sluta fnissa) redaktör för White Dwarf då illustrationen gjordes så min första teori faller. (Jag tänkte att det rörde sig om en inställsam tecknare som försökte få sina bilder sålda genom att rita redaktören som ett muskelberg.) Men det som jag tycker håller är att sidbena-skägg-kombon ändå känns mer 80-tal än fantasy.

Vi går några år framåt i tiden, till…

Treasures of the Savage Frontier, TSR 1992

Hade detta inte varit bildens huvudperson/ ”love interest” så hade hennes hår kanske inte behövt vara så 80-90-tals burrigt. Men nu är hon det och då får tecknaren hämta inspiration från samtiden så att ingen tycker huvudpersonen känns oattraktiv. Inspiration till female-fantasy-fighter-frisyr kan ha hämtats t.ex. från:

Mitt sista exempel på nutidsfrissor som placeras in i fantasyvärldar är hämtat från Fria Ligans ”Svärdets sång”. Jag ska inleda med att säga att jag tycker att denne tecknare (Niklas Brandt) gör ett MYCKET bra arbete genom båda böckerna i spelet, så det är inte menat att ge honom en känga …det är bara ett så tydligt exempel att jag inte kan låta bli att ta med det. (Korrigering 190304: Efter närmare studie av tekniken tror jag nu att det är Nils Gulliksson som stylat frissan nedan. Sorry!)

Tyska arméns 30-talsfrissa i fantasykontext

Folket rasar: Samtida frisyrer förstör fantasy – vad göra?

Som jag sa inledningsvis är det ett tungt ansvar som faller på ens axlar när man väl blivit en inflytelserik influencer. Man bör inte bara identifiera och lyfta fram samhällsproblemen, man bör även försöka åtgärda dem. Jag har därför tagit fram en trestegsplan för hur vi ska komma tillrätta med samtidsfrisyrernas inflytande på fantasyfrisyrer.

Steg 1: Jag tar fram två nya hippa frisyrer, en för män, en för kvinnor.

(…När jag nu ser dem så här bredvid varandra så inser jag att det nog egentligen är samma frisyr – så då slipper jag hela problematiken med icke-binära fantasyfrisyrer.)

Steg 2: Samtliga rollspelare som i Sveriges långa land livnär sig som frisörer och stylister ser till att klippa modeller och filmstjärnor enligt denna nya unisexfrisyr (”La nouvelle look barbare”)

Steg 3: När denna stil på så vis blivit den som alla coola personer har, så kommer rollspelsillustratörerna att teckna sina hjältar, hjältinnor och andra huvudpersoner med den frisyr som de själva önskar att de hade haft (dvs ”La nouvelle look barbare”) och vips har vi en äkta fantasylook i alla fantasyillustrationer. Svårare än så här behöver det inte vara.

Livet som influencer

Det går bra nu. Swords & Kåseri, eller ”SoK” som jag hört att man kallar den i de finare rollspelssalongerna, har nu funnits i sju dagar. På sjunde dagen får man vila, det står i bibeln:

”På den sjätte dagen skapade så Gud människan – man och kvinna. Nu var skapelsen fullbordad, och Gud såg på sitt verk och fann att det var gott. Den sjunde dagen gjorde han helig, därför att han vilade från allt arbete den dagen. På den åttonde dagen tittade Vishnu förbi, gillade vad han såg och sade: ”Keep up the God work!” [trumvirvel med cymbalsmäck]

Under min vilodag har jag kikat lite på besöksstatistiken och jag måste konstatera att jag blivit något av en international influencer. Totalt hade sidan visats 41 gånger de första sju dygnen (Pewdipie – om du vill ha lite tips för hur man drar in tittare så hör av dig!). Justerar man detta för mina egna och kusiners besök så kanske vi landar på 30 besök. Av dessa kommer 8 från Kina. Hmm, typ nästan 30%? Och: Hmm, i Kina har man väl inte fri tillgång till internet? Ska jag tolka det som att jag fått 8 besök från kinesiska underrättelsetjänsten? Eller kanske Huawei förbereder ett hostile take-over bid av SoK? Det är inte ett orimligt scenario att de har sett SoK:s potential att välta internet. Så läs nu – imorgon kan Swords & Kåseri vara reklam för läsplattor och mobiler.

Slutligen, bara för att ge er en känsla av vilka vi solorollspelare är, bjuder jag på en insändare från en gammal White Dwarf: