De sliter upp dörren till kaptenens kajuta och ett svalt nattligt korsdrag uppstår genom ett blyinfattat fönster som stått öppet i hytten. Ut genom detta fönster far de papper som låg på kaptenens skrivbord, inklusive det snirkligt skrivna heraldiska manuskript som låg där. Manuskriptets ark skingras och bärs långt ut i öknen av vinden, där de så småningom begravs under de ständigt skiftande dynerna. Sådan är Siporettons, ökenvindens, lag. Med detta heraldiska manuskript försvann för alltid våra möjligheter att få veta budskapet på den sirliga kalligrafisk-kryptografiska fana som hänger under skeppet.
Då Kazzar och Fantasma ser efter manuskriptet som försvinner ut genom fönstret försöker en skepnad smita ut genom kajutadörren bakom dem, men Kazzar får fatt i personen som skriker, slåss och bits. Fantasma stänger kajutafönstret, tänder ett ljus och ser in i en medelålders kvinnlig besättningmedlems ansikte.
Då de binder och munkavlar henne kliver en storvuxen man i cerandisk klädnad fram i ljuset. Hans skäggiga anlete klyvs av ett bländande vitt leende: -”Aii! Då var skeppet vårt boys! Timmerman Abu Hols, stolt cerandick, anmäler sig för tjänst!”
Swords & Kåseri 