12-14 Till bombdäck – avigsidan

12. Kaempa binds och munkavlas

Kaos: 2 (10)

Händelseslag: 88 – Händelse! Introducera ny biroll

Vid det här laget var kl framåt 03.00 och vi var två trötta solorollspelare, faktiskt så trötta att vi glömde slå nyckelord för att få en idé till vem den nya birollen är. Istället slog vi:

– Är det kaptenens passopp? 50% (56) Nej

– Fripassagerare? 50% (53) Nej

– Är det timmerman? 50% (27) Ja

– Är han på detta däck? 25% (12) Ja – han höll på att laga trappan. Han höll på att fixa i verkstaden med ett trappsteg, det var för att det saknades vi föll.

– Vi är upptagna med Kaempa. Angriper timmermannen oss? 50% (91) Nej

– Ogillar timmermannen ballongjär Kaempa? 50% (59) Nej

– Är timmermannen lojal med Gwarch/Hertig Slagfalk? 75% (83) Nej

– Är timmermannen tvångsvärvad? 50% (79) Nej

– Är han från Cerand (lokal arbetskraft som anlitas för de reparationer som gjorde att Hertig Slagfalk var tvungen att lägga till i Cerand)? 50% (01) Perfekt slag – timmermannen är inte bara från Cerand, han är en stor patriot!

– Ropar han: ”Nu är skeppet vårt vårt!” När han ser oss fånga in Kaempa? 33% (20) Ja

Sammanfattningsvis: Vi har fångat in Kaempa och håller på att binda henne då en cerandisk timmerman, inhyrd för att reparera skador ombord, hoppar fram och vill delta i kapandet av ett gwarchiskt krigsskepp.

Huvudroller:

Den kontroversielle herr Kazzar, kunnig i konstruktionen av mekaniska ting
Mästertjuven Al-Fantasma, ”Ökennattens skugga” kallad

Biroller:

Domare Esther Ebn Rebin, ”Esther Klanlös” kallad
Mellanhanden
Stridsballongen ”Hertig Slagfalk”
Besättningen som gått i land
Handelsplatsen i Cerand
Öknens nomader, av alla de klaner
Tjuvarnas gille
Goldion Phlanarions resande teatersällskap
Öknens otvättade profeter
Besättningen ombord
Besättningskvinnan Kaempa
Den cerand-patriotiske timmermannen Abu Hols

Trådar:

Vad är det för fana som Hertig Slagfalk vecklat ut i skydd av nattens mörker?

13. Förrådsdäck

Kaos: 1 (6) –

Händelseslag: 12 –

Timmermannen får vakta Kaempa medan vi fortsätter ned till förrådsdäck. Vi noterar att fartyget verkar vara dåligt utrustat, det verkar oförberett för en långfärd, vilket är intressant. Vi blev nyfikna på varför Hertig Slagfalk begett sig av utan att ha ordentligt fyllda förråd ombord. Vi lade därför till en ny tråd:

Varför gav sig Hertig Slagfalk av utan att ha fyllt på förråden?

14. Dasset

Kaos: 1 (8) –

Händelseslag: 83 –

Nu är klockan 03.40 och vi är trötta och blandar ihop saker så vi uppdaterar listorna och lägger av för det här passet.

Huvudroller:

Den kontroversielle herr Kazzar, kunnig i konstruktionen av mekaniska ting
Mästertjuven Al-Fantasma, ”Ökennattens skugga” kallad

Biroller:

Domare Esther Ebn Rebin, ”Esther Klanlös” kallad
Mellanhanden
Stridsballongen ”Hertig Slagfalk”
Besättningen som gått i land
Handelsplatsen i Cerand
Öknens nomader, av alla de klaner
Tjuvarnas gille
Goldion Phlanarions resande teatersällskap
Öknens otvättade profeter
Besättningen ombord
Besättningskvinnan Kaempa
Den cerand-patriotiske timmermannen Abu Hols

Trådar:

Vad är det för fana som Hertig Slagfalk vecklat ut i skydd av nattens mörker?
Varför gav sig Hertig Slagfalk av utan att ha fyllt på förråden?

10-11.2 Stora domtältet i Cerand

Esther Klanlös, två gånger vald till domare i Cerand, låter tankarna vandra, och ler. Hon föreställer sig hur hon står i rådssalen i sin forna hemstad Gwarch och ser ansiktsuttrycken på stadens sju ledare, de sju matematikerna, då de får höra att besättningen ”tappat bort” sitt skepp medan de provianterade i Cerand. -”Det här hade ni inte räknat med va?” Skulle hon ha sagt, om hon var där. Fruktansvärd historia den där med profeterna förresten. Alla döda, på en enda natt. Märkligt också att alla människor hon såg på vägen till domtältet var på väg till stora infarten till Cerand, och det vid en tid då hederligt folk borde inta sitt aftonmål och njuta av ökennattens svalka. Hon skakar bort tankarna och återvänder till ärendet:

–”Försvaret ogillas, bar och basar är förvisso två liknande ord, men ni borde veta bättre. För fylla och förstörelse i stora basaren döms ni till tio dagars häkte.” Hela processen är en fars för att köpa tid åt de där båda existenserna som ska stjäla det gwarchiska luftskeppet, stölden av skeppet lite salt i såren på den stad som en gång kastade ut henne från klangemenskapen.

Kapten Kasr, befälhavare för Hertig Slagfalk och dess åtalade besättning ser på Esthers ansikte, lite för noga. –”Han ser väl inte… Jag hann väl sminka över…” I samma ögonblick som Esther kommer ihåg att den hastiga kallelsen till domstolen för att döma dessa luftofficerare inte lämnade någon tid till att sminka ansiktet, ser hon ett elakt leende sprida sig över Kasrs ansikte: -”De där ansiktstatueringarna, du är en gwarchiska! Här i Cerand! Du är alltså en utstött, en klanlös! Ha ha! Ge oss våra vapen – ingen klanlös kan sätta sig till doms över en gwarcher!”

Esther ska just höja straffsatsen då skrik och rop hörs utifrån. Två vakter kommer in i domtältet. Mellan sig släpar de en mager och smutsig stackare – en profet! De har grävt fram en levande profet ur sanden – ett mirakel! –”Vin! Ge mig vin! Endast vin hjälper den som varit levande begravd!” Ropar han.

Esther Klanlös, två gånger vald till domare i Cerand, låter tankarna vandra

8-9. Ner under däck

Ombord på Hertig Slagfalk smyger Kazzar och Fantasma försiktigt ned för den utsirade trappa som leder till manskapsdäck. Men Kazzar snubblar och drar med sig Fantasma i fallet. Vig som en ökenozelot är Fantasma genast på fötterna och med en kniv i ena handen spanar han ut i mörkret därnere – har någon hört dem? Kazzar tar sig stånkande upp på benen och svär över det saknade trappsteg som fick honom att falla. –”Tyst!” Viskar Fantasma. –”Det är någon här.” Mycket riktigt, även Kazzar kan höra smygande steg som försvinner akterut. Systematiskt trevar de båda tjuvarna sig fram genom skeppet, flera gånger närmar de sig mörka vrår och gömställen bara för att höra tassande steg avlägsna sig. Till slut är de längst bak i aktern, vid kaptenens utsirade kajuta, där personen måste ha gömt sig.

5-7. Hertig Slagfalk

Efter mörkrets inbrott sätter sig Kazzar och Al-Fantasma på mattan och far upp mot natthimlen. Vinden är sval och skön i ansiktet och de lär sig snabbt att styra mattan. Först far de bara rakt fram högt över tältstaden och ut över öknen, sen vänder de tillbaka och i en lång kurva rundar de domaretältets högsta spira och tar en sväng över Fufubars tält. Allt är tyst och mörkt där nere, troligtvis har tjuvgillet planerat klart. Efter att den första hisnande känslan lagt sig styr de mattan mot Hertig Slagfalk som flyter ovanför staden. Däcket ser tomt ut så när som på en sovande utkik i fören.

De landar mattan i aktern och smyger sig fram till aktre ankartrossen och lösgör den. Befriat från förankringen börjar skeppet långsamt svänga för att lägga sig rätt mot vinden, det knarrar och knäpper i skrov och tågvirke. Kazzar och Fantasma står stilla, vågar knappt andas – kommer någon ombord att märka förändringen? Nej, det är tyst. De smyger fram till den sovande vaktposten och innan han hinner förstå vad som händer har de kastat honom överbord. Ett kort skrik och en duns därnerifrån. Återigen står de blixtstilla och väntar på att vakter ska komma springande, men inte heller nu några reaktioner. De går fram och skär tyst av främre ankartrossen, och Hertig Slagfalk börjar driva för vinden.

Samtidigt som Hertig Slagfalk börjar driva hörs tumult nedifrån Cerand. Har mannen de kastade överbord upptäckts? Nej, det är något annat som sker där nere. På långt avstånd, nästan vid horisonten ser Kazzar och Fantasma ljuset av hundratals facklor, det måste vara en väldig karavan på väg mot Cerand. Det verkar som om alla stadens invånare beger sig mot stora infarten för att möta den. Då drar de sig till minnes det rykte de hörde tidigare på kvällen. Den ofattbart rika kejsarinnan Kash-In är på väg till Cerand med sitt väldiga vandrande hov. Ryktet säger att hennes tjänare släpper ett guldmynt i vart och ett av hennes fotavtryck, och varje plats där hon satt sig att vila föräras ett guldsmycke stort som ett olifantöra. Handelsmän och rika hantverkare knuffas och insisterar på företräde för att vara närmast den stora vägen in till Cerand. De hoppas på feta kontrakt och kanske t o m att lyckas gifta bort en oduglig son eller två till någon av hennes hovdamer. Cerands fattiga slåss och trängs i sin tur om de bästa platserna för att fånga upp en del av de gyllene mynt hon kommer strö omkring sig. Ingen har råd att missa detta tillfälle och snart är tältstaden tom på folk. Handelsmän och hantverkare knuffas och fräser, fattiga nyps och lägger fälleben. Det hörs förnärmade rop, grymtningar och vrål av smärta. Det enda som inte hörs är tjuvgillets medlemmar då de på given signal börjar länsa de nu folktomma tält som tillhör stadens rikaste handelsfamiljer.