Efter mörkrets inbrott sätter sig Kazzar och Al-Fantasma på mattan och far upp mot natthimlen. Vinden är sval och skön i ansiktet och de lär sig snabbt att styra mattan. Först far de bara rakt fram högt över tältstaden och ut över öknen, sen vänder de tillbaka och i en lång kurva rundar de domaretältets högsta spira och tar en sväng över Fufubars tält. Allt är tyst och mörkt där nere, troligtvis har tjuvgillet planerat klart. Efter att den första hisnande känslan lagt sig styr de mattan mot Hertig Slagfalk som flyter ovanför staden. Däcket ser tomt ut så när som på en sovande utkik i fören.
De landar mattan i aktern och smyger sig fram till aktre ankartrossen och lösgör den. Befriat från förankringen börjar skeppet långsamt svänga för att lägga sig rätt mot vinden, det knarrar och knäpper i skrov och tågvirke. Kazzar och Fantasma står stilla, vågar knappt andas – kommer någon ombord att märka förändringen? Nej, det är tyst. De smyger fram till den sovande vaktposten och innan han hinner förstå vad som händer har de kastat honom överbord. Ett kort skrik och en duns därnerifrån. Återigen står de blixtstilla och väntar på att vakter ska komma springande, men inte heller nu några reaktioner. De går fram och skär tyst av främre ankartrossen, och Hertig Slagfalk börjar driva för vinden.
Samtidigt som Hertig Slagfalk börjar driva hörs tumult nedifrån Cerand. Har mannen de kastade överbord upptäckts? Nej, det är något annat som sker där nere. På långt avstånd, nästan vid horisonten ser Kazzar och Fantasma ljuset av hundratals facklor, det måste vara en väldig karavan på väg mot Cerand. Det verkar som om alla stadens invånare beger sig mot stora infarten för att möta den. Då drar de sig till minnes det rykte de hörde tidigare på kvällen. Den ofattbart rika kejsarinnan Kash-In är på väg till Cerand med sitt väldiga vandrande hov. Ryktet säger att hennes tjänare släpper ett guldmynt i vart och ett av hennes fotavtryck, och varje plats där hon satt sig att vila föräras ett guldsmycke stort som ett olifantöra. Handelsmän och rika hantverkare knuffas och insisterar på företräde för att vara närmast den stora vägen in till Cerand. De hoppas på feta kontrakt och kanske t o m att lyckas gifta bort en oduglig son eller två till någon av hennes hovdamer. Cerands fattiga slåss och trängs i sin tur om de bästa platserna för att fånga upp en del av de gyllene mynt hon kommer strö omkring sig. Ingen har råd att missa detta tillfälle och snart är tältstaden tom på folk. Handelsmän och hantverkare knuffas och fräser, fattiga nyps och lägger fälleben. Det hörs förnärmade rop, grymtningar och vrål av smärta. Det enda som inte hörs är tjuvgillets medlemmar då de på given signal börjar länsa de nu folktomma tält som tillhör stadens rikaste handelsfamiljer.
Swords & Kåseri 