Etikett: Kash-In

10-11.3 Operation Kash-In

Tjuvgillets stora plan, ”operation Kash-In”, bestod av tre moment.

  1. Det första steget i planen var spridandet av ett rykte om den fabulöst rika kejsarinnan Kash-Ins kommande besök i Cerand.
  2. Moment två var att hyra in ett hundratal tiggare från Detwach som på utsatt tidpunkt tänder stora bål vid horisonten för att ge intryck av ett enormt fackeltåg.
  3. Det tredje och sista momentet, det som på tjuvarnas språk kallas ”Houmf nadjall” (ungefär ”Själva stöten”) var att, medan hela Cerand av olika giriga skäl begav sig till stora infarten för att möta Kash-Ins vandrande hov, inleder tjuvarnas gille den största serien inbrott i Cerands historia. Medan alla är vid stora infarten länsar tjuvgillets medlemmar systematiskt alla de rika köpmannasläkternas tält, ett efter ett.

Men Tjuvgillet hade missat en faktor i sin plan. De hade inte räknat med att en karavan som skulle kommit in igår försenades och kom in först idag. Den passerar de bål och fackeltåg som tiggarna levererar ute i öknen. Av naturen enstöriga och folkilskna stannar bröderna Shomuras karavan inte till vid tiggarna utan fortsätter mot Cerand. De blir förvånade av att möta hela staden då de kommer till stora infarten. Efter irriterad ordväxling om att de ska flytta sig så att de inte är i vägen för Kash-In så kryper så småningom berättelsen om vad karavanen sett ute i öknen fram. Den sprider sig snart varefter folket börjar ana oråd. De skyndar till sina hem bara för att finna dem plundrade. En uppretad folkmassa i handelsmannakvartilen anklagar den intilliggande (fattigare) hantverkarkvartilen för brotten – och slagsmål utbryter. Ingen vet säkert hur det började, kanske var det en olycka kopplad till slagsmålen, kanske var det mordbrand, men någonstans i den förmögna kvartilen av staden fattar ett rikt dekorerat stormannatält eld. Elden sprider sig snabbt och snart hoppar den från tält till tält.

Snart slukar lågorna Cerand

Under tjuvgillets pågående plundring i Cerand avviker ”Storvuxne Hassam”, även (av oklara skäl) ”Hassam bagaren” kallad, från övriga medlemmar i tjuvgillet. Han har tänkt ut en egen plan. I flera år har Fantasma härjat bland Cerands rikaste familjer. Om Hassam kunde hitta Fantasmas gömställe borde där finnas flera års värdefulla byten, byten som dessutom borde vara lätt att bära om Fantasma själv kunnat komma undan med dem en gång i tiden. Han har i veckor funderat på var gömstället borde ligga och det visar sig nu att hans slutledningar lett honom rätt – han finner Fantasmas gömställe och gråter av lycka när han vältrar sig bland allt guld Fantasma gömt undan. Men Hassam får inte njuta av sin framgång. Varningsropen, dånet och hettan från lågorna får honom att fly, men nedtyngd av allt guld han stoppat i sina fickor, i sin turban och sin stora väska hinner lågorna ifatt honom och han blir ett av de många oidentifierbara lik som dagen efter, utan några större ceremonier, grävs ned i öknen.

5-7. Hertig Slagfalk

Efter mörkrets inbrott sätter sig Kazzar och Al-Fantasma på mattan och far upp mot natthimlen. Vinden är sval och skön i ansiktet och de lär sig snabbt att styra mattan. Först far de bara rakt fram högt över tältstaden och ut över öknen, sen vänder de tillbaka och i en lång kurva rundar de domaretältets högsta spira och tar en sväng över Fufubars tält. Allt är tyst och mörkt där nere, troligtvis har tjuvgillet planerat klart. Efter att den första hisnande känslan lagt sig styr de mattan mot Hertig Slagfalk som flyter ovanför staden. Däcket ser tomt ut så när som på en sovande utkik i fören.

De landar mattan i aktern och smyger sig fram till aktre ankartrossen och lösgör den. Befriat från förankringen börjar skeppet långsamt svänga för att lägga sig rätt mot vinden, det knarrar och knäpper i skrov och tågvirke. Kazzar och Fantasma står stilla, vågar knappt andas – kommer någon ombord att märka förändringen? Nej, det är tyst. De smyger fram till den sovande vaktposten och innan han hinner förstå vad som händer har de kastat honom överbord. Ett kort skrik och en duns därnerifrån. Återigen står de blixtstilla och väntar på att vakter ska komma springande, men inte heller nu några reaktioner. De går fram och skär tyst av främre ankartrossen, och Hertig Slagfalk börjar driva för vinden.

Samtidigt som Hertig Slagfalk börjar driva hörs tumult nedifrån Cerand. Har mannen de kastade överbord upptäckts? Nej, det är något annat som sker där nere. På långt avstånd, nästan vid horisonten ser Kazzar och Fantasma ljuset av hundratals facklor, det måste vara en väldig karavan på väg mot Cerand. Det verkar som om alla stadens invånare beger sig mot stora infarten för att möta den. Då drar de sig till minnes det rykte de hörde tidigare på kvällen. Den ofattbart rika kejsarinnan Kash-In är på väg till Cerand med sitt väldiga vandrande hov. Ryktet säger att hennes tjänare släpper ett guldmynt i vart och ett av hennes fotavtryck, och varje plats där hon satt sig att vila föräras ett guldsmycke stort som ett olifantöra. Handelsmän och rika hantverkare knuffas och insisterar på företräde för att vara närmast den stora vägen in till Cerand. De hoppas på feta kontrakt och kanske t o m att lyckas gifta bort en oduglig son eller två till någon av hennes hovdamer. Cerands fattiga slåss och trängs i sin tur om de bästa platserna för att fånga upp en del av de gyllene mynt hon kommer strö omkring sig. Ingen har råd att missa detta tillfälle och snart är tältstaden tom på folk. Handelsmän och hantverkare knuffas och fräser, fattiga nyps och lägger fälleben. Det hörs förnärmade rop, grymtningar och vrål av smärta. Det enda som inte hörs är tjuvgillets medlemmar då de på given signal börjar länsa de nu folktomma tält som tillhör stadens rikaste handelsfamiljer.

I en lång kurva far de över Cerand och upp mot Hertig Slagfalk