Från det höga tornet Safkadim i staden Gwarch, läste matematikerna redan för trehundra år sedan stjärnhimlens skrift och de såg att den natten skulle komma då öknens otvättade profeter alla skulle dö en våldsam död. I natt, medan Herr Kazzar och Al-Fantasma smyger inne i matthandlaren Fufubars tält, och tjuvarnas gille planerar en stöt mot …vi vet inte vad… så har Cerands magra och skadeglada profeter som vanligt samlats för att under stjärnorna ta ett glas fikonvin eller två, späka sig lite och få hemska insikter som de kan omsätta i nya profetior. Denna natt talade stjärnorna sprakande till profeterna: ”Profeter av sandhavet – i natt kommer ni alla att dö en våldsam död”. Profeterna har många gånger förutspått död och undergång för nomader och handelsmän, men det har varit en annan sak – det har inte gällt profeterna själva. De kastar sig nu, kacklande av skräck, upp på närmaste karavans ökenlurvar och piskar dem frenetiskt för att snabbt undkomma öknen och sitt öde. Detta var ett oklokt drag. Ökenlurvens natur är nu sådan att den, då den hotas eller upplever obehag, rullar sin stora kropp flera varv i sanden och mosar eller skaver bort irritationsmomentet. Lurven är ett renligt djur och ett djur som helst vill leva i fred, att plötsligt få ett antal skräniga, otvättade profeter på ryggen upplever lurven som ett irritationsmoment och reagerar på sedvanligt turbulent sätt. Mycket olyckligt.
Det är förödande för religionen när sånt här händer.
Swords & Kåseri 