Det är under den tredje natten som de för första gången upplever vad det innebär att vara på äventyr. Det hände sig så här: På kvällen kom de åter till platsen där de tillbringade föregående natt. En hel dag har förslösats till ingen nytta och efter en hastig kvällsvard lägger de sig att sova. När det framåt småtimmarna är Botulws tur att sitta vakt får han kämpa för att inte somna. Så med ens är han klarvaken – något har satt hans sinnen på helspänn. Han anar mer än han hör eller ser att något stort rör sig ute i skogen. Han sitter blickstilla och lyssnar. Ja, utan tvekan är det en, nej det är flera stora kroppar som rör sig därute. Varelserna håller sig precis utanför ljuset från brasan men han hör andhämtning från stora lungor och hur något sniffar och vädrar i mörkret. Så kommer Botulw ur sin förstelning, han far upp och ropar till de andra äventyrarna och sparkar till Block, som brukar sova tyngre än de andra. Medan de kommer på fötter och yrvaket griper sina vapen, hörs hemska vrål och med tramp och brak kommer två flåsande troll rusande in mot lägerplatsen!
Äventyrarna kunde inte veta det men de slog läger längs med trollen Valken och Gaskos matinsamlingsrunda. Det tar trollen ungefär ett månvarv att gå hela rundan. Emellanåt tar vägen dem nära ensligt liggande skogstorpares marker där de klubbar en ko eller tar ett par grisar, men de kan aldrig stanna länge i bebyggda trakter, för en bortrövad ko följs alltid av ett uppbåd av traktens bönder och länsherren och hans män. Oftast får trollen nöja sig med de djur de hittar djupt inne i skogen. De båda trollen har i två dagar gått utan mat, inte hade de en aning om att de i natt skulle få smaka människa eller, ännu läckrare, alv!
Swords & Kåseri 