8. Den tredje natten

Det är under den tredje natten som de för första gången upplever vad det innebär att vara på äventyr. Det hände sig så här: På kvällen kom de åter till platsen där de tillbringade föregående natt. En hel dag har förslösats till ingen nytta och efter en hastig kvällsvard lägger de sig att sova. När det framåt småtimmarna är Botulws tur att sitta vakt får han kämpa för att inte somna. Så med ens  är han klarvaken – något har satt hans sinnen på helspänn. Han anar mer än han hör eller ser att något stort rör sig ute i skogen. Han sitter blickstilla och lyssnar. Ja, utan tvekan är det en, nej det är flera stora kroppar som rör sig därute. Varelserna håller sig precis utanför ljuset från brasan men han hör andhämtning från stora lungor och hur något sniffar och vädrar i mörkret. Så kommer Botulw ur sin förstelning, han far upp och ropar till de andra äventyrarna och sparkar till Block, som brukar sova tyngre än de andra. Medan de kommer på fötter och yrvaket griper sina vapen, hörs hemska vrål och med tramp och brak kommer två flåsande troll rusande in mot lägerplatsen!

Äventyrarna kunde inte veta det men de slog läger längs med trollen Valken och Gaskos matinsamlingsrunda. Det tar trollen ungefär ett månvarv att gå hela rundan. Emellanåt tar vägen dem nära ensligt liggande skogstorpares marker där de klubbar en ko eller tar ett par grisar, men de kan aldrig stanna länge i bebyggda trakter, för en bortrövad ko följs alltid av ett uppbåd av traktens bönder och länsherren och hans män.  Oftast får trollen nöja sig med de djur de hittar djupt inne i skogen. De båda trollen har i två dagar gått utan mat, inte hade de en aning om att de i natt skulle få smaka människa eller, ännu läckrare, alv!

Bovint bortrövande i trakten av Tvillingbergen

8. Den tredje natten – avigsidan

Det hann gå flera dagar tills jag plockade fram sakerna igen, men då satt jag i flera timmar och det hann hända mycket.

Jag höjde kaosvärdet från 2 till 3 eftersom de gick vilse och jag tycker det får räknas som en motgång. Jag slog alltså 1T10 mot kaosvärde 3 (1T10=9, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=92, ingen händelse)

När jag slog för slumpartade möten fick jag resultatet ”4 troll”. Kanske blundade jag med ena ögat, kanske gav jag omedvetet mina karaktärer en fördel, men på något vis halverades antalet troll och i den strid jag utkämpade blev det bara två troll som kom lufsande. Strid! Äntligen!

7. Den tredje dagens vandring

En påfrestande episod inträffar den tredje dagen. Framåt middagstid blir de alltmer fundersamma över varför marken inte stiger uppåt, de borde vara vid bergens fot. Tilindil klättrar upp i en stor ek och ser att de hela dagen gått i fel riktning. På något vis har de misstagit riktningen efter den oroliga natten, och i flera timmar har de i den täta skogen rört sig åt fel håll. Med djupa suckar vänder de om och tar sig åter mot bergen.

Tilindils upptäckt

7. Den tredje dagens vandring – avigsidan

Händelseslag: (1T100=42, ingen händelse)

Scenen jag tänkt mig är en händelselös dagsmarsch mot bergen. Jag slår som alltid mot kaosvärdet för att se om scenen blir som jag tänkt mig eller ändras/modifieras. Jag hade höjt kaosvärdet med 1 efter förra scenen eftersom jag tyckte att förlusten av två av Botulws trollformler får räknas som en motgång. Alltså – jag slår 1T10 för att se om det blir lika med eller under Kaos 2 (jag slår 1T10=1, modifierad scen) Nu slog jag under eller lika med kaosvärdet. Eftersom siffran jag rullade (en etta) var ojämn så blir det en modifierad scen, dvs scenen är i huvudsak den jag bestämt att jag ville spela (en dagsmarsch mot bergen) men ändå inte riktigt. För att komma fram till vad det är som ändrats (jag har ingen bra idé redo) börjar jag ställa frågor. Om jag slår under 50 med 1T100 så blir det ett ja på min fråga, annars nej – om det inte finns något särskilt skäl till att det borde vara mer eller mindre sannolikt att en viss fråga ska besvaras med ett ja.


Har de gått i fel riktning (dvs det tar längre tid att komma fram)? 50%, jag slår 23 =Ja


OK – snabbt utklarat, en felnavigering. Efter denna motgång infann sig en matthet hos både äventyrarna och mig. Löspapper stoppades in i anteckningsboken som, tillsammans med tärningar och äventyr stoppades ner i en låda. Jag gick och lade mig. Drömde jag något? (05% = nej)

När jag höll på att spela denna scen ringde en kompis jag inte pratat med på länge, så vi blev sittande och pratade i säkert en timme. Under tiden som vi pratade ritade jag två bilder av Tilindils spanande från trädtopparna – därav att det blev två bilder av en relativt oinspirerande scen.

6. Den andra natten

De vandrar länge den kvällen och först då det blivit natt letar de upp en skyddad plats invid en bäck. Botulw samlar bränsle till brasan då hans ena fot plötsligt fastnar i en snara och han faller. Ris och grenar far ur famnen, men vad värre är – ränseln, som han fortfarande hade på ryggen, far upp över huvudet och allt innehåll trillar ut i mörkret. Han hör det svaga plumsandet då föremål från hans ränsel faller ner i bäcken. Tilindil får igång en liten brasa och kommer bort med en eldbrand. De gör loss Botulws fot och börjar leta efter hans saker. De hittar allt utom två trollformelark. Hur de än letar nedströms längs bäcken så hittar de inte arken.  –”Illa.” Säger Botulw. –”Det var två eldklot färre i vår arsenal.” Tilindil har under tiden noga undersökt snaran: -”Svartalfsarbete, och inte gammalt. Troligtvis kommer de tillbaka hit för att vittja fällan om inte alltför lång tid.” Tanken på att ett helt band svartalfer kan komma till platsen ger skäl för tystnad och eftertanke. I tystnaden hörs vad som låter som åska komma rullande uppifrån bergen. Åska? Så här års? Eller är det något annat? Det får dem att vakna till liv igen. Snabbt packas lägret ihop. Först efter en timmes vandring i månskenet slår de ånyo läger. Denna gång tänder de ingen eld och de turas om att hålla vakt.

6. Den andra natten – avigsidan

Denna scen hände det saker rent speltekniskt så jag går nedan igenom i lite mer detalj.

Min tanke med denna scen var att det skulle bli ännu en händelselös natt varefter färden skulle fortsätta.

Kaos 1: Kommer ni ihåg hur det här funkade? Jag slår 1T10 mot kaosvärdet och om det blir samma som kaosvärdet eller lägre så blir scenen en annan eller en förändrad variant av vad jag tänkt skulle ske. Jag slå emellertid 4 så scenen blir som jag tänkt. (Se ovan.)

Händelseslag: (1T100=44, dvs en ”dubblett” vilket innebär en händelse!)

Jag slår att händelsen får fokus ”Positivt för biroll”, jag slår bland mina birollsinnehavare och får fram att de för vilka det som händer är positivt är svartalferna. Jag slår två nyckelord för att tolka vad det är som sker: ”Oppress”+”Technology”. Detta ger mig inte några idéer till vad som kan ha skett. Mr Pigeon rekommenderar i Mythic-reglerna att man inte ska grubbla för mycket i denna process, att det är bättre att bara välja något och sen gå vidare med berättelsen. Jag väljer sålunda att tolka det som att teknik (Technology) bokstavligt talat har tryckts ned (Oppress) – någon har trampat på teknologi och detta ska på något sätt gynna svartalferna. Jag bestämmer att en av äventyrarna utlöst en svartalfsfälla och att gruppen förlorar lite tillgångar som följd av det – vilket svartalferna vinner på om de stöter ihop med äventyrarna. Möjligen lite tunt, egentligen borde kanske resultatet ha varit ”negativt för huvudroll” för att det ska gå dåligt för en av mina äventyrare, men det får duga. Jag slår bland huvudrollerna och ser att det blir Botulw som drabbas. Jag bestämmer, helt godtyckligt, att han tappar 1T3 trollformler.

Då jag slog för vilket fokus händelsen skulle ha (”Positivt för biroll”) slog jag återigen en ”dubbelsiffra”. Jag upprepar därför proceduren och slår för ett nytt händelsefokus och får resultatet: ”En oklar/mångtydig händelse” (Ambigous event), en händelse som inte kopplar till någon specifik huvud-/biroll och som inte har ett tydligt resultat i spelet. Jag slår två nyckelord som hjälp för min fantasi (”Stop” +”Emotions”). Jag tolkar det som att den första händelsen stressar upp äventyrarna medan den andra får dem att tagga ner lite. Jag bestämmer mig för att ett oförklarligt muller uppifrån bergen får dem att ta sig samman. En sån här händelse som inte får direkt inverkan på karaktärerna kan verka meningslös, men jag tycker att den tjänar sitt syfte i berättelsen. Den tillför någon detalj som jag själv annars inte skulle ha lagt till och denna nya uppgift finns nu med i berättelsen och kan senare spela in då jag ska tolka andra händelser.

5. Den andra dagens vandring

Landskapet som bestått av fält med dungar blir efterhand alltmer rikt på skog, med enstaka ängar och hagar som gläntor bland träden, för att slutligen bli enbart storskog. Framåt eftermiddagen den andra dagen iakttar alven Tilindil på säkert avstånd en grupp reptilmän som rör sig mot bergen. De är troligen en grupp jägare, på några störar bär de en mindre hjort mellan sig. Äventyrarna låter reptilmännen få tid att försvinna, sen fortsätter färden.

På säkert avstånd iakttar Tilindil en grupp reptilmän

5. Den andra dagens vandring – avigsidan

Detta var en scen som gick precis enligt plan, vilket innebär att jag egentligen inte tänkt skriva ett ”avigside-inlägg”, men jag gör det ändå bara för att klargöra att de reptilmän äventyrarna stötte på var ett resultat av ett slag på den tabell för slumpartade möten som på 1980-talet var ”de rigueur” för alla resor spelarnas karaktärer ska företa sig.

Kaos 1 (1T10=9, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=65, ingen händelse)

4. Den första natten

                      Efter en lång dags vandring slår de läger i en sänka täckt av torra bruna löv från de stora träd som skuggar den. Intill sänkan rinner en liten bäck med kallt, klart vatten.  Löv röjs undan, en liten eldstad anläggs, en brasa tänds och börjar knäppa och sprätta. Då solen gått ned intas en utmärkt kvällsvard bestående av stekt rökt fläsk, svamp stekt i flottet och till det vitt bröd. Man är fortfarande nära bebyggda områden så man beslutar att det inte behövs någon vakt på natten.

3. Den första dagens vandring

-”Tre dagar till Tvillingbergen i detta vädret, det blir en fin vandring!” Utbrister Irmelin. Landsvägen leder inte mot bergen utan man får följa de vägar som traktens folk och böndernas djur trampat upp. Framåt eftermiddagen har grus ersatts av gräs och vägarna krympt till stigar. Solen skiner och invid tallars och björkars rötter sticker svampar upp. Tickor, soppar och fibblor – Botulw och Tilindil plockar så mycket de kan bära.

Äventyrare: Botulw