De tillbringar återstoden av dagen med att bygga sig ett ordentligt läger. Mörkret faller, det blir kallt och i den klara natten breder stjärnorna ut sig över bergen. Efter att lägret är klart intas kvällsvard, varefter de tvingas höra på en lång bön som efter sjuttio års frånvaro plötsligt dykt upp i Franz huvud. Den är osammanhängande och full av nödrim. Till slut fråga Monodur: –”Franz, det är inte så att du bara hittar på?” Men just då tystnar Franz och ljudliga snarkningar hörs från hans sovplats.
Äventyrarna vaknar av att Broder Franz gör någon form av morgongymnastik. Det är häftiga utfall åt vänster och höger ackompanjerade av tjoanden på ett okänt, troligen påhittat, språk. Utfallen följs av de klassiska ”framåt- och bakåt böj”. Franz nattsärk är lite väl kort för att det ska vara anständigt. Ingen utom Franz har någon aptit då det blir dags för frukost.
Franz är på prima humör och säger mellan smaskande tuggor: -”Det är tur att ni tog med mig! Jo ho ho. Jag kom ihåg en sak i morse. Det fanns en hemlig gång från korrektoriekällaren ut till ön. Han reser sig och vandrar bort mot ruinerna medan han fortfarande går och tuggar på ett kycklinglår. Han leder dem in bland de snåröverväxta ruinerna och fram till en trappa dold bland nässlor. Båda händerna är upptagna av kycklinglåret så han pekar med ena foten: -”Mnnm smask, där nere hittar ni porten till gången!”
Swords & Kåseri 