Festen i riddarsalen går vidare. Monodur och Polymoll rådslår och är eniga om att det vore dumt att inte också blanda in den gästfrie baronen i skattjakten, det är ju trots allt hans förfaders skatt det handlar om. Polymoll reser sig: -”Ärade baron, ditt fädernesarv vilar på bottnen av sjön Anja…” Den stökiga riddarsalen tystnar då Polymoll berättar sin historia. Då han kommer till att klostrets dränkta dyrbarheter med all sannolikhet ligger kvar där nere i de vattenfyllda valven har han hela salens öra och riddarnas iver att delta i ett äventyr är påtaglig. Monodur harklar sig och fyller på: -” Baron Pansarnäve; Vi skulle vilja ha er tillåtelse att försöka bärga det som döljs i valven. Skatten är rätteligen er men eftersom den utan vår upptäckt skulle ha blivit liggande där nere i sjöns svarta vatten så föreslår vi en hittelön till vårt sällskap på… ska vi säga en tiondel?” –”Taget.” Säger baronen utan att ändra en min. –”Ska vi kunna ta oss dit och tillbaka med både broder Franz och skatten skulle vi även behöva låna en häst och en vagn…” –”Givet!” Säger Pansarnäve med oförändrat ansiktsuttryck. Baronen tänker en stund så säger han: -”Min bäste junker äventyrare, det är inte gratis att upprätthålla ett fäste i obygden. Murar ska underhållas och krigare avlönas. Böndernas gårdar ska värnas från troll och från vätte. Därtill är jag en man som är mån om min familj och dess ägodelar. Jag vill ha tillbaka min skatt. Ni ska få den häst och den vagn ni efterfrågar, och därtill ska ni få med er väpnare John som förstärkning. Med en stor hand föser han fram en tunn finnig tonåring som stått i skuggan bredvid högsätet. Han har hosor som smiter åt längs de tunna benen och snabelskor som verkar vara för stora. Han hälsar: –”Goafton.” Med bristande målbrottsröst.
att göra en riddares jobb?
En av baronens djärvaste män är riddar Kettil av den röda bonaden. Han är lång och senig, med korpsvart hår. Han är snar till vrede och glömmer aldrig en oförrätt. Riddar Kettil far nu upp och slår näven i bordet: -”Baron! Hur kan du skicka en pojkvasker att göra en riddares jobb?” Baronen ser noga på Kettil: -”En riddare gör sig bäst i rustning, men här handlar det om att dyka och då är rustningen inte en fördel. Åtminstone inte på vägen upp.” Hela salen skrattar, och Kettil sätter sig ner. Ansiktet lika rött som hans mantel.
Swords & Kåseri 