Porten står öppen, precis som de lämnade den igår. Innanför möts de av samma unkna sjöbottensdoft som ligger över hela nejden, fast här är den mer koncentrerad. De tänder en fackla och börjar nedstigningen.
Facklans fladdrande ljus gör att det är svårt att få bra överblick över rummet vid trappans fot. De vadar i knädjupt svart vatten och det droppar och rinner från taket och längs väggarna. –”Här inne blir vi dränkta som råttor. Som råttor!” Kvider Brigard och tittar oroligt mot taket. John är stel som en pinne och Polymoll försöker verka oberörd men är tyst och blek. –”Det är ingen fara!” Säger Monodur: –”Sjöns yta är nu densamma som vattnet här inne. Det kan inte plötsligt strömma in vatten och dränka oss.” Ett gnisslande muller hörs och en del av taket tycks sätta sig lite, någonstans inne i mörkret hörs hur något plaskande rasar ned i vattnet. Även Monodur ser oroad ut då han låter blicken svepa över taket. –”Bäst att inte dröja!” Säger han och går före in i mörkret.
–”Som råttor.” Säger Brigard tyst och tar en djup klunk ur sin flaska innan han följer efter.
Swords & Kåseri 