Detta är ej dvärgarna Drego och Gorins strid, och de följer därför inte de tre äventyrarna ned i lyktgubbarnas lya. De dröjer sig dock kvar utanför och får efter efter ett tag höra de dämpade ljuden av strid. Efter vad som känns som väldigt lång tid släpar sig Block ut genom öppningen. Han sjunker stönande ned på knä. Hans muskulösa hand håller ihop ett ymnigt blödande sår i sidan. Efter honom stapplar Botulw ut, han ser inte ut att vara lika allvarligt skadad, men han är fullständigt utmattad. Sist kommer den kraftigt haltande Irmelin som drar ut den nedblodade och medvetslöse Tilindil.
–”Vad hände?” Frågar Drego och ser chockad på äventyrarna.
Block grimaserar: -”Det var kolsvart därnere, de låg i bakhåll och högg sina långa knivar i oss från dolda rum och från utgrävda nischer. Vi fick känna oss fram från rum till rum, överallt låg de i bakhåll, men en efter en fann våra klingor sina mål och nu är lyan rensad.” Han stönar igen och sätter sig ned.
Botulw sitter lutad mot en stam och ser på sitt sällskap. Han grymtar grimaserande: -”Inte framme vid graven än, men redan redo för den. Här!” Han ger Drego och Gorin fyra massamfrön: -”Två för barbaren, två för alven.”
Swords & Kåseri 