Efter en kvarts vandring genom granskogen ger Drego tecken till de andra att vara tysta. Efter ytterligare någon minut håller han upp handen som tecken på att de ska stanna. Framför dem ligger en liten ås bevuxen med höga gamla granar. Träden står tätt och de första grenarna kommer mycket högt upp på stammarna. Från andra sidan den lilla åsen stiger en svag rökpelare upp. Drego smyger hukande fram till en punkt nära den lilla åsens krön. Där lägger han sig ned, kravlar över åsryggen och försvinner på andra sidan. Allt är tyst, bara någon enstaka insekt surrar irriterande och stör stillheten. Några minuter går, så kommer Drego kravlande tillbaka. Han viskar: –”Hon är där, men hon är skadad. Jag tror de lyckades lura ner henne i en av deras fällor så att hon föll och slog sig, annars skulle de nog inte rått på en krigare som hon. Hon är i deras lya nu, bunden.” Han är tyst en sekund, så säger han: -”De håller på att värma vatten i en kittel. En människostor kittel.
Äventyrarna greppar sina vapen och smyger fram över åsen. Där ser de lyans ingång, en svart öppning mellan några stora mosstäckta stenblock. De smyger sig in.
Swords & Kåseri 