23. Lejonkammaren

Medan Eliana, Vodomar och Grombur bevakar den öppning som nu finns i östra väggen, ger Botulw ett av de sista massamfröna till Theosophus. Gemensamt söker de två sen igenom reptilmännen. I deras bälten finner de, förutom sådant som reptilmän samlar på (ovanligt röda flodmusselskal, utvalda bitar från skinn de ömsat under sin uppväxt) 260 silvermynt och en ring.

Vodomar, Eliana och Grombur beger sig in i rummet reptilmännen kom ifrån, Botulw och Theosophus släntrar efter. –”Detta är, om jag inte misstar mig, en ring med Osynlighet +2.” Säger Botulw. -”Möjligtvis, men jag skulle själv inte våga mig på en exaktare angivelse än mellan 1 och 3.” Invänder Theosophus.

De tystnar när de kommer in i rummet. Facklorna lyser upp ett litet rum med typiska ting tillhörande reptilfolk; torkad fisk, vassmattor att vila på, stora tänder från okända djur trädda på snören, skinnet från en ovanligt stor mal, och vita stenar som vattnet slipat till fin rondör. På golvet ligger också en massa ben, ben från större varelser. Botulw undersöker ett av kranierna: -”Panthera Leo. Det vill säga vad man i allmänt tal kallar lejon. De jordiska resterna av tre stycken om jag inte misstar mig.”

-”Se här!” Ropar Theosophus. Med ett rasslande ljud drar han ner ett gammalt fuktskadat draperi från den norra väggen. Bakom det öppnar sig en större, kolsvart grotta! –”Hör! Det verkar rinna en underjordisk flod här. Det är så reptilmännen kom hit!”

Theosophus drar ner ett gammalt draperi. Bakom det öppnar sig en större, kolsvart grotta

23. Lejonkammaren – avigsidan

Kaos 3 (1T10=4, inget avvikande resultat) Jag höjde kaos pga striden mot reptilmännen.

Händelseslag: (1T100=78, ingen händelse)

Eftersom jag inte i första hand vill att de går tillbaka upp med oförrättat ärende så bestämmer jag att de två alternativ de har är att a) gå in i det rum som nu öppnats för dem, b) prova att använda vinschen igen (med vridhandtaget i ett annat läge). Två alternativ som de inte vet något särskilt om, det verkar rimligt att det är 50/50 vad de väljer:

Går de in genom den dörr som vinschen öppnade? (50%) Ja

Då de sökt genom rummet kan de välja mellan att fortsätta in i grottan eller gå tillbaka ut och pröva vinschen igen.

Fortsätter de in i grottan? (50%) Ja

22. Den falska väggen

De snurrar runt och ser hur en tidigare osynlig dörr öppnas i väggen. I öppningen står fyra reptilmän, lika förvånade som äventyrarna. Grombur är den siste att se vad som sker. Då han vänder sig om för att se vad de andra i gruppen stirrar på släpper han vinschen och väser:

-”Ohyra!”

-”Soosyysa.” Väser en reptilman tillbaka medan han och hans kumpaner iakttar äventyrarna med sina svarta reptilmannaögon.

Botulw och Theosophus får fram sina återstående trollformelark och börjar stressat läsa dem samtidigt som reptilmännen går till attack. Deras vaggande språng ser inte graciösa ut, men det räcker med ett par klafsande steg så är de inne bland äventyrarna. En av reptilmännen kör sin treudd i magen på Theosophus som viker sig dubbel och faller, men han undviker på så vis nästa reptilmans treudd. Reptilmännen fortsätter förbi honom, men liggande får han iväg ett eldklot som träffar en av reptilmännen i nacken. Lågorna omsveper omedelbart den stackarens huvud och med den breda munnen öppen till ett ljudlöst skrik rusar den förblindade reptilmannen bort från striden och faller med ett väsande ihop mot en vägg. Grombur och Eliana går sina motståndare till mötes, de går nära inpå dem så att reptilmännen får svårt att utnyttja sina långa treuddar. På så nära håll kan Grombur inte svinga sin stora yxa, så han släpper den till förmån för den bredbladiga bergsmannakniven i bältet. På så vis nedgörs två reptilmän till. Den siste reptilmannen är smidig och hoppar gång på gång undan äventyrarnas hugg och utfall. Han placerar sig ständigt så att han får möjlighet att använda treuddens längre räckvidd och på så vis tillfogar han äventyrarna flera smärre sticksår. Men tre mot en är dåliga odds i en blankvapenstrid och till slut trängs han in i ett hörn och huggs ned.

Eliana går sin motståndare till mötes

21. Vinschen

Efter att ha genomsökt de båda döda dvärgarna utan att finna annat av värde än de fjällbrynjor och yxor de bar, vänder äventyrarna åter uppmärksamheten mot vinschen och fällgallret. Grombur, på dvärgars vis intresserad av mekanik, undersöker noga vinschen. –”Det finns ett litet vridhandtag under själva vinschhandtaget. Det kan ställas i två lägen och har troligen inverkan på den stora vinschen, men här finns inga ledtrådar till hur vi borde ställa det. Några förslag?” Efter en kort stunds tyst övervägande säger Botulw: -”Nej.” Efter ytterligare en stunds övervägande säger Eliana: -”Vi singlar slant: Blir det spira låter vi vridhandtaget vara, men blir det sköld så vrider vi på det!” De singlar ett silvermynt och spiran kommer upp. Med ett fast grepp vrider Grombur på vinschen utan att röra det undre vridhandtaget. Han får ta i så han nästan spricker, mekanismen har inte använts sedan graven byggdes. Det rasslar och gnisslar, men ljuden kommer inte från fällgallret …utan från väggen bakom dem!

Ljudet kommer inte från fällgallret utan från väggen bakom dem…

21. Vinschen – avigsidan

Kaos 3 (1T10=6, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=38, ingen händelse)

OK, de draksjukedrabbade dvärgarna är besegrade – vad gör äventyrarna nu då?

Undersöker de de bägge döda dvärgarna? (75%) = 72: Ja

Finner de något av värde förutom rustning och vapen? (50%) = 83: Nej

Undersöker de vinschen? (50%) = 02: Ett definitivt JA!

Efter undersökning, vrider de på (den stora) vinschen? (50%) = 34: Ja

19-20. Oväntad konkurrens

-”Släpp den där vinschen!” Hörs en befallande stämma. Hela gruppen snurrar runt. Nedför trapporna från den falska gravkammaren kommer två dvärgar. Botulw drar efter andan – det är två bekanta dvärgar! –”Herr Gorin! Mäster Drego! Vad trevligt att se er igen!” Men dvärgarna har sammanbitna miner och i deras ögon brinner en glöd som inte fanns där då han såg dem senast. De har drabbats av draksjukan, den lystenhet efter skatter och guld som är dvärgarnas gissel och som en gång kommer att bli deras folks undergång.

Gorin tar ett steg mot äventyrarna med yxan redo medan Drego vänder sig till Botulw: -”Tig bokmal! Vi må ha samarbetat mot lyktgubbarna, men nu är det var man för sig! Ni valde att berätta om kumlet, vi pressade er inte. Nu får ni stå ert kast. Släng ifrån er vapnen!”

-”Vi är fem, ni är bara två. Lägg ned era vapen så låter jag er gå oskadda!” Morrar Eliana och tar även hon ett steg framåt. 

Under några ögonblick står båda sidor och stirrar på varandra, Botulw hinner till och med tro att allt kommer att ordna upp sig, men så ryter plötsligt Drego till och svingar yxan mot Grombur, som hoppar undan. Botulw och Theosophus drar sig bakåt och får fram sina trollformler, och medan Eliana och Gorin växlar slag med varandra börjar eldkloten flyga mot Gorin. -”Inte igen!” Grymtar dvärgen. Snart brinner hans skägg och hans grimaserande ansikte är täckt av sot och flagnande bränd hud. Vodomar cirklar runt striden och sätter pil efter pil i Drego, som slåss vidare med fyra pilar i sig. Till slut nedgörs dvärgarna. Det var verkligen ett oövertänkt anfall; de ligger nu båda döda på golvet medan äventyrarna gick oskadda ur striden.

-”Släpp den där vinschen!” Nedför trappan kommer två hotfulla dvärgar.

19-20. Oväntad konkurrens – avigsidan

19          Kaos 1 (1T10=7, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=22, en händelse!)

Jag hade tänkt mig att scenen skulle vara att äventyrarna vevar på vinschen, men jag slog dubblett på händelseslaget (22). Jag slog för händelsefokus (”Biroll agerar”) varefter jag slog för vilken biroll det handlade om och det blev dvärgarna Gorin och Drego (högt prisade för sin återhållsamma spelstil i Tvillingbergen I ”Herr Dallerdings triumf”, scen 13-16). Jag slår nyckelorden ”Abuse”+”Innocent”, men är en gentleman och väljer att tolka detta helt icke-sexuellt. Dvärgarna kommer stormande in i rummet, drabbade av guldfeber /draksjuka /guldsot. Själva striden låter jag bli en egen scen.

20                Striden med dvärgarna

Kaos 2 (1T10=8, inget avvikande resultat) Jag ökade kaosvärdet eftersom dvärgarna hoppade in och ställde till det för äventyrarna.

Händelseslag: (1T100=24, ingen händelse)

Jag måste säga att jag inte var särskilt sugen på att spela den här striden, jag hade mycket hellre sett att äventyrarna kom in i gravkammaren och att historien gick framåt i ett relativt snabbt tempo, men om berättelsen ska ha ett eget liv och ta vägar som förvånar mig  så måste jag följa Mythic Games Master Emulator så ofta som möjligt.

18. Den riktiga gravkammaren

I fackelskenet ser de en trappa

Med gemensamma krafter drar de loss den falska bottnen och i fackelskenet ser de en trappa. Försiktigt kliver de ner. Här nere är kallare och lite fuktigare än våningen ovanför. I ljuset av facklan ser de ett avlångt rum där väggen på vänster hand består av ett fällgaller. Vodomar sticker in facklan så långt han når genom gallret och de ser ljuset spela på två sarkofager. –”Aha! Det gamla falsk-gravkammar-tricket!” Utropar Botulw. –”Redan Lepiwarius beskrev detta i… låt mig se…” –”De tumuli falsificata.” Fyller Theosophus i. Botulw ser på Theosophus med intresserad blick – det finns alltså bildning bakom finnarna!

De går längre in i rummet och ser sig om. På den motsatta kortsidan finner de en vinsch med ett handtag. Vodomar undersöker vinschens handtag: -”Den är märkt med ett konstigt M.”

–”Eller så är det en symbol för Tvillingbergen. Den döde svartalfen där uppe hade samma märke på sin tunika.” Säger Eliana

–”Hmm, skulle detta då innebära att det ligger något i ryktet att Flamroll och Lokfaste är på väg tillbaka? Kanske de skickat en förtrupp?” Funderar Botulw och stryker sitt skägg.

18. Den riktiga gravkammaren – avigsidan

Kaos 1 (1T10=6, inget avvikande resultat) (Jag minskar kaos med -1 eftersom inget gick dem emot i förra scenen)

Händelseslag: (1T100=43, ingen händelse)

De går ner genom öppningen i sarkofagens botten

Jag utgår från att de kikar närmare på vinschen (det är enda sättet att komma vidare i äventyret), men: Undersöker de vinschens mekanik/funktion? (80%) Jag slog 99 vilket innebär ett ”Absolut nej”

Att jag slog en dubblett (99) innebär att de sker en händelse. Det blir ”Mot en gåtas lösning”. Jag slår för vilken tråd (se huvudroller, biroller och trådar) och det blir: ”Är Flamroll och Lokfaste på väg tillbaka?” Eftersom det är ”mot en gåtas lösning (inte bort från en gåtas lösning) ska det alltså vara något som ger mig en tydligare bild av att de ÄR på väg tillbaka. Jag slår nyckelorden ”Control”+”Inside”. Jag väljer att tolka det som att trollkarlssönerna ökar sin kontroll inne i graven. De har folk här, t.ex. kan man märka det genom att någon av deras inhyrda svartalfer uttråkat ristat in deras märke i vinschen. För att knyta ihop berättelsen lägger jag till att detta märke även fanns på den döde svartalfen i den falska gravkammaren. Det är min historia och om den blir bättre av lite efterhandskonstruktioner så är det efterhandskonstruktioner som gäller.

16-17. Genomsökande av gravkammaren

Längst in i kammaren, bakom sarkofagerna, hittar de liket av en nyligen omkommen svartalf. Han har inga synliga sår så troligtvis har även han dött i en konfrontation med spöket. På honom finner de flera av den första äventyrargruppens ägodelar. Han måste ha plundrat dem där de låg medvetslösa eller döda, bara för att sen sticka sin nyfikna svartalfsnäsa i fel kista. Botulw plockar på sig sina saker igen, men svartalfens närvaro sätter nerverna på ända. Närsomhelst skulle svartalfens kompanjoner kunna komma snokande.

Grombur uttrycker det alla känner: -”Denna gravkammare är något av en besvikelse. Man hade kunnat förvänta sig något mer som belöning för all möda. En död svartalf är verkligen inte någon trofé att släpa hem.”

Theosophus instämmer ilsket. –”Det hade till och med varit bättre att ha stannat i skolan och studerat!” Han kör hårt ner sin stav i sarkofagen där spöket fanns, som om det skulle straffa de döda på något vis. Ett ihåligt ljud stiger upp. Han slår prövande några gånger till och alla i gruppen lyssnar intresserat. –”En falsk botten!” Säger Grombur med ett stort leende.

Längst in i kammaren, bakom sarkofagerna, hittar de liket av en svartalf