Medan Eliana, Vodomar och Grombur bevakar den öppning som nu finns i östra väggen, ger Botulw ett av de sista massamfröna till Theosophus. Gemensamt söker de två sen igenom reptilmännen. I deras bälten finner de, förutom sådant som reptilmän samlar på (ovanligt röda flodmusselskal, utvalda bitar från skinn de ömsat under sin uppväxt) 260 silvermynt och en ring.
Vodomar, Eliana och Grombur beger sig in i rummet reptilmännen kom ifrån, Botulw och Theosophus släntrar efter. –”Detta är, om jag inte misstar mig, en ring med Osynlighet +2.” Säger Botulw. -”Möjligtvis, men jag skulle själv inte våga mig på en exaktare angivelse än mellan 1 och 3.” Invänder Theosophus.
De tystnar när de kommer in i rummet. Facklorna lyser upp ett litet rum med typiska ting tillhörande reptilfolk; torkad fisk, vassmattor att vila på, stora tänder från okända djur trädda på snören, skinnet från en ovanligt stor mal, och vita stenar som vattnet slipat till fin rondör. På golvet ligger också en massa ben, ben från större varelser. Botulw undersöker ett av kranierna: -”Panthera Leo. Det vill säga vad man i allmänt tal kallar lejon. De jordiska resterna av tre stycken om jag inte misstar mig.”
-”Se här!” Ropar Theosophus. Med ett rasslande ljud drar han ner ett gammalt fuktskadat draperi från den norra väggen. Bakom det öppnar sig en större, kolsvart grotta! –”Hör! Det verkar rinna en underjordisk flod här. Det är så reptilmännen kom hit!”
