Speltillfälle 38 (231209)
11:e Åldersommar1165e.s.
Så kommer till slut, som avtalat, upprorsarmén till byn. Durus och Kwitzach återförenas med mäster Byrndel. De berättar att de nu har alla juvelerna till kronan Stanengist, och Byrndel gnuggar händerna: –”Fantastiskt! Storartat! Imorgon gör vi upp planerna inför attacken mot Vond, men först ska vi ha en bankett!” Templet inreds snabbt för en historisk bankett med upprorets ledare; Den maskbärande Zertorme – Zygofers bortstötte son, mästerdiplomaten Byrndel – dvärgarikenas samlande kraft, Skunsa den gamle – konung över ryttarfolket galdanerna, och Miridia – de kvardiska ryttarskarornas drottning. Det är vid detta hedersbord Durus och Kwitzach bereds plats, och det är här en överförfriskad Kwitzach några timmar senare, återigen, misslyckas med att få de samlade att skratta åt hans fräckisar om farfar Ludd. –”De kan inte förstått poängen!” Han snubblar ut framför honnörsbordet och drar den igen, men för att göra den mer kontemporär stoppar han in Mäster Byrndel i historien. Kwitzach hickar och fnissar så han sätter i halsen, men i övrigt är det helt tyst. Zertormes ansikte är oläsbart bakom metallmasken, Miridias och Skunsas blickar är föraktfulla och Byrndel lämnar banketten, högröd i ansiktet.
Spelledarens anmärkning: Kwitzachs spelare hade en helt osannolik förmåga att misslyckas med sina slag i Skaldekonst. Dessutom pressade han varje gång just de slagen vilket alltid slutade med att Kwitzach fick gå och lägga sig, utmattad och missförstådd.
12:e-13:e Åldersommar1165e.s.
Kwitzach ägnar den 12:e åt att gå från läger till läger och be om ursäkt. -”Måste ätit något olämpligt… och humor är ju så individuellt.” Först den 13:e kan planerna för fälttåget diskuteras,
Hur ska den nu kompletta kronan Stanengist bäst utnyttjas? Dess samlade magi skulle med all sannolikhet – om någon kunde smyga sig in i hjärtat av Zyteras fäste och kasta kronan in i Protonexus – stänga den öppning till demonernas värld som Zytera använder för att släppa in dem. Ledarna för de olika folken enas snabbt om att detta blir äventyrarnas uppgift. Efter en veckas vila och återhämtning sätter hela hären av på den långa marschen mot Vond.
Speltillfälle 39 240217 – Hären når Vond
21- 36:e Åldersommar
Härens oxdragna förrådsforor sätter takten, och först efter två veckors långsam marsch kommer man till Tyndebergens fot. Högt uppe runt Orabergets topp anar man de onaturligt vällande, blygrå molnformationer som omger protonexus. Så kommer en morgon en galdansk ryttarpatrull tillbaka med ett efterlängtat besked. Rostfursten Rembredo har stått vid sitt ord. Han har fört rostbrödernas här norrut och på så vis lämnat Vond försvagat. Tåget upp i bergen inleds och under några dagars strider driver man undan de demoner som befann sig i ruinstaden Alderkleva.

1. Den 37:e Åldersommar driver prins Helgomar fienden ur Bars-Umbol.
2. Den 40:e Åldersommar: Efter tre dagars stormanlopp faller slutligen högbron i de förbundnas händer och Mim-tornet bränns.
3. Kromberstupan: Anförda av Zertorme pressar sig de förbundnas styrkor under svåra förluster förbi demonhärens bisarra blandformer, den 42:a var vägen rensad upp till Vonds ruiner
37-42:e Åldersommar
Armén pressar sig dag för dag upp längs kromberdvärgarnas gamla huvudväg genom passen, vräkande varje motstånd åt sidan. Det åskar kontinuerligt och ett tungt regn faller flera timmar varje dag. De onaturliga molnen ovanför Vond gör att man även mitt på dagen rör sig i skymningsljus. Durus och Kwitzach går inte i förtruppen, de märker bara av striderna genom att de möter skadade och döda som transporteras bakåt, och genom att de då och då passerar dödade demoner längs den smala bergsvägen, kaotiska kombinationer av aparta arters kroppsdelar.
43:e-45:e åldersommar
Till slut står man framför Vond. Man innesluter fästet med gravar och vallar och börjar montera belägringsvapnen. Dvärgar patrullerar bergen och säkerställer att inga förstärkningar når Vond och att inga kurirer kan lämna fästet.
1-2:a Skördeblot
Den 1:a är belägringsarbetets inledande fas klar och bombardemanget av murarna inleds. Armén gör sig redo för en lång belägring, men redan dagen efter kallas Durus och Kwitzach till ett möte med mäster Byrndel: -”Av säkerhetsskäl har jag inte berättat allt för er. Zertorme har i sitt brinnande palats utvecklat ett magiskt vapen. Två pilar, som när de träffar sitt mål, kallar på den eldorm som rör sig i vår världs inre. Den kommer söka upp den som träffas, sluka personen och återvända ner i den värld av eld och flytande lava som är dess hem. Inte ens Zytera kan undkomma ett sådant öde. Det har krävts enorma magiska resurser för att framställa dessa båda pilar och vi skulle spara dem till en situation där vi kunde ställa Wulk av Varassa, arméns främste bågskytt, framför Zytera… Men nu är dessa pilar stulna!”