Speltillfälle 30: 220521
35-45 Midsommar, 1165 e.s. (Blot -1)
Avfärden sker i gryningen och de tre äventyrarna reser mot sydväst. Efter allehanda vardagsäventyr kommer de upp på mer trafikerade vägar. Att döma av de resandes folkdräkter är de bönder från byar och bygder som lyder under rostkyrkan och de har därför inte drabbats av orchernas stympningar, men de har alla hört blodisande historier om ”Dronning Noslösa”.

Äventyrarna slår följe med storbonden Blotgylf som för en stor vagn med offergåvor till midsommarblotet: -”Jag har alltid sett till att vår by blotar extra mycket. Att snåla mot Rost straffar sig bara. Se på mig. Jag har blotat rikligt i alla år och jag är frisk och mätt och har 16 barn. Och se på den här kärran – sex hjul och rikt bemålad, en sån här vagn har man inte om man inte har Rosts gunst. –”Men om man inte tillber guden Rost då?” Frågar Kwitzach: -”Då kommer rostbröderna med järn och eld och ser till att man gör det.” -”Men det finns ju byar i andra delar av världen som inte tillber Rost överhuvudtaget, de får ju skördar?” –”Det är inget jag känner till. Låter osannolikt. Om vi inte ber till Rost kommer rostbröderna, och om våra beläten inte välsignas får vi missväxt. Det hela är faktiskt ganska enkelt.” –”Och han där – mannen som ni kedjat bak i vagnen – vad ska ni göra med honom?” –”Åh, Joerg? Han ska blotas. Man får inte Rosts favör gratis inte. Ah! Där ser ni Haggahus!” Vagnen har svängt runt en krök och kommit ur skogen. På slätten nedanför er ser ni Haggahus, rostkyrkans heligaste plats.
SL:s kommentar: Vi fick en hel del incidenter längs vägen – misslyckade tältresningar, möten med reptilmän , fynd av Karskenfots stövlar i ett övergivet magiskt laboratorium m.m. men jag hoppar över dem i återgivandet. I början av kampanjen kändes de slumpmässiga mötena roliga och det var de som satte färg på resorna, men nu när vi hade ett mål och en stor övergripande historia så blev de mer hinder som bromsade vår berättelse. Jag skippade därför ett antal slumpmöten för att hålla tempot uppe.