Den som gör sig omaket att svänga av från stora vägen ungefär halvvägs mellan Huvudstaden och Degfurt kan ta sig till den gamla riksstaden Anhem. Denna stad var, innan floden slammade igen och stoppade sjöfarten, en av rikets viktigaste handelsstäder. Men där den förr påtvingade fjärran furstar och länder handelsprivilegier nöjer den sig idag med att tjäna som marknadsstad för den omgivande landsbygden. Anhems största inkomstkällor är idag det utmärkta vinet från de äppel- och päronträdsklädda kullarna runt staden samt det anrika universitetet.
Stadens invånarantal minskar år för år och för sin nuvarande befolkning har den alltför höga tempeltorn och alldeles för många utsmyckade borgarhus. På torg anlagda för imperieomspännande handel säljs idag blott rovor och flätade korgar i skuggan av de höga handelsmannahusen. Den besökare som prövar det berömda fruktvinet vid någon av torgens serveringar tröttnar troligtvis snart på att lyssna till borgarnas självgoda prat. I deras ögon har staden inte minskat det minsta i betydelse, trots tomma torg och trots att det finns hela våningar i gamla patricierpalats där det idag endast är hönsen som sprätter. Mitt tips är då att artigt mumla en ursäkt, resa sig och i eftermiddagssolen strosa längs de lugna, klängrosklädda korsvirkeskvarteren upp till universitetet. Den nyfikna kan där be att få granska en av universitets mest omtalade sevärdheter; den berömda inskrivningsboken i vilken samtliga studenter, ända sedan universitetets grundande för 834 år sedan, finns inskrivna. Det är inte alls troligt, men kanske skulle den nyfikna bland de tusentals namnen notera att det för några år sedan fanns två magistudenter med de ovanligt klingande namnen Monodur och Polymoll. Ni skulle inte ur boken kunna utläsa mer om dessa båda individer än deras namn, så jag tar mig här friheten att berätta det jag med hjälp av tärningar och tabeller har lärt mig om deras öde.
Swords & Kåseri 