6. Kung Algarods torn

Speltillfälle 4: 200714

Kwitzach ser en bronsklocka med säreget utseende vid porten. Då han provringer den faller skeletten ihop. Med vaktstyrkan åter i de dödas rike smyger Kwitzach vidare. Durus följer efter, ulkande och rapande.

De fortsätter upp mot huvudtornet, en väderbiten stensköld ovanför porten klargör att detta är kung Algarods torn. De når den översta våningen – kung Algarods gravkammare- men de är inte ensamma. Fyra alderländska skattletare ser fientligt på dem – det var skenet från deras facklor som Durus och Kwitzach såg den första natten. De båda grupperna litar inte på varandra, men det faktum att de är de enda levande människorna i borgen uppmuntrar till samarbete – åtminstone tills det är dags att dela upp bytet.  Detta rum har varit praktfullare än de övriga i tornet. Längs väggarna står de jordiska resterna av kung Algarods livvakt, ett tiotal skelett i helrustning och med tunga rostiga vapen. På ett podium mitt i rummet ligger kung Algarods intorkade kadaver, ifört en praktrustning. Den en gång glänsande rustningen är nu matt, och spindlarna som byggt bo i den uttorkade kroppen har vävt in den i genomskinlig men dammig säck. Då kroppen torkade drogs läpparna bakåt och Algarod ler ett sinnessjukt leende. Det blir inte bättre av att vad som borde vara två tomma ögonhålor inte är det. Algarods ögon har på magiskt vis överlevt och stirrar hypnotiserat på den juvelprydda spira som hänger i taket ovanför honom.

Trots dessa varningssignaler görs ett försök att plocka åt sig både det stora svärd som Algarod håller i och den spira som hänger ovanför liket. Men så fort de drar i svärdet vaknar Algarods livvakter till liv, och så fort Algarods märkliga ögon inte längre ser juvelen i spiran vaknar han till liv. Attackerade av både Algarod och hans följe går det illa. Durus lyckas med hjälp av spiran till slut få den vandöde konungen att åter lägga sig på sin häll och allt lugnar sig. De alderländska skattletarna ligger illa sårade på golvet. Hur gå vidare då fyra skattletare slogs ut i första försöket och man bara är två nybörjare kvar?

Kung Algarods defenestrering

Efter femton minuters viskande har Kwitzach och Durus en plan. Försiktigt närmar de sig skeletten som utgör Algarods livvakter. De prövar sig fram och märker att skeletten förblir livlösa så länge äventyrarna inte försöker komma åt Algarods svärd. Äventyrarna blir tryggare och plockar av det ena efter det andra skelettet först dess vapen, sen dess rustning och till slut lägger de även de torra gamla skeletten i samma hög. Slutligen adderas de medvetslösa skattletarna till högen varefter allt knyts ihop till ett enda stort och spretigt skrotklot.

Äventyrarna tar ett steg tillbaka och överblickar situationen. De nickar gillande – ett gott arbete. Allt levande och dött i rummet är infogat i klotet, utom de själva och kung Algarod på sin gravhäll. Med detta avklarat samlar de ihop murstenar och nedrasad kalkputs och bygger en fin, slät ramp mellan ett av fönstren och gravhällen. De slår sönder ett fönster och binder fast Algarod vid repet som är fäst vid skrotklotet. Kwitzach rullar pustande och stånkande upp klotet och balanserar det på karmen till det utslagna fönstret. Durus trär sedan försiktigt en ögla över hjaltet till Algarods svärd och tar ett stadigt grepp om detta rep. Kwitzach och Durus ser på varandra, det är avgörandets stund. Durus  nickar och Kwitzach ger klotet en kraftig knuff ut genom fönstret och kastar sig själv åt sidan. Klotet faller ut, repet spänns, Algarods lik rycks från hällen, öglan runt hjaltet stramar åt och svärdet slits ur hans beniga fingrar. Algarod rivs bort från spirans magi, vaknar och hinner väsa ”Hhähhmnd” medan han i ett dammoln dras ner från hällen, släpas över rampen de byggt och med ett slamrande far ut genom fönstret. Klot och konung faller mot vallgravens djup, femtio meter nedanför fönstret. En serie avlägsna plask och upprörda kvackanden från änderna i vassen, sen blir allt tyst.

Med svärd och spira i sin ägo påbörjar äventyrarna vandringen tillbaka till Durus hemby, de behöver prata med någon magikunnig om de ting de funnit.