
Fas 1 – Uppvaknandet
Grunden för kampanjen i Maskinarium är att robotarna får ”insikt”, dvs de blir medvetna om sin egen existens och får fri vilja. En process jag själv genomgick för inte så länge sedan och som jag lätt kan relatera till. När kampanjen inleds har detta just hänt en av spelarnas rollpersoner. Förändringen utlöser viruslarm och karaktären forslas omgående till robothospitalet för omkalibrering. På akutmottagningen väntar övriga spelares rollpersoner – som också nått insikt. Robotdoktorn konstaterar att de drabbats av en okänd maskinsmitta och att deras system inte längre kan anses pålitliga. De tas ur tjänst och hamnar i ”Arbetslag Walter”, en sorts straffkompani som får de skitigaste och farligaste arbetsuppgifterna.

Efter denna inledning utförde Arbetslag Walter ett antal kostsamma men monotona ”arbetsordrar” (uppdrag) som ärligt talat inte var särskilt roliga att spela. För att lösa uppgiften ska gruppen lyckas med ett visst antal färdighetsslag. Det är allt. Det började med att arbetslaget skickades att sanera en vattenskadad och ogräsinfesterad gammal lagerhall (krävs 3 lyckade slag för överbelasta) varefter vi skickades att riva balkar i en övergiven byggnad (6 lyckade slag för forcera eller interagera).
Här började kusinen och jag tröttna, vi övervägde att skippa kampanjen men arbetsorder 5 räddade oss kvar. En grupp illa tilltygade robotar var på väg tillbaka från ett uppdrag ute i zonen och vår uppgift var att hjälpa dem att föra sina ”prover” (monster och mutanter) till ett labb. Detta blev det första roliga uppdraget. Medan kolonnen i full fart plöjde fram genom Heliums dåligt upplysta motorvägstunnlar stred vi mot förrymda monster på fångstvagnarnas tak. Därefter var det tyvärr tillbaka till vardagslunket i två uppdrag som återigen bara gick ut på att lyckas med ett visst antal färdighetsslag. Vi sanerade en slamsugningsanläggning samt röjde bort bråte som begravt en konvoj.
I det sista uppdraget i fas 1 beger man sig till det gamla ubåtsvarvet Pinkerdoll Industries för att undersöka ett misstänkt utbrott av maskinsmitta. Våra karaktärer, som har fått insikt, utredde andra robotar som kan ha fått insikt. Där finns möjligheter till rollspelande, lite intressanta moraliska vägval och risk för strid.
Utmaning: Monotona uppdrag
Asså de där uppdragen som bara går ut på att lyckas med ett visst antal färdighetsslag… Det finns inte någon tidspress eller intelligent motståndare som kan utnyttja karaktärernas misstag så det är bara att pressa slagen och gå hem och ladda upp sig om man inte blev klar – och så håller man på tills det efterfrågade antalet lyckade färdighetsslag är uppnått. I ett av uppdragen står det tydligt: ”Misslyckande har ingen annan effekt än förlorad tid”, men eftersom man inte har någon tidspress är förlorad tid ingen faktor i berättelsen.
Jag gissar att tanken är att det ska vara lite trista uppdrag inledningsvis så att spelarna upplever det mer spännande då de därefter, uppdrag för uppdrag, får alltmer insyn i världen utanför, och hoten inom, Helium. Men fyra uppdrag av den typen är lite väl många.
Förslag till åtgärd:
Vi införde en husregel som sade att Arbetslag Walter måste lösa varje påbörjad arbetsorder utan att gå hem och ladda batterier eller reparera sig. På så vis blir även de monotona uppdragen åtminstone lite utmanande.
