24-25. Den underjordiska floden

Då facklorna lyser upp grottan ser de att den inte är så stor som de först trodde. Det är en långsmal grotta, längs vars ena sida en kall, svart underjordisk bäck löper. –”Jag håller med dig Theo, det måste vara denna väg reptilmännen kom.” Säger Vodomar. –”Men det finns inga fler här som kan falla oss i ryggen. Låt oss gå tillbaka till vinschen och se om vi inte kan komma in i gravkammaren. Jag vill inte stanna här nere längre än jag behöver!”

Det måste varit denna väg reptilmännen kom

Då de är tillbaka vid vinschen enas de om att ändra läge på det lilla vridhandtaget under vinschen, kanske det innebär att de höjer fällgallret istället för att öppna lönndörrar. Grombur vrider på vridhandtaget, det klickar till och sen tar han i och försöker veva. Inget händer. Eliana och Vodomar springer fram till gallret och börjar sparka på det. –”Det har rostat fast vid golvet – hjälp till!” Botulw och Theosophus sparkar försiktigt med sina mjuka böjda snabelskor – inget resultat. Vodomar och Eliana däremot, arbetar sig systematiskt från var sitt håll och sparkar på de fastrostade järnstängerna så att rostflagor far. Grombur tar grymtande i med all kraft. Med ett plågsamt, skärande gnisslande börjar gallret sakta hissas uppåt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s