Så förflyter två händelselösa veckor. Två fina och ovanligt varma höstveckor under vilka Block och Tilindil dag för dag återvinner sina krafter. De första dagarna måste Botulw och Irmelin lägga mycket tid på att ta hand om de sårade kollegorna, men allteftersom de återhämtar sig kan de hjälpa till med enklare uppgifter som att fiska små bäckforeller i Gjalls svarta vatten och att laga mat. Den rastlösa Irmelin tar tacksamt på sig uppgiften att jaga och tillbringar den största delen av tiden borta från lägret. Botulw tillbringar huvudsakligen sin tid med att systematiskt genomsöka lyktgubbarnas lya och bära ut allt vad de plundrat genom åren. Det finns inget av verkligt värde i lyan. Kanske har de bytt bort de värdefulla tingen mot jaktbyten från reptilmännen, kanske har det helt enkelt inte kommit förbi något offer som burit på något värdefullt. Irmelin orkar inte tillbringa mer än en förmiddag med att rota runt nere i lyan. Då hon kommer upp med lite småsaker ser hon besviket på vad hon funnit: -”En hammare, en påse nötter och en genomskinlig sten. Inte en ädelsten ens.” Hon kastar ifrån sig sakerna, men Botulw tjoar till och rusar fram och plockar upp den genomskinliga stenen: -”Oooh! En pasmatisk agat! En tydarsten!” De andra kommer nyfiket bort till Botulw.
-”Om man ser genom denna sten, ner på en text, så förstår man vad det är man läser även om det är ett främmande eller bortglömt språk! Det finns inte många kvar i världen. Det fanns ett par sådana på universitetet, men de var reserverade för professorerna. Detta är i sanning en skatt!”
Irmelin fnyser, rycker på axlarna och går iväg för att jaga.
Swords & Kåseri 