12. Dimman

Irmelin och Block är ivriga att lämna platsen. Under natten har stanken från de döda trollen tilltagit och när vinden emellanåt ligger på storknar de. –”Sanningen att säga hade jag ingen aning om att det skulle bli så här illa.” Säger Irmelin med en grimas. Block tittar mot de kråkor och korpar som kraxande cirklar över den andra gläntan.  -”Dessutom riskerar stanken från de båda kadavren dra till sig värre saker än flugor och kråkor.” De packar ihop sina saker medan Tilindil prövande går runt och mjukar upp sin blåslagna kropp. Botulw sitter kvar med ryggen mot ett träd, han är övertygad om att hans torso går sönder om han rör sig. Botulw är den första att reagera på att det kommer dimma glidande in. –”Konstigt, dimman brukar lätta på förmiddagen, inte öka.” Inom någon minut ligger dimman tät över gläntan. Kall och fuktig stänger den ute solen. I töcknet kan man urskilja ljuspunkter som rör sig. Botulw, väl påläst kring allt man kan tänkas möta i naturen, försöker varna de andra, men de knäckta revbenen gör att han har svårt att fylla lungorna tillräckligt för att ropa. Han säger matt: -”Följ inte efter ljusen! Det kan vara lyktgubbar, de försöker lura ut er – stanna här!” Men ingen av de andra äventyrarna hör honom. Block, Irmelin och Tilindil har alla börjat röra sig mot lyktorna, märkligt fascinerade av vilka det är som vandrar i dimman. Så bryts förtrollningen av att ett eldklot sprakande och brakande far fram över dem och in i skogen på andra sidan gläntan. Med ens släcks lyktorna och dimman drar sig tillbaka in i skogen. Tilindil och Block vänder sig mot Botulw, irriterade över att han stört dem då de just skulle få se vilka det var som bar lyktorna. Botulw sitter lutad mot trädstammen med ett spenderat trollformelark bredvid sig:  –”Lyktgubbar. De försöker få er att följa lyktorna och lura ner er i mossar och djupa kärr. Sen kommer de tillbaka och plundrar era dränkta kroppar.”

 –”Nära ögat.” Säger Tilindil. –”Var är förresten Irmelin?”

Med ett sprakande far ett eldklot över dem och bryter förtrollningen

4 reaktioner till “12. Dimman

  1. Mysteriet tätnar (även om resan hittills inte berört själva mysteriet). Jag tycker berättelsen störs lite av bloggupplägget, att sista inlägg kommer först. Men antagligen kan jag ändra någon inställning. Dessutom, som 80-talsrollspelare, hävdar jag att det mesta blir mer överskådligt på text-tv än på internet.

    Jag minns Tvillingbergen från när det begav sig men är osäker på om jag spelade det då. I vilket fall råder det inga tvivel om att David Lynch senare gjorde en rip off på äventyret till en TV-serie. Det jag minns från tidigt rollspelande är dock att det inte var så mycket rollspel. Lite senare kom mer seriösa försök att gå in i roller (vilket var ganska lätt för en powergamer, som jag ville vara. Oftast spelade jag dvärg då det gav större chans att få styrka nog för dubbelyxan. Och jag lyckades alltid få den styrka som krävdes utan att slå om tärningar – jag lovar). Men just rolltolkning,
    som tillåter den seriöse spelaren att hävda att drakar och demoner är minst lika coolt som att komma in på dramaten, blir väl ett problem när man spelar solo?

    Gillad av 1 person

  2. Au contraire! Jag ber att få referera till mitt inlägg av den 22 februari rörande rollspel med kändisar. Medan de flesta rollspelare rolltolkar likt en amatör bland amatörer, frotterar jag mig, i mina imaginära spelgrupper, med Dramatenskådisar – och det kan jag säga dig att du vill inte bli påkommen med en lam rolltolkning av din tjuvs undanflykter när låtsas-Micke-Persbrandts lagman Gonebald Warzone precis ska rulla för ”genomskåda”.

    Ett alternativt, och om möjligt mer seriöst, svar på din fråga om rolltolkning är att det definitivt blir roligare att spela solo om man först skapar sig en bild av hur ens karaktärer är. Då har jag ett hum om vad som borde vara deras första reaktion i de situationer som uppstår och får stöd i att tolka händelseslagen utifrån deras personlighet. Sen förändras och fördjupas karaktärerna allteftersom jag lär känna dem till följd av olika händelseslag.

    Gilla

  3. Som solospelare hjälper det nog om man har egenskapen ”multipla personligheter”. Men jag sympatiserar med upplägget, att låta händelser ge karaktärerna egenskaper som sedan förstärks. Kan tänka att man ibland har en förutfattad mening om en figur som sedan visar sig vara av annat skrot och korn än man tänkt sig.
    Det blir en skön berättelse. Jag använder den även som godnattsaga till min 7-åring under vår månad i chamonix (slår skidåkningen lätt). Så tacksam om du drar ner lite på allt sex och våld.

    Gilla

    1. Ha ha! Jag som just lade upp en post med tema ”naket”! Dålig tajming!
      (Spoiler) Det kommer inte vara något sex i själva kampanjberättelsen, men ett visst mått av våld och död kommer att finnas med – sorry! Om du brukar ha den som godnattsaga så får jag be om ursäkt för att det inte kommit några avsnitt på ett par dagar – jag ligger efter med tecknandet. Nya episoder i kampanjen kommer från tisdag (imorgon blir det mer naket).

      Gilla

Lämna ett svar till botulviaden Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s