Speltillfälle 25 220205:
17-18 midsommar, 1165 e.s. – Massakern på Marritten
Färden över Laak Varda används av äventyrarna till att praoa som sjömän. Kwitzach arbetar på däck medan den långe Durus skickas upp i mastkorgen som utkik.
Durus vill göra rätt för sig. Han anstränger sina ögon till det yttersta, han spejar något fruktansvärt (pressar flera slag) och när de ankrar för natten är han svimfärdig. Ensam på däck anar han i nattmörkret vad som skulle kunna vara en molnbank som väller fram mot skeppet. Han ser dubbelt och kan inte fokusera efter dagens ansträngningar och när han nu försöker iaktta dimman blir det för mycket, han stönar högt och svimmar av. Dunsen då Durus går i däck får Kwitzach att komma upp för att se vad som hände. Kwitzachs utvilade ögon ser direkt att en bank av blodsdimma är över dem och han utför ett veritabelt styrkeprov då han slänger Durus över axeln och klättrar upp i masten – upp, upp, upp över dimman! Uppe i mastkorgen hör Kwitzach skriken från besättningen. Då morgonsolen stiger skingras dimman, Kwitzach och Durus kan se ner på ett däck fläckat av blod. De klättrar ner och konstaterar att de är de enda levande varelserna ombord, de övriga återfinns i kajutan, hackade i bitar.
19-20 midsommar, 1165 e.s.
Chocken är stor men de kan inte stanna kvar ute till sjöss. De drar sig till minnes det som de under gårdagen lärde sig om sjömannayrket och lyckas få Marritten att glida mot land. Så småningom rammar de som fulla söndagsseglare en brygga. De funderar på om de ska söka sig till närmaste by men misstänker att de kommer anklagas för att ha mördat besättningen. De följer därför i rask marsch Eljafloden österut mot byn Kumleklint. Där tar de in på värdshuset ”Död mans hand” och faller i djup sömn.
Swords & Kåseri 