Speltillfälle 17: (210424)
43-45:e ungsommar
Då Durus vaknar är det dimmig och råkall morgon. Han noterar att han ligger i kärra som knarrande dras uppför en bergsväg. På ena sidan ser han en brant bergvägg och på andra en slänt med vresiga granar. Nästa gång han vaknar är himlen klarblå, solen strålar över ett bergslandskap täckt i bländande vit snö och kylan nyper i kinder och näsa. När han nästa gång vaknar är han nedbäddad under stora fällar i ett rustikt inrett rum. Genom fönstret ser han fjärran snötäckta toppar och… -”Välkommen till Stormunsel din sjusovare!” Ropar Kwitzach och slår upp dörren. –”Här är jag med din läkare. Vi har haft otrolig tur. En dvärgpatrull från Stormunsel fann oss medvetslösa i bergen och…”. Han stannar till och vädrar: -”Uff. Det där är inte bergsluft!” Med en smäll drar han igen dörren och ropar till läkaren att försegla rummet. Durus känner det själv nu – han har kommit in i ett nytt skov av stinkröta. Dörren förseglas skyndsamt med bly och vax, och under tre dagar lever han på mat som hissas ned i en korg utanför fönstret.
1-2:a midsommar
Då stinkrötan efter ett par dagar lagt sig, och avspärrningarna runt Durus hävts, introducerar Kwitzach en gammal bekant – mäster Byrndel, dvärgdiplomaten de mötte i Pelagia. Denne berättar om de faktioner som håller på att göra upp om makten över Ravland efter blodsdimmans tillbakadragande. Byrndel berättar också om sin dröm – en pan-ravländsk fredskonferens för att undvika det storkrig som landet är på väg mot.
SL:s kommentar: Korpens klagan har nio ”maktspelare” som spelarna kan stöta samman med. De har alla sina egna mål och spelarna kan kämpa mot en/flera/alla maktspelare, eller alliera sig med dem, eller bara iaktta dem från sidan medan de försöker uppnå sina mål (alla nio har mål de vill uppnå). Det är en rikedom, men det kan också bli förvirrande. Vi hade vid det här laget spelat i nästan ett år och jag hade svårt att ge spelarna en bra bild av vilka olika faktioner och krafter som fanns i världen och vad de ville. För att styra upp det hela valde jag att lämna Erik Granströms myllrande, kaotiska och svåröverblickbara upplägg för att falla tillbaka mot något som mer liknar klassisk fantasy – en koalition av ”de fria folken” mot den hotande ondskan. Jag lät diplomaten Byrndel vara idealisten som driver på för att skapa den pan-ravländska fredskonferensen. Hans mål är att få dvärgar, alver, och ryttarfolken i norr att reda ut sina tvister så att de kan bilda en allians mot Zytera och rostbröderna. Detta lite uttjatade upplägg går på tvärs mot andan kampanjen, men det visade sig vara ett lyckad förenkling, plötsligt visste spelarna att de hade två block att välja mellan. ”De fria folken” är inte goda men trots sina brister bättre än Zyteras demonhorder och de fascistoida rostbröderna. Två grupperingar klarade spelarna hålla i huvudet även när det senare blev långt mellan speltillfällena. Orcherna skulle varit en viktig allierad i kampen mot Zytera men näshuggningen av deras kejsarinna gjorde att de återföll till hemska illdåd och bildade en tredje kraft som inte kunde samarbeta med någon.
Swords & Kåseri 