15. Vägen till Rosenöga

Speltillfälle 12 (210227)

Avlusade, rentvagade och iförda nytvättade kläder kommer Kwitzach och Durus ner i matsalen. De hamnar i samtal med två bönder iförda fina bygdedräkter. Odalmännen berättar att kejsar Hroka beordrat alla byar i hans rike att skicka sändebud för att skattskrivas. Äventyrarna ser nu att det finns fler grupper på värdshuset iförda bygdedräkt, de har alla har en passerbricka i trä runt halsen, med deras namn och byalag inristade.

Kwitzach och Durus kommer även i kontakt med ett sällskap alver på värdshuset. Efter ett antal förvecklingar får de veta att alverna är ute efter samma rubin som de. Alvernas ledare, Mergolene, vill att de, åt alverna, stjäl den rubin som Hroka nyligen gett sin hustru i gåva. Alverna lovar att äventyrarna får ta vad de vill i det rika Rosenögas ruiner – men inte rubinen. För att komma in i orchfästet får de två saker till hjälp. Den ena är en dikt som ska hjälpa dem att ta sig upp till fästet via en bortglömd, dold gång. Den andra gåvan är två sirligt graverade metallsprutor, äventyrarna kommer att anta skepnaden av den person vars blod de fyller sprutan med – i en timme…

38:e Ungsommar

De lämnar värdshuset och styr stegen mot kejsar Hrokas hov. Vid bron över ån Nejdaren väntar Ilender – iförd ett par storrutiga gula söndagsbyxor. Färden fortsätter.

39:e ungsommar

I en dal sticker en brant klippa upp, ruiner anas på dess krön – Rosenöga! Tusen steg ut från borgen har orcherna fällt alla träd och bränt gräs och buskage så att det är närmast omöjligt att smyga sig fram. Det slår nu äventyrarna att de behöver passerbrickor av den sort de såg på värdshuset. Durus ritar symbolen för lockelse på en sten vid vägkanten, två passerande bonderepresentanter fastnar vid symbolen och äventyrarna surrar dem vid ett träd. Kwitzach får dåligt samvete och lämnar lite mat åt dem.

Passerbrickorna tar dem förbi orchernas vakter. Väl inne söker de upp en av de köpmän som gör en god inkomst av att förse orcherna med sådant orcher ej kan tillverka. I utbyte får handlarna gamla alviska skatter som orcherna rotar fram ur ruinen. I marknadsståndet noterar de en flöjt utsmyckad med fyra figurer som de känner igen från dikten de fick av alven. -”En lokal antikvitet. Närmast unik faktiskt. En skatt från alvernas ruiner uppe på klippan. En kungaskatt, när jag tänker efter, mycket värdefull!” Trots handelsmannens försök prutar de ner priset och tar med sig flöjten. Klockan tre på eftermiddagen hittar de ett dolt kapell i berget på vars topp orchkejsaren håller hov. Gömd bakom murgröna och döda träd står fyra ihåliga statyer av fyra plutmynta gudar. Det är samma gudar som på flöjten de köpte, dock har en av statyernas huvud spruckit och fallit av.

Speltillfälle 13 (210313)

Äventyrarna listar ut att statyerna är en sorts stora lergökar och att om deras fyra toner spelas tillsammans kommer en ljuv tonbild att uppstå. Flöjten kan användas för att ersätta den lergök som är trasig – men hur ska tre äventyrare kunna blåsa i tre statymunnar och samtidigt i flöjten? Efter en del funderingar konstruerar de en säckpipa genom att montera flöjten på en bälg skapad av deras vattenskinn. Sedan blåser de i de tre statyerna samtidigt som Durus klämmer bälgen under armen, ljuv musik uppstår och en lönndörr öppnas. Genom att matcha Mergolenes dikt med de rum de kommer till övervinner de det ena hindret efter det andra, ständigt klättrande uppåt i bergets inre. De finner ett magiskt uppslagsverk som tycks innehålla information om vad man än undrar över – det åker ner i packningen. Efter några timmars underjordisk vandring kikar de ut genom en gammal lönndörr i resterna av fästets bibliotekstorn. De har nått Rosenöga!

SL:s anmärkning: Den bok de fann, ”Kunskapens bok” var ett minst sagt tveeggat svärd för denne spelledare. Att ”Durus den bildade” genom att lyckas med ett slag för bildning (med både bonus och artefakttärning) kan få reda på nästan vad som helst gör det å ena sidan jättelätt att få in all Erik Granströms bakomliggande historia, mytologi etc. …MEN mina kusiner började snart använda boken för att själva slippa tänka ut lösningar på problem. -”Vi kollar i boken om det finns en annan väg in i Rostbrödernas fäste – det skulle man faktiskt vetat om man var superbildad.”