Vi kan ibland tycka att utfärdsreglerna i Svärdets sång blir lite väl mekaniska med en massa stigfinnarslag och spejaslag, slag för att slå läger etc. Men emellanåt faller allt på plats och bildar en berättelse. Vårt tionde spelmöte blev en lång rad av ointressanta resdagar, medan i spelmötet efter det så passade alla (misslyckade) slag ihop och bildade en berättelse.
Speltillfälle 10 (210123)
23:e – 29:e ungsommar
Äventyrarna lämnar Pelagia tillsammans med dvärgarna, efter några dagar skiljs deras vägar men mäster Byrnel upprepar sin inbjudan till Stormunsel. Därefter fortsätter äventyrarna färden mot Lubbersborg.
Speltillfälle 11 (210130)
30:e – 34:e ungsommar
Efter att ha vilat upp sig och införskaffat utrustning i Lubbesborg beger sig äventyrarna mot orchkejsarens hov. Under resan slår de följe med alven Heldemin och hennes vän orchen Alachran. Heldemin är intresserad av orchernas vanor och levnadssätt och har kommit på ett sätt att studera dem på nära håll. Tillsammans med orchen A har hon övat in en fartfylld teaterpjäs som hon tror ska väcka intresse vid kejsar Hrokas hov och därmed ge Heldemin tillfälle att studera orcherna. Eftersom de ska åt samma håll slår de följe. Kwitzach och Durus har nu varit på resande fot i en dryg månad, de kan sin sak då det kommer till vägens vedermödor och åtar sig därför världsvant rollen som ledare. -”Följ bara oss så ska allt gå bra!”
Tyvärr visar det sig snabbt att de inte riktigt är vuxna uppgiften. Kwitzach tar en genväg förbi en stillastående göl men halkar och glider ner i den, väcker en myggsvärm och kollapsar under sticken. De andra drar upp honom på vägen igen medan han stönar -”Mitt ansikte! Mitt vackra ansikte!” (Bruten i både INT och KAR). Ilender får nu ta över stigfinnarrollen men leder gruppen in i ovanligt taggiga snår och då han stressar runt för att finna en väg ut river han sönder sina byxor till den grad att det är oanständigt.
35:e ungsommar – Gargaträsket
På femte dagen når de fram till Gargaträsket. Här överraskas de på kvällen av blodsdimma och flyr upp i ett högt träd i hopp om att komma upp ovan dess faror. Heldemin hjälper ”veteranen” Durus upp i trädet men angrips av något ur dimman och det är en märkbart skakad alv som till slut lyckas fly upp till de andra. En vanbildad, utdragen människoskugga rör sig där nere i dimman. Natten tillbringas i trädet, orchen och alven samtalar lågt om att mer går snett på några dagar i den här resegruppen än vad det gjort på ett helt år då de rest själva.
36:e ungsommar
Efter några timmars vandring under sammanbiten tystnad kommer de fram till en dal på vars andra sida de anar byn Silvradal. Efter en kort rast gör de sig redo att bege sig ner mot byn då ett fruktansvärt skyfall bryter ut. Äventyrarna tvekar – fortsätta vandra i detta syndafall eller slå läger? Då de ska rösta märker de att alven och orchen inte stannat för att diskutera, dolda av drivande regnsjok har de försvunnit. En dyster dag avslutas med att Durus, Kwitzach och Ilender, trots gemensamma ansträngningar, inte lyckas resa tältet. Morgonen efter har Durus fått löss.
37:e ungsommar – Byxkaos i Silvradal
De är nu inne på kejsar Hrokas domäner och denna människoby, Silvradal, patrulleras av orcher. Äventyrarna tvingas lämna ifrån sig sina vapen och får kvitto för dem. De förvånas över organisationsförmågan, men det är väl detta som gör att kejsar Hroka lyckats ena alla orchklaner. Durus och Kwitzach tar in på värdshuset ”Ekagubben” för ett långt bad, god mat och ordentlig sömn. De betalar Ilender hans lön så att han kan köpa ett par byxor, men det är nu Ilenders mörka hemlighet visar sig. Durus och Kwitzach har länge vetat att Ilender sätter en stolthet i att aldrig betala för en måltid, denna dag får de veta att hans mörka hemlighet är att han a l d r i g betalar för byxor! Först försöker han stjäla ett par hosor, men det är svårt att inte ha blickarna på sig då man byxlös går in i byxhandlarens butik. Ilender ger upp och vandrar in bland byns trädgårdar och där, där ser han ett par byxor som hänger på tork. Han klänger över staketet, plockar ner brallorna och håller just på att sätta dem på sig då husets ägare, bryggare Mälting, iförd sina finaste gulrutiga söndagskläder kommer ut på verandan för att se på de blommande äppelträden. -”Stoppa tjuven!” Vrålar Mälting. Med ena benet i byxan lyckas Ilender p r e c i s fly över planket (”pressat slag” – en tärningsterm och byxvits i ett – man kan inte begära mer i denna situation!). Samtidigt rusar den kraftige Mälting likt en brölande noshörning efter honom. Men Mälting faller illa och bryter lårbenshalsen (1:or på alla tärningar efter press). Kvickt klänger Ilender tillbaka över planket, drar av den stackars skrikande gubben hans söndagsbyxor, tar på sig dem, sen försvinner han igen. Spårlöst.
Swords & Kåseri 