57. Slutet

Medan de andra fyller sina ryggsäckar med mynt och silverkärl så ser Brigard det han fruktat. En ny spricka skjuter med en knall tvärs över taket. Den bortre delen av taket sätter sig genast några centimeter lägre än den hitre delen. –”Spring! Vi måste ut! Nu rasar det!” Brigard kastar pluntan och får tag i Johns kappa. Han kastar ut tonåringen ur skattkammaren och börjar dra i Polymolls arm. Sällskapet plaskar genom biblioteket och hinner precis ut genom dörren då bibliotekets tak börjar rasa. De kommer ut i det lilla rummet med fyra dörrar. Då taket satte sig pressade det upp de kraftiga ekdörrarna till dessa. Brigard kastar in John i vad som verkar vara ett särskilt kraftigt byggt litet rum. Stora stenar faller nu från taket och strax börjar hela valvet falla in. Brigard ställer sig och bär upp den bågnande dörrkarmen på sina kraftiga axlar medan Polymoll och Monodur krälar in i rummet mellan hans ben. De hinner precis in innan hela taket rasar in. Brigard begravs under rasmassorna men de tre ynglingarna klarar sig in i det kraftigt byggda rummet. Där sitter de nu, levande begravda, med resterna av baron Eskil Eskilssons krigsbyte.

Och så vitt jag vet så sitter de där än idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s