Det långsmala rum som öppnar sig bakom lönndörren är förvånansvärt nog upplyst. Det är ett kallt och onaturligt ljus som tycks komma från själva stenarna i tak och väggar. Vatten täcker golvet här, liksom i alla andra rum, men längs högra väggen sticker ett stentråg med dyig jord upp ur vattnet. I tråget finns någon form av tjock, köttig växt, vars slingrande rankor faller ut över trågets kant och ner i vattnet. Polymoll iakttar den intresserat.-”Detta är den första växt vi ser här nere, den verkar ha överlevt tack vare ljuset i det här rummet.” Han lyfter en vattensvullen ranka och släpper den igen så att den slår i vattenytan med ett tungt plask. –”Jag gillar det inte.” Muttrar Brigard. –”Inte jag heller!” Säger John och ser sig oroligt om i rummet. Monodur börjar försiktigt gå längs med korridoren, noga undvikande att trampa på rankorna, men så halvvägs ändrar han sig. Han fylls av äckel för de feta blekgröna rankorna och han trampar allt han kan på den närmaste. Det uppstår en reaktion.
Efter hårt och häftigt hackande mot attackerande rankor stapplar de ut i nästa rum.
Swords & Kåseri 