Oroliga för fler spöken eller fällor petar de upp dörren med hjälp av sina vapen, men dörren går upp utan att något inträffar. De går försiktigt ned för den lilla runda trappa som leder ned genom pelaren. Trappan mynnar i en smal korridor. –”Se! Golvet är täckt av damm och murbruk från taket, och det finns inga fotspår – vi är först!” Viskar Botulw upphetsat. Till och med Gromburs mungipor pekar uppåt då de fortsätter nedför korridoren och fram till dörren i andra änden.
-”Stopp!” Säger Botulw. –”Att vi är de första som nått så här långt ned i graven innebär att det är vi som hittar skatten, men det innebär också att ingen annan har gått före oss och utlöst fällorna. Detta kräver den största försiktighet!” Botulw petar försiktigt upp dörren med sin stav. Grombur kliver in med yxan redo. Det är ett ett litet fyrkantigt rum han kommer in i. Det är tomt och kalt så när som på en stor hallspegel med utsirad ram som står mittemot dörren. På golvet mitt i rummet står en stor träkista. Väl erfarna från tidigare kistor och sarkofager intar de noga uttänkta positioner. De hukar sig och har vapnen redo. Så petar Eliana försiktigt upp kistlocket med sitt svärd, det slamrar till golvet utan att någonting händer. Efter några sekunders spänd väntan på att se ett spöke stiga upp eller höra en fälla klicka igång så vågar de sig fram och kikar ner i kistan. Inuti träkistan finns ytterligare en kista, helt i järn. Den passar precis i den större kistan på bredden men den är fyrtio centimeter kortare. Då de lyser med facklorna ser de att det finns handtag som man skulle kunna lyfta järnkistan med. På kistans lock finns en liten silverbricka med ingraverad text, och vid brickan är en liten nyckel fäst med silvertråd. Botulw och Theosophus är båda så ivriga att läsa vad där står att de knockar ihop sina huvuden så att hattarna faller av. Botulw, rädd om sin dyra hatt, muttrar då han efter att ha plockat upp och dammat av den ser den hattlöse Theosophus rödhåriga krull sticka upp ur kistan. –”Hör här, så här står det!”:
För fosterland och kung
fastän kistan är tung
om du försöker lyfta skatten
du dig över huvudet tager vatten
En diskussion inleds. På ena sidan; Botulw och Theosophus som vill öppna kistan. På andra sidan; Vodomar och Eliana som anar en vådlig fälla. Grombur står mellan de båda lägren. Han slits mellan sin dvärgalystnad efter guld och vackra stenar och å andra sidan en stark övertygelse om att detta är en fälla. Till slut drar de lott om vad de ska göra, och Nej-sidan vinner. –”Men, tog vi oss då hela vägen hit utan att få med oss någonting av värde hem? Var allt förgäves” Frågar Botulw. –”Grombur, du av alla borde väl inte vilja lämna tomhänt?” Nej, det krävs en alternativ plan, det enas de om.
Swords & Kåseri 