35. Striden

I ett gnistregn träffas Vodomar i ryggen av ett eldklot. –”Träff!” Kacklar Chameth Zeen förtjust uppifrån trappavsatsen. En förvirrad eldväxling (bokstavligt talat) följer där Chameth Zeen på ena sidan och Botulw och Theo på andra, beskjuter varandra med blossande eldklot.

Samtidigt lyckas svartalferna på borggården åter bräcka och tvinga upp porten och de tränger sig in. Medan eldkloten far genom den mörka hallen utkämpas en kamp på liv och död på golvet. Eliana kämpar mot tre svartalfer och lyckas besegra två av dem men den tredje sticker sin bredbladiga kniv rakt genom hennes rygg och ut genom bröstkorgen.

Förvånad sjunker hon ihop på golvet, detta var inte planen. Några sekunder senare är hon död. Krooder gör ett försök att nå Eliana men det går inte. Omringad av svartalfer ser han bakåt mot de övriga och ropar: -”De är för många! Vi måste…”

Hans rop klipps av då en rostig dolk körs in i hans mage och han viker sig dubbel, sedan är svartalferna över kaptenen och han försvinner under ett virrvarr gråa armar och huvuden, hackande knivar och huggande svärd. Vodomar retirerar fäktande och ger den skadade Grombur tid att dra sig tillbaka. Det går nu inte längre att rädda situationen, bara sina liv.

Solokommentar: Ajdå, två karaktärer döda. Eliana Stinga var med från Tvillingbergen. Krooder är en nyare bekantskap men ändå en karaktär jag börjat tycka om. Men deras död ger också upplevelsen av äventyret något. Att karaktärer jag bryr mig om stryker med gör att det känns farligare och jag blev orolig för de återstående. Botulw och Theosophus är inga krigsmaskiner och Grombur är skadad. Nu hänger det framför allt på Vodomar om de ska klara sig härifrån...

31-34. Hallen, köket, biblioteket och matsalen

-”Kom ihåg – vi letar efter en del av en utsirad, runristad magisk stav!” Ropar Botulw: -”Den behöver inte vara stor, den kan gömmas i lådor och skåp. Leta noga!” De börjar på nedervåningen. Den avskalade hallen är lätt att genomsöka. Köket med dess skåp och hyllor, staplade grytor och travar av gammal disk innebär en större utmaning, dessutom blir Krooder tvungen att nedkämpa kocken som sov ruset av sig under ett bord. Matsalen är tom men i biblioteket möts de oväntat av tre svartalfer. Hade de gått vilse eller drevs de av en plötslig kunskapstörst? Det får vi aldrig veta. Efter att ha avslutat deras eländiga existens, och genomsökt biblioteket, samlas äventyrarna i hallen utan att ha funnit den magiska staven. Under tiden har Grombur och Eliana steg för steg pressats bakåt från porten. Det ligger åtta livlösa svartalfer i deras spår men det kommer ständigt fler. Svartalferna finner om och om igen blottor där de kan hugga och sticka med sina taggiga, rostiga vapen. Med sjufaldigt genomborrad dvärgabrynja sjunker Grombur ner på knä, men just då han förlikats med tanken att det är här, idag, som han inleder nedstigningen till efterlivets glittrande grottor så kommer Krooder och Vodomar till undsättning. Genom en serie ursinniga hugg och stick driver de tillbaka fienden och pressar igen porten.

Känsliga tittare varnas – en ögonblicksbild från striden i hallen

Botulw tar sig an den skadade Grombur medan Krooder hjälper till att hålla porten stängd.

I den nu nästan helt mörka hallen står Theosophus stilla och iakttar hänförd det sprakande stjärnskott som från övervåningens balustrad beskriver en vid båge och störtar ner mot Vodomar.

29-30. In i trollkarlarnas boning

Med ett gott försprång till de förföljande svartalferna springer äventyrarna in över den raserade ringmurens mossiga block och fram till den fallfärdiga byggnaden. De får upp den gamla gnisslande porten och drar med en smäll igen den bakom sig. En svartalfsvakt far yrvaket upp från sin pall innanför porten, hoppar runt, skriker och viftar med ett rostigt spjut. Vodomar gör instinktivt processen kort med honom och först nu får äventyrarna tid att se sig om. De har kommit in i en stor mörk hall med en trappa upp till en övervåning. Här finns inga möbler eller prydnader, alla fönster är sotade och väggarna är svartmålade. Botulw nickar gillande: –”Den rena, mörka stilen. Alltid lika aktuell. Här finns det plats för tankar och rofyllda stunder.” Men denna dag ges ingen plats åt rofyllda stunder. En brölande bronslur hörs någonstans högt ovanifrån – larmet har gått! Krooder och Grombur fattar posto vid porten, för att ge de andra tid att genomsöka byggnaden.

Länsstyrelsen i Faltrax län lät mig söka i de delar av deras arkiv som de ej avser digitalisera. Där fann jag denna ritning av bottenvåningen på trollkarlsbröderna Zeens stenhus ute på Falkön. *Stora porten leder in i hallen. Därifrån följer medurs; biblioteket, köket och matsalen.*

28. Striden mot Chameth Zeen

Eliana behöver man inte mana till anfall två gånger, ofta inte ens en. Hon har dragit sin klinga av Gilbrandsstål och svingar den leende ett par gånger framför sig. Hon är på väg mot Chameth då hon distraheras av att en man plötsligt kliver ut på stigen ur tomma intet. Liksom Chameth bär han en fotsid klädnad, och han har samma kisande ögon som Chameth – detta måste vara den äldre brodern Fulrach. Då den nytillkomne tar till orda visar sig antagandet vara korrekt: –”Nog bror! Nog med dina konster. Din diplomati och ditt spel tröttar ut mig. Städa upp det här och ta slöddret till laboratoriet!” Som om det vore ett draperi för han ett stycke av verkligheten åt sidan och släpper ut tre magra, särkklädda män med tomma blickar. Stönande börjar de röra sig mot äventyrarna. Därefter kliver han själv in bakom sitt osynliga draperi, släpper tillbaka det och är försvunnen. Samtidigt hörs på avstånd, bakom äventyrarna, ljudet av springande beväpnade män, och snart blir den förste svartalfen synlig på stigen. Här finns ingen tid att tveka, klämda mellan dessa grupper går äventyrarna till attack mot Chameth och de tre sinneskontrollerade männen, för att slå sig en fri väg upp mot borgen.

*Jag hade mer fritid 2013, så jag slog mig ned och ritade upp en spelplan för striden.* *Fulrach Zeen med viljelösa slavar längst i norr, Chameth sydost om dessa, äventyrarna och längst ned de förföljande svartalferna.*

Kroonder fäller två av de hjärntvättade med sin huggare och Botulw den tredje med ett välriktat eldklot. Eliana har det svåraste motståndet, hon anfaller Chameth och efter att ha fått en svår skada av hans trollkonster lyckas hon sticka svärdet i honom. Trollkarlen ser chockad på henne och klingan hon drar ut ur hans mage. Han trevar i luften några gånger innan han får tag i en flik av verkligheten och drar isär en öppning som han kan stappla in genom och försvinna. Äventyrarna rusar upp mot borgen.

Solokommentar: Då Eliana anföll Chameth slog jag en dubblett och händelsen blev att biroll (Fulrach) agerade med nyckelorden ”Intolerance” + ”Intrigues”. Jag ställde frågan: ”Är Fulrach trött på (intolerance) att Chameth alltid försöker använda list (Intrigues) för att uppnå de mål man enklare kan uppnå med våld?” 50% (21) = Ja.

23-27. Möte i snårskogen

Regnet faller tätt och ihållande då de skyndar norrut. Stigen de följer leder dem genom en tät snårskog som havsvindarna böjt genom åren. Detta är enda vägen norrut, det är omöjligt att lämna stigen utan att kläder och packning fastnar i snårskogens blöta, taggiga grenar. Längs stigens kanter, och ibland över hela stigen, växer kraftiga ormbunkar och det är efter någon timme, då de närmar sig slottet, som de skrämmer upp en rymling från trollkarlarnas fängelsehålor ur dessa skyddande ormbunkar. Rymlingen är förvirrad och tappar ofta tråden då han berättar om trollkarlsbröderna Zeen och deras forskning för att förvandla människor till viljelösa slavar. Experimenten har gjort den stackars sjömannen förvirrad men han går med på att visa vägen till slottet. Vid den plats där man för första gången kan ana slottets form genom dimman, gör stigen en tvär krök. Då de rundar denna står framför dem en äldre man vid stigens kant och plockar svamp. Rymlingen får för första gången sedan de träffade honom skärpa i blicken. Han tar sats, springer fram och ger den intet ont anande gamlingen en fruktansvärd spark i baken! Åldringen staplar ett par steg innan han återfår balansen, men svampkorgens innehåll rullar ut. Han vänder sig om med blixtrande ögon, men hans ilska försvinner genast: –”Åh? Främmande? Hjälp mig plocka upp svamparna är ni snälla. Det är inget att bli upprörd över.” Han gnider sin bakdel. –”En olycka händer så lätt.” Rymlingen ropar: –”Det är Chameth! Den yngre av bröderna Zeen. Döda honom innan han förtrollar er!”

Rymlingen tar sats, springer fram och ger den intet ont anande gamlingen en fruktansvärd spark i baken!

Solokommentar: Jag slog för att se om de hann in i snårskogen utan att svartalferna upptäckte dem: 75% (44) = Ja, men också en dubblett, en händelse. Det blev ”Avsluta en tråd”, men jag hade ingen tråd (orutinerat – det skulle jag haft) så jag slog istället på min lista över biroller och fick ”De hjärntvättade som Fulrach Zeen experimenterar på”. Nyckelorden blev ”Bestow”+”Portals”. Jag valde att tolka detta som att den siste (tråden skulle ju avslutas) av de hjärntvättade av ödet får/lyckas hitta (bestow) en väg ut (portals) och rymmer från fängelset. Sedan ställde jag frågan om äventyrarna sprang på honom på stigen, vilket de gjorde.

Jag slog även en dubblett då jag slog för att se om de lyckades smyga oupptäckta fram till slottet (nej). Händelsen blev att biroll (lillebror Zeen) agerar: ”Refuse”+”Anger”. Jag ställde frågan om de mötte honom (ja) och bestämde sedan att det var han som vägrade bli arg för att de välte ut hans svampkorg. Därmed är även det faktum att de misslyckades smyga fram oupptäckta omhändertaget.

21-22. På Falköns yta

Andfådda av klättringen ser de ut över havet och de regntunga skyarna. De kan inte undvika en känsla av att vara övergivna då de ser Havstulpanen försvinna vid horisonten. Men Krooder är nöjd: -”Bra! Trilgar tar henne utom synhåll. Hör här! För några år sedan rundade jag ön och om jag minns rätt så finns det en delvis raserad borg på norra udden. Det borde vara där trollkarlarna bosatt sig. Jag föreslår…” Vodomar hyssjar: -”Hör ni?” Han tecknar åt de övriga att försiktigt kika ner i öppningen de kom upp genom. Där nere pågår nu en hektisk aktivitet. Piskade av orcher kämpar svartalfer vid årorna i tre illa medfarna skeppsbåtar. De bogserar in ett fartyg samma väg som äventyrarna kom. Krooder drar efter andan: -”Sjögurkan! Kapten Bimers skepp! Då vet vi i alla fall vilka piraterna var.” Svartalferna och orcherna surrar skeppet vid stora klippblock varefter de klättrar ombord och börjar lasta av. –”De kommer se vår skeppsbåt.” Säger Vodomar. –”Bäst att vi inte är här när de gör det.” De beger sig norrut.

Solospelskommentar: Jag slog en dubblett när jag slog för att se om någon föll när de klättrade upp till ytan. Den här gången kom jag ihåg att slå Event Focus och fick. ”Avsluta en tråd”. Det blev den tråd jag startade alldeles innan (”Vems är båtarna?”) Nyckelorden blev Take + Technology. Jag tolkade det som att Fulrach Zeens pirater tog hem (take) ytterligare ett fartyg (technology).

18-20. Landstigning på Falkön

Det är sju dygn till närmaste kust, på den sträckan hinner vindarna piska upp vågor stora som hus. Det är dessa mäktiga vågor som dånande vältrar sig in över klippöns fot. Krooder står vid rodret och spanar sammanbitet. –”Vi kommer krossas. Krossas!” Men då de befinner sig högst upp på en vågtopp ser Krooder en öppning mellan klippblocken, en ränna som leder in mot ett svart hål i bergväggen. Han kastar över rodret och burna av en stor våg far de med hisnande hastighet ner i rännan mellan klipporna och in i grottan. De passerar den mörka grottöppningen och andas ut då de kommer ut i en lugnare grottsjö upplyst av det grå dagsljuset. Med ett krasande ljud saktar båten in mot en bank av grus och gamla snäckskal. De ser att sjön utgör bottnen av ett hål i ön snarare än en grotta. Här nere är luften tjock av stanken från ruttnande tång, sjögräs och annat som havet spolat in. Brant sluttande avsatser leder upp mot öns yta högt ovanför.

-”Se här bakom stenblocket!” Här ligger två båtar till.”

Eliana tar täten och leder de andra uppåt. Botulw har slagit sig ner för att skaka en sten ur skon. Då Krooder och Vodomar försäkrar sig om att båten är stadigt uppdragen på grusbanken hör de Botulw ropa till: -”Se här bakom stenblocket!” Här ligger två båtar till.” –”Pirater.” Säger Krooder. –”Båtarna är fnardiskt hantverk, det ser man på fören, men de är målade som fiskebåtar från Faltrax. En list för att komma nära sina offer innan de anar oråd.” -”Nå, inget vi kan göra åt i nuläget. Kom! De andra är redan uppe.” Säger Vodomar.

Solospelskommentar: Varken grottan eller de extra båtarna finns med i äventyret. Grottan är resultatet av att jag hade planerat en scen där de gled upp på en grusstrand vid klippans fot, men då jag slog de obligatoriska slagen i början av scenen så slog jag under kaosvärdet och fick en förändrad scen. ”Styr de in i en grotta istället? 50% (22) = Ja. Eftersom det blev en dubblett (22) blev det också en händelse – som jag misskötte. Jag glömde att slå för event focus och slog istället bara nyckelorden Attract + Lies. Dessa tolkade jag som lurendrejeriet med att någon målat sina båtar i Faltrax färger för att komma nära handelsfartyg som passerar ön. Jag startade en ny tråd för detta: ”Vems är båtarna?”

14-17. Färden till stranden

Solospelskommentar: Ja… det här blev ju något av en rallarstart.* När jag slog mot kaosvärdet i början på scen 14 slog jag åter en etta – det blev alltså en förändrad scen igen!

–”Har kapten Krooder sovit på saken och ändrat sig till följd av våra protester?” 50% (42) = Ja

Morgonen efter är grå och blåsig, sjön går fortfarande hög sedan de föregående dagarnas oväder. Äventyrarna, bittra efter Krooders svek, går fram till relingen där skeppsbåten hissats ned inför färden till ön. En mullrande stämma möter dem där nerifrån: -”Vad väntar ni på? Kom ner, kom ner! Ni trodde väl inte att gamle Krooder skulle låta er gå iland ensamma?” Krooder, klädd i läderpansar, pekar på styrmannen Trilgar med sin huggare: -”Om exakt två dygn väntar du på oss på denna plats – förstått?” -”Aj aj kapten!”

Skeppsbåten stöter bort från Havstulpanen och i hög sjögång börjar sällskapet ro mot den branta ön. De glider ner i djupa blygrå vågdalar bara för att strax åter hissas upp mot halvt genomskinliga gröna toppar. Varje gång de kommer upp på ett vågkrön ser de hur Havstulpanen blivit mindre. Theosophus sitter nyfiket och ser mot varje vågtopp. Det grå dagsljuset genomlyser vågornas krön och i de gröna vågtopparna ser han vad havet dragit med sig – tångruskor, sjöfågelfjädrar, maneter och… -”Vad är det där?” Frågar Theo och pekar mot den spolformiga bevingade kropp som just skjutit ut ur en vågtopp och nu i hög hastighet närmar sig äventyrarna. –”Är det en fågel?” Frågar Botulw. Är det en fisk?” Frågar Vodomar. –”Är det en mittemellan?” Frågar Eliana. –”Kan man mata den?” Frågar Theo. –”Ja det kan du, men inte på det sätt du vill.” Säger Krooder sammanbitet. –”Ro! Ro allt ni kan! Det är en forgya, en flygande rovfisk – och där kommer de andra!” Bakom den första forgyan kommer ytterligare tre flygande ur en hög våg. Eliana och Grombur fattar posto i aktern för att möta anstormningen medan de andra dubblerar ansträngningen vid årorna.

Eliana och Grombur fattar posto i aktern för att möta anstormningen medan de andra dubblerar ansträngningen vid årorna

Forgyorna sveper förbi dem och iakttar dem med sina känslolösa fiskögon, de vänder sedan om och kommer tillbaka. Theo skriker gällt då han får ett par taggiga bett. Sjögången gör det svårt för Eliana och Grombur att träffa de snabbflygande fiskarna som sveper in och ut bland dem, men till slut har de filéat alla fyra forgyor. Vid det laget bär även Vodomar ett par blodiga minnen från flygfiskarnas besök.

Rallarstart är beteckningen på det i inre Halland ofta förekommande fenomenet att en tävlande går ut stenhårt i starten – men åt fel håll.

13. I kapten Krooders kajuta

Tid: Senare samma kväll.

Plats: Kapten Krooders kajuta.

I kajutan vankar kapten Krooder av och an medan äventyrarna tysta ser på. –”Jag har fattat ett beslut. Jag kommer inte riskera mitt skepp och min besättning mot de där klipporna. Imorgon får ni ta skeppsbåten iland. Jag kommer att kryssa utom synhåll för magikern och hämta upp er på en plats och tid som ni anger. Är ni inte där på utsatt tid kommer vi betrakta er som förlorade och återvända till Faltrax.” Vilda protester utbryter bland äventyrarna. Men varken förolämpningar (”Pirat! Skojare! Sjö-charlatan!”), smicker (Betänk vilka historier en modig kapten som du kommer att få med dig om du stannar kvar!”) eller vädjan till heder och heligheten i ingångna avtal hjälper. De skiljs den aftonen som ovänner.

Senare samma kväll, ett möte i kapten Krooders kajuta

Solospelskommentar: Jag hade tänkt att scen 13 skulle heta ”Planering inför landstigningen” men det ändrades då jag i kaosslaget i början av scenen slog lika med mitt kaosvärde (1). Att slå lika med eller lägre än kaosvärdet innebär att det inte blir den scen man tänkt sig. Om siffran jag rullade är ojämn blir det en förändrad scen (i huvudsak samma scen som jag tänkt mig men något är ändrat). Om jag slog lika med eller under kaosvärdet med en jämn siffra på tärningen så blir det istället en ”interrupt-scen”, vilket innebär att det händer något som tvingar fram en scen före den scen jag tänkt vi skulle spela. Nu slog jag alltså en ojämn siffra (1) vilket innebär att ”planeringen inför landstigningen” äger rum, men är förändrad. För att få veta hur den förändrats ställde jag frågan:

–”Har kapten Krooder fått kalla fötter?” 50% (24) = Ja

4-12. Färden till Falkön

De första tre dagarna till havs går bra, men spänningen mellan äventyrare och besättning stiger. Äventyrarna bidrar inte till arbetet ombord, de äter medhavd – bättre- mat än besättningen och kapten Krooder vägrar avslöja fartygets destination. Till slut, på morgonen den fjärde dagen, brister det. Kocken Bolto slevar slafsgryta över Theo, hårda ord växlas, Theo slafsar tillbaka, slag växlas – Theo golvas av kockens slev. Eliana stiger in och däckar kocken. Nu kan det gå riktigt illa för nu är blankvapen dragna, men Kapten Krooder går rytande emellan och lovar både besättning och äventyrare att han ska mata djupens fasor med alla som använder sitt vapen. Grupperna skiljs muttrande åt och kapten Krooder tackar gudarna för att det strax därefter blåser upp. En vindil blåser bort den pamflett Botulw höll på att läsa, sedan går solen i moln och de första regnstänken kommer. Under de följande två dagarna kryssar Havstulpanen vidare genom hög sjögång och ingen har tid att vara irriterad på någon annan.

Strax före skymningen den sjunde dagen ser de Falkön. Den mörka klippön sticker brant upp ur det omgivande havet, sju dagars seglats från närmaste hamn. Vågorna bryts dånande mot klipporna, och ovan öns topp cirklar tusentals skriande sjöfåglar.

Solospelskommentar: Varje dag de seglade var en scen. I äventyret finns en slumptabell för händelser till sjöss, jag bestämde att det var 15% varje dag att jag skulle slå på den. Den resulterade i sjösjuka en dag och en attack av Forgyor en annan (se nästa inlägg). Bråket mellan besättning och äventyrare kom inte från slumptabellen utan var resultatet av att jag i en scens händelseslag fick en dubblett som visade sig vara: ”Negativt för huvudroll” (Theo) samt nyckelorden ”Failure+War”. –”Hamnar Theo i bråk med någon och förlorar?” 75% (32) Ja

-”Är det med skeppsgossen Flimm?” 50% (92) Nej

-”Kocken Bolto?” 50% (29) Ja

Därefter fortsatte jag ställa frågor kring olika individers agerande och landade i den berättelse som är nedskriven.