Kaos 1 (1T10=9, inget avvikande resultat). Jag drog ned det till ”1” eftersom det har gått två hela veckor sen de sist var med om något riktigt otrevligt.
Händelseslag: (1T100=69, ingen händelse)
Jag lät karaktärerna återfå 1 KP per dag då de vilade. Efter
att ha stoppat i sig två massamfrön var (läker 1T6 KP) så behövdes två veckor
för att få både Block och Tilindil tillbaka till full vigör.
Jag bestämde att det skulle finnas ett värdefullt föremål bland lyktgubbarnas gömmor och ställde frågor tills jag fick ett svar vad det handlade om:
Är det ett vapen? (50%) 78 – Nej
Är det en rustning? (50%) 81 – Nej
Är det magiskt föremål? (50%) 14 – Ja
Är det magi som kan användas i strid? (50%) 96 – Nej! (96-00 räknar jag som extra tydliga resultat, det är alltså absolut inte ett krigiskt föremål.)
Är det helande magi? (50%) 63 – Nej
Här dök plötsligt idén om en tydarsten upp och jag körde på den. Egentligen borde jag ha slagit för att se om det var det, men jag var nöjd med idén (passar med att det ska vara ett ”fredligt” föremål) och jag ville komma vidare.
Tack Sverige! Jag uppskattar den respekt ni alla visat under min frånvaro. Inte en kommentar, knappt ens ett besök på bloggen har stört min ledighet. Dock kan jag, efter att ha frotterat mig med jet-seten i alperna, berätta att något som rönt många kommentarer är min medfödda känsla för mode och stil.
Efter en genomträngande analys av vad Sveriges mest framgångsrika influencers ägnar sig åt så ser jag att mode (eller ”fashion” som jag i min roll som international influencer kallar det) är en väg till klick och framgång. Här på SoK låter vi aldrig stolthet eller självrespekt stå i vägen för (alltmer desperata) försök att få besökare till bloggen, så jag delar osjälviskt med mig av ett modetips.
När jag förberedde mig för min skidresa kände jag att ett plagg de senaste åren särskilt lyst med sin frånvaro på kontinentens after-ski-salonger, ett plagg som jag osjälviskt åtog mig att ge ett nytt liv. Jag tänker förstås på den klassiska stickade rollspelströjan. Med rena linjer och värmande ull är man aldrig omodern. Gör som jag och beställ genast sticknings-kitet från Joy Gammon Design!
Vit dvärg (get it?) på ”klassiskt” svart bakgrund, ett plagg som aldrig blir omodernt
Och alla ni som tuggat er ner till nagelbanden i väntan på hur det ska gå för Botulw och hans vänner – imorgon fortsätter redogörelsen för deras utforskande av trollkarlarna Swarzard och Kobblers grav! Då mina vänner, då blir det spännande. Om ni känner en geolog, eller kanske bara någon med ett överdrivet intresse av mineraler, tipsa dom om att gå in och läsa – för imorgon kommer det att presenteras en helt ny typ av STEN!
Knackningarna på min dörr och ropen från folksamlingen därutanför drev mig sakta upp ur den överbegåvades drömlösa sömn. -”Vakna herr Martin! Ni måste vakna!” Jag steg upp, stekte några ägg och lite bacon och ögnade genom morgontidningarna. Det var när jag hörde låssmedens borr som jag suckade, lade en baconskiva som bokmärke i Tractatus logico-philosophicus och gick att möta allmänheten. Men det var inte allmänheten, det visade sig vara synnerheten. Utanför min dörr stod Horace Engdahl tillsammans med utstötta akademiexistenser och skärrade åldringar från Fosterländska finfantasyföreningen. -”Herr Martin.” Sade Horace. -”Ni lyser upp vår dystra samtid. Ert bloss sprakar ensamt i mörka natten. Men ni publicerar för mycket. Ni bränner ert ljus i båda ändar.” -”Men vilka ändar.” Sade jag och slog snärtigt undan båda Jean-Claudes händer. Horace fortsatte: -”Herr Martin. Maitre. Ni måste vila! Det litterära Sverige har inte råd att förlora er. Se här! En biljett till en skidresa i alperna, tänk inte på klimatavtrycket – det gör andra.”
På uppmaning av Svenska akademien och Fosterländska finfantasyföreningen kommer alltså jag den närmaste tiden att befinna mig fysiskt där akademien är mentalt – flera tusen meter över den läsande allmänheten. Detta innebär ett olyckligt uppehåll i publiceringen av tänkvärda och lärorika poster på denna blogg, men håll ut Sverige – jag kommer tillbaka!
Efter att utan ceremonier ha slängt lyktgubbeliken i ån
håller de ett kort rådslag. Det står smärtsamt klart för alla i gruppen att de
inte är i skick att fortsätta mot gravkumlet. Block har förlorat mycket blod
och vandrar in och ut ur medvetande. Tilindil svävar mellan liv och död och
endast Botulws noggranna omvårdnad kan säkra hans liv. De beslutar därför att
stanna vid lyktgubbarnas lya. Blir vädret dåligt kan de söka skydd inuti den,
annars stannar de helst utanför.
Då en rejäl brasa tänts, och Block och Tilindil bäddats ned
under fällar man funnit i lyktgubbarnas lya, gör sig dvärgarna redo att
fortsätta sin vandring.
-”Mäster Drego och mäster Gorin. Jag förstår att jag har er
att tacka för att jag lever.” Säger Irmelin. ”Hade inte ni visat mina kollegor
vägen hit hade jag nu varit huvudingrediensen i någon av lyktgubbarnas snuskiga
grytor. Tack och lycka till!”
-”Vill ni inte stanna här ett slag, dela vår mat och sedan
följa oss till gravkumlet? Ni är värda en del av bytet för det ni hjälpt oss
med.” Säger Botulw.
-”Tack, men nej. Vi har brådskande dvärgaärenden i
Järnbergen som inte kan vänta längre.” Efter ett hastigt farväl stegar
dvärgarna iväg och försvinner snart bland stammarna.
Den kvällen sitter Botulw och bolmar på sin pipa och stirrar
in i elden. Hans tankar är långt, långt borta. –”Gjall!” Säger han plötsligt.
–”Detta måste vara bäcken Gjall, i dess tidiga lopp.” Medan elden får skuggorna
att dansa över hans ansikte stämmer han fundersamt upp en gammal sång för sig
själv:
Lång och svart löper Gjall
Hmm hm hm hm hmm
Någonting… hm hm hm
…till det fjärran havets svall
Natten faller. Block håller vakt, Botulw och Tilindil sover, men Irmelin vrider och vänder sig bland sina filtar. Hon kan inte sluta att oroa sig för att skälet till att dvärgarna fick så bråttom iväg var för att de skulle hinna före äventyrarna till kumlet.
Min plan är att de ska få en lugn återhämtningsperiod. Jag drog upp kaosvärdet ett steg eftersom det inte gick så bra för dem i striden nere i lyktgubbarnas lya.
Kaos 3 (1T10=8, inget avvikande resultat).
Händelseslag: (1T100=20, ingen händelse)
Bäcken Gjall finns inte med i äventyret, men något ska en bäck heta. Dvärgarna dök upp som ett slumpartat möte, de har sin egen agenda och jag kan inte bara förstärka min äventyrartrupp hur som helst. Jag lät det därför vara 33% att dvärgarna skulle acceptera Botulws inbjudan att följa med till gravkumlet, men jag slog 97 – vilket är ett absolut nej. Jag tyckte – trots den inledande eldklotsfadäsen – att det fanns en bra stämning mellan de båda grupperna, och att det vore konstigt om de plötsligt skulle bli ovänner över Botulws erbjudande, så istället lät jag dvärgarna ha bråttom att ila vidare i sina dvärgaärenden.
Jag kom också på att det hänt en hel del sedan värdshuset och att jag borde uppdatera min lista över biroller. Jag lade till de båda trollen samt dvärgarna och lyktgubbarna. För att fortsatt bara rulla en T10 lade jag ihop ett par av de gamla birollerna på en rad.
1
Swarzard och Kobbler
2
Flamroll och Lokfaste
3
Skatten
4
Tvillingbergen Simenov och Menov
5
Gudarna
6
Svartalferna
7
Byborna
8
Trollen
9
Lyktgubbarna
10
Dvärgherrarna Gorin och Drego
Nr 8, Trollen kan kräva en kommentar. De troll jag kunde råka på på slumpartade möten-tabellen kan sägas redan vara döda men jag tycker oftast att det blir mer intressant att återknyta till de individer som redan varit med i berättelsen istället för att hela tiden fylla på med nya tillfälliga bekantskaper. Jag tycker att berättelsen och de inblandade blir fylligare på det sättet. Dessutom så stod det ju att det var fyra troll och jag lät ju faktiskt bara två troll attackera äventyrarna vid lägret, så det kan finnas fler troll som stryker omkring.
Detta är ej dvärgarna Drego och Gorins strid, och de följer
därför inte de tre äventyrarna ned i lyktgubbarnas lya. De dröjer sig dock kvar
utanför och får efter efter ett tag höra de dämpade ljuden av strid. Efter vad
som känns som väldigt lång tid släpar sig Block ut genom öppningen. Han sjunker
stönande ned på knä. Hans muskulösa hand håller ihop ett ymnigt blödande sår i
sidan. Efter honom stapplar Botulw ut, han ser inte ut att vara lika allvarligt
skadad, men han är fullständigt utmattad. Sist kommer den kraftigt haltande
Irmelin som drar ut den nedblodade och medvetslöse Tilindil.
–”Vad hände?” Frågar Drego och ser chockad på äventyrarna.
Block grimaserar: -”Det var kolsvart därnere, de låg i bakhåll och högg sina långa knivar i oss från dolda rum och från utgrävda nischer. Vi fick känna oss fram från rum till rum, överallt låg de i bakhåll, men en efter en fann våra klingor sina mål och nu är lyan rensad.” Han stönar igen och sätter sig ned.
Botulw sitter lutad mot en stam och ser på sitt sällskap. Han grymtar grimaserande: -”Inte framme vid graven än, men redan redo för den. Här!” Han ger Drego och Gorin fyra massamfrön: -”Två för barbaren, två för alven.”
Kaos 4 (1T10=5, inget avvikande resultat). Jag drog upp det ett steg eftersom jag fick en händelse som var negativ för spelarna (reptilmän på visit). Jag vet inte om det egentligen är så Mr Pigeon tänkt sig att man ska göra, men jag gjorde så den här gången och han har inte hört av sig så jag utgår från att jag gjorde rätt.
Händelseslag: (1T100=68, ingen händelse)
Efter ett uppehåll på ett par veckor var jag redo för en ny kväll av solorollspel under en av dagarna i påskhelgen. Jag ritade upp spelplanen för lyktgubbarnas lya. Den finns inte utritad i äventyret så det här var bara något jag hittade på i stunden. Som ni ser är våra strider mer brädspeliga än ”Theater of the Mind”. Om man lyckas få till en spelplan och motståndet rätt tvingar ”brädspelet” en att fatta en massa beslut i striden, om man spelar strider solo kan det annars lätt bli mindre spännande. Jag hade inte tänkt på att äventyrarna skulle behövt facklor, så de fick gå ner utan.
Normalt sett nöjer jag mig med svart/vita spelplaner men det var påskhelg och jag hade tid att sitta och måla. Ska scanna en bättre bild snart
I mörkret i lyan lät jag lyktgubbarna, och den reptilman som befann sig hos dem, vinna initiativet och inleda varje strid, det här var ju faktiskt deras hemmaplan. Enda undantaget var rummet med brasan samt ”båthuset”. I båda dessa rum ansåg jag att ljuset var tillräckligt för att äventyrarna skulle kunna slåss med fulla värden. Dessutom var lyan så liten att alla äventyrarna fick minus i strid. Det blev en lång strid som manövermässigt inte var intressant men som blev mer spännande genom att lyktgubbarna gav äventyrarna allvarliga skador (Tilindil låg på 0 KP och Block på 1 KP då striden var över). Det som ser ut som två gökande grå krokodiler i nedre rummet till vänster skulle vara vargpälsar på golvet. Slog 99 i ”teckna och måla”.
Solo-genomsökningsmekanism
För att hitta vilket rum som Irmelin hölls inspärrad i använde jag en mekanism som jag brukar använda för att skapa lite spänning i solo-genomsökande. Jag delar siffran 100 med antalet rum, vilket ger mig ett procentvärde som jag ska slå under/lika med för att hitta det jag söker. För att säkerställa att jag faktiskt hittar det som ska finnas på platsen adderar jag ihop värdena så att det blir större sannolikhet att jag hittar det jag söker ju fler rum jag genomsökt. Jag brukar låta detta styra istället för att det jag letar efter finns på den plats (t.ex. i det rum) som äventyret anger – när man spelar solo är oförutsägbarhet välkommet!
T. ex: Säg att jag genomsöker ett hus som har fyra rum, 100
delat med 4 rum = 25% per rum att hitta det jag söker. Sannolikheten att hitta
det jag söker blir då:
Rum 1: 25%
Rum 2: 50%
Rum 3: 75%
Rum 4: 100%
För att avgöra var lyktgubbarna och reptilmannen befann sig använde jag samma siffror, jag slog 1T100 för att se om det fanns någon i rummet, enligt procentsatsen ovan). Om det blev ”ja” så slog jag för var och en av lyktgubbarna och reptilmannen. Utifrån exemplet ovan skulle det t.ex. vara 75% att det fanns någon i det tredje rummet, om resultatet blev ”ja”, slog jag för varje lyktgubbe och reptilman som fanns kvar i livet, om jag slog lika med eller under 75% så befann sig varelsen i rummet.
Efter en kvarts vandring genom granskogen ger Drego tecken
till de andra att vara tysta. Efter ytterligare någon minut håller han upp
handen som tecken på att de ska stanna. Framför dem ligger en liten ås bevuxen
med höga gamla granar. Träden står tätt och de första grenarna kommer mycket
högt upp på stammarna. Från andra sidan den lilla åsen stiger en svag rökpelare
upp. Drego smyger hukande fram till en punkt nära den lilla åsens krön. Där
lägger han sig ned, kravlar över åsryggen och försvinner på andra sidan. Allt
är tyst, bara någon enstaka insekt surrar irriterande och stör stillheten.
Några minuter går, så kommer Drego kravlande tillbaka. Han viskar: –”Hon är
där, men hon är skadad. Jag tror de lyckades lura ner henne i en av deras
fällor så att hon föll och slog sig, annars skulle de nog inte rått på en
krigare som hon. Hon är i deras lya nu,
bunden.” Han är tyst en sekund, så säger han: -”De håller på att värma vatten i
en kittel. En människostor kittel.
Äventyrarna greppar sina vapen och smyger fram över åsen. Där ser de lyans ingång, en svart öppning mellan några stora mosstäckta stenblock. De smyger sig in.
De håller på att värma vatten i en kittel, en människostor kittel.
Kaos 3(1T10=7, inget avvikande resultat). Jag drog ned det
ett steg eftersom det varit en lugn scen.
Händelseslag: (1T100=68, ingen händelse)
Då jag slog för att se om de lyckades smyga fram till lyan
oupptäckta fick jag en dubblett. Då jag slog händelsefokus blev det ”Birolls
handling” (reptilmän), samt nyckelorden ”agree”+”tension”, vilket inte sa mig
någonting. Jag slog därför för att få reda på om reptilmännens agerande var bra
för äventyrarna (50%) – vilket det inte var. Jag valde då att tolka det som att
det finns ett samförstånd mellan lyktgubbar och reptilmän, reptilmännen har varit
och bytt en nyskjuten hjort mot någonting som lyktgubbarna plundrat från sina
offer. Det dåliga för äventyrarna är att 1T4 reptilmän befinner sig för
tillfället i lyktgubbarnas boning. Jag slår och ser att det finns 1 reptilman
på plats i lyan.
De senaste fem scenerna hade jag spelat i ett sträck, Jag bestämde nu att detta var ett lämpligt tillfälle att pausa spelet. Det finns ingen karta över lyktgubbarnas lya i äventyret och jag behövde rita upp en spelplan för den kommande striden.
Nu är det bråttom! Tilindil hjälper Botulw på benen medan Block samlar ihop deras packningar och slänger upp alltihop på ryggen. De ska just ge sig av efter Irmelin då två dvärgar försiktigt kommer ut i gläntan. Den ene har yxan höjd, den andre stapplar efter, med ansiktet dolt i händerna. Rök stiger från resterna av hans skägg. -”Var det ni som kastade eldklotet?” Ryter den förste dvärgen och pekar anklagande mot Botulw. –”Vid alla gudar!” Suckar Botulw. –” Är den här gläntan någon form av konvent? Missade vi någon skylt på vägen hit? Först ser vi inte en varelse på flera dagar och sen stormar alla in på just vår lägerplats!”
Var det ni som kastade eldklotet?
Dvärgen genomborrar Botulw med en svart blick några ögonblick, sen sänker han yxan. –”Låt oss inte vara fiender, det finns redan gott om fiender i den här skogen. Mitt namn är Drego och detta är min bror, den olycklige Gorin.” Han sträcker fram en kraftig dvärganäve och kramar Botulws hand med smärtsam styrka. Botulw ger Gorin ett massamfrö, vilket hjälper hans svedda hud, men inte hans sårade stolthet, skägget förblir avbränt på ansiktets högra sida. –”Tyvärr min vän, endast tiden och skäggmästaren i Rangmar kan återställa det skägg som en gång blivit avbränt.” De båda dvärgarna får höra om lyktgubbarna och Irmelins försvinnande. De håller ett kort rådslag på en diftongrik dialekt från djupen. -”För tio silverpenningar visar vi er vägen till lyktgubbarnas lya, vi råkade stöta på den igår.”
Swords & Kåseri 