Kaos 4 (1T10=8, inget avvikande resultat) Jag höjde
kaosvärdet igen eftersom de hamnat i bakhåll.
Händelseslag: (1T100=54, ingen händelse)
Jag använder ett stridssystem jag och kusinerna utvecklat genom åren. Det är byggt betydligt mer på fart och fläkt än på simulation och det använder en stridsplan som man ritar upp och spelar på. Jag satte upp markörer för respektive kombattant och utkämpade striden enligt hemmareglerna, men det blev tyvärr en lite oinspirerad stridsscen. Den begränsades till det upplysta området runt lägerelden och uppmanade inte till manövrerande. Detta är en av de utmaningar jag upptäckt med att solospela strider, det blir lätt lite upprepande och lite tråkigt. Jag funderar därför på olika sätt att antingen korta ner striderna tidsmässigt eller att införa tydligare scenarier och ”spelmoment” som tvingar fram intressanta val kopplade till striden. Just nu är det mycket: ”X slår Y, Y slår tillbaka – upprepa tills en är död.” Regelutvecklingen fortsätter.
Swords & Kåseri fortsätter sin segermarsch genom internet och är efter två veckor uppe i 71 visningar, en siffra som har fått upp de stora kvällstidningarnas intresse för bloggen – ofta bara beskriven som ”ett fenomen”. När SoK på så vis återfört bloggandet till centrum för det nationella samtalet så landar ett stort ansvar på mina axlar. Det är inte alltid lätt att vara influencer. Med så många lättpåverkade, sökande människor som läser bloggen måste jag använda denna plattform till något gott och samhällsnyttigt. Jag har därför beslutat att ägna veckans söndagspost åt rollspelsfrisyrer.
Ni som direkt skruvar oroat på er – var lugna. Jag kommer inte göra mig lustig över rollspelares frisyrer/avsaknad därav. Dagens post kommer enbart att handla om de frisyrer som dyker upp i illustrationer och på omslag till fantasyrollspel. Jag kommer inte heller att ifrågasätta dessa frisyrer utifrån ett ”så såg man inte ut”-perspektiv, eftersom vetenskapen idag inte med 100% säkerhet kan säga hur frisyrer ser ut eller inte ser ut i fantasivärldar. (Eller, jo …lite kommer jag nog göra det. På slutet.) Det jag däremot tänkt begrunda är hur den tid ett rollspel skapas i återspeglas i illustrationerna – särskilt i frisyrerna.
Det verkar vara så att coola och attraktiva subjekt stylas med frisyrer som är moderna då spelet illustreras. Se t.ex. på följande exempel från 1982, ur ett äventyr i en tidig White Dwarf.
Girrrl look at that body!
Denne extremt ådrige barbar (?) med välansat skägg och välartad sidbena är utan tvekan coole killen på bilden. Övriga personer är inte bara arrangerade som bifigurer utan även fysiskt mindre, på sätt som tycks ifrågasätta om perspektivet i denna fantasyvärld lyder samma lagar som vår. Åtminstone jag får intrycket att tecknaren ägnat betydligt mer tid åt att få till barbarens frissa än de övrigas. Se hur nästan varje hårstrå kärleksfullt ritats ut. Jämfört med barbaren ser de övriga ut som om de tagit på sig någon sorts peruker gjutna i plast. Det är ingen tvekan om vem av dessa individer tecknaren själv skulle vilja vara.
Det hela får en ytterligare dimension då man ser fotot på redaktören till White Dwarf…
Paul Cockburn 1987
Nu var inte Paul Cockburn (uttalas ”Coburn” så sluta fnissa) redaktör för White Dwarf då illustrationen gjordes så min första teori faller. (Jag tänkte att det rörde sig om en inställsam tecknare som försökte få sina bilder sålda genom att rita redaktören som ett muskelberg.) Men det som jag tycker håller är att sidbena-skägg-kombon ändå känns mer 80-tal än fantasy.
Vi går några år framåt i tiden, till…
Treasures of the Savage Frontier, TSR 1992
Hade detta inte varit bildens huvudperson/ ”love interest” så hade hennes hår kanske inte behövt vara så 80-90-tals burrigt. Men nu är hon det och då får tecknaren hämta inspiration från samtiden så att ingen tycker huvudpersonen känns oattraktiv. Inspiration till female-fantasy-fighter-frisyr kan ha hämtats t.ex. från:
Dollys & Dragons
Mitt sista exempel på nutidsfrissor som placeras in i fantasyvärldar är hämtat från Fria Ligans ”Svärdets sång”. Jag ska inleda med att säga att jag tycker att denne tecknare (Niklas Brandt) gör ett MYCKET bra arbete genom båda böckerna i spelet, så det är inte menat att ge honom en känga …det är bara ett så tydligt exempel att jag inte kan låta bli att ta med det. (Korrigering 190304: Efter närmare studie av tekniken tror jag nu att det är Nils Gulliksson som stylat frissan nedan. Sorry!)
Tyska arméns 30-talsfrissa i fantasykontext
…och i samtiden
Folket rasar: Samtida frisyrer förstör fantasy – vad göra?
Som jag sa inledningsvis är det ett tungt ansvar som faller på ens axlar när man väl blivit en inflytelserik influencer. Man bör inte bara identifiera och lyfta fram samhällsproblemen, man bör även försöka åtgärda dem. Jag har därför tagit fram en trestegsplan för hur vi ska komma tillrätta med samtidsfrisyrernas inflytande på fantasyfrisyrer.
Steg 1: Jag tar fram två nya hippa frisyrer, en för män, en för kvinnor.
Påbjuden manlig stil
Påbjuden kvinnlig stil
(…När jag nu ser dem så här bredvid varandra så inser jag att det nog egentligen är samma frisyr – så då slipper jag hela problematiken med icke-binära fantasyfrisyrer.)
Steg 2: Samtliga rollspelare som i Sveriges långa land livnär sig som frisörer och stylister ser till att klippa modeller och filmstjärnor enligt denna nya unisexfrisyr (”La nouvelle look barbare”)
Steg 3: När denna stil på så vis blivit den som alla coola personer har, så kommer rollspelsillustratörerna att teckna sina hjältar, hjältinnor och andra huvudpersoner med den frisyr som de själva önskar att de hade haft (dvs ”La nouvelle look barbare”) och vips har vi en äkta fantasylook i alla fantasyillustrationer. Svårare än så här behöver det inte vara.
Det är under den tredje natten som de för första gången
upplever vad det innebär att vara på äventyr. Det hände sig så här: På kvällen
kom de åter till platsen där de tillbringade föregående natt. En hel dag har
förslösats till ingen nytta och efter en hastig kvällsvard lägger de sig att
sova. När det framåt småtimmarna är Botulws tur att sitta vakt får han kämpa
för att inte somna. Så med ens är han
klarvaken – något har satt hans sinnen på helspänn. Han anar mer än han hör
eller ser att något stort rör sig ute i skogen. Han sitter blickstilla och
lyssnar. Ja, utan tvekan är det en, nej det är flera stora kroppar som rör sig
därute. Varelserna håller sig precis utanför ljuset från brasan men han hör
andhämtning från stora lungor och hur något sniffar och vädrar i mörkret. Så
kommer Botulw ur sin förstelning, han far upp och ropar till de andra äventyrarna
och sparkar till Block, som brukar sova tyngre än de andra. Medan de kommer på
fötter och yrvaket griper sina vapen, hörs hemska vrål och med tramp och brak
kommer två flåsande troll rusande in mot lägerplatsen!
Äventyrarna kunde inte veta det men de slog läger längs med trollen Valken och Gaskos matinsamlingsrunda. Det tar trollen ungefär ett månvarv att gå hela rundan. Emellanåt tar vägen dem nära ensligt liggande skogstorpares marker där de klubbar en ko eller tar ett par grisar, men de kan aldrig stanna länge i bebyggda trakter, för en bortrövad ko följs alltid av ett uppbåd av traktens bönder och länsherren och hans män. Oftast får trollen nöja sig med de djur de hittar djupt inne i skogen. De båda trollen har i två dagar gått utan mat, inte hade de en aning om att de i natt skulle få smaka människa eller, ännu läckrare, alv!
Det hann gå flera dagar tills jag plockade fram sakerna igen, men då satt jag i flera timmar och det hann hända mycket.
Jag höjde kaosvärdet från 2 till 3 eftersom de gick vilse och jag tycker det får räknas som en motgång. Jag slog alltså 1T10 mot kaosvärde 3 (1T10=9, inget avvikande resultat)
Händelseslag: (1T100=92, ingen händelse)
När jag slog för slumpartade möten fick jag resultatet ”4 troll”. Kanske blundade jag med ena ögat, kanske gav jag omedvetet mina karaktärer en fördel, men på något vis halverades antalet troll och i den strid jag utkämpade blev det bara två troll som kom lufsande. Strid! Äntligen!
Ok, det här blir lite som Christopher Nolans Inception, fast med fler (och svenskare) kändisar.
Tänk om jag, istället för att spela mina fantasykaraktärer, lyfter det hela till en annan nivå och med hjälp av solosystemet spelar ett gäng låtsaskompisar som träffats för att spela rollspel …och som i sin tur spelar med sina karaktärer. Jag slår mina slag för att se hur mina påhittade spelare agerar, och utifrån det avgörs hur de påhittade spelarna spelar sina karaktärer. Fantasykaraktärerna blir som små ryska dockor gömda inuti de större ryska dockor som de påhittade spelarna utgör.
-”Men varför skulle man göra så?” Frågar ni er. ”Glöm alla invändningar!” Svarar jag. ”Varför” är fyraåringens invändning! Den vuxna människan frågar aldrig ”varför?” Frågade Andrée-expeditionens medlemmar varför? Nej! Den mogna människans standardsvar är ”Därför!”
Varför? Därför att spela ett låtsasspelgäng ger mig möjligheten att spela med VEM JAG VILL! Tänk dig att få komponera ihop den perfekta spelgruppen! Till min onsdagsgrupp tänker jag att… Sir Ian McKellen skulle spela en gammal gympalärare (”Run, you fools!”) som förvirrat leder gruppen. Tilda Swinton skulle spela den överspända och våldsbenägna ställföreträdande chefen för sällskapet. Margareta Krook skulle spela hertiginnan som de ska eskortera men som snart tagit över ledningen för hela gruppen. Edgar Allan Poe skulle vara spelledare. Han skulle sitta blek, svettig och hålögd och lukta tredagarsfylla – men det skulle det vara värt. Jerry Lewis hade tillåtits med i gruppen bara för att slippa ha honom tjuvkikande från hallen. Han skulle få spela en sjukt jobbig anka, så jobbig att någon i gruppen snabbt skulle dödat honom (Jerry Lewis, inte ankan).
Men det finns också många knepigheter med att samla kändisar på det här sättet. Jag vet ju inte om de håller till godo med chips och läsk eller om de kräver cava och canapéer? Och tänk om man i sitt låtsasgäng får med kändisar som visar sig inte gilla rollspel? Tänk om Horace Engdahl kommer och säger att vi är barnsliga? Eller tänk om Torsten Flinck under en split party session drar i sig knark och sen bara lägger an på min (låtsas)syrra resten av kvällen?
Man ska inte heller glömma att scenpersonligheter vill vara i centrum, det kan lätt bli konkurrens om utrymmet. Stefan Sauks handelsman dominerar genom att mala på i en oavbruten monolog under fyra timmars spelande, medan Tommy Körbergs krigare bara: -”AttaAaAaAaAaAaAck!” (Vibrato). Detta medan en Börje Ahlstedt som hamnat i skuggan (ingenting är farligare än en Börje Ahlstedt som hamnat i skuggan) gör en dramatisk gest med armen och bara ”råkar” svepa ner alla medspelarnas karaktärsblad och figurer på golvet samtidigt som han tuttar fyr på gardinerna för att göra en oförglömlig scensorti.
En påfrestande episod inträffar den tredje dagen. Framåt middagstid blir de alltmer fundersamma över varför marken inte stiger uppåt, de borde vara vid bergens fot. Tilindil klättrar upp i en stor ek och ser att de hela dagen gått i fel riktning. På något vis har de misstagit riktningen efter den oroliga natten, och i flera timmar har de i den täta skogen rört sig åt fel håll. Med djupa suckar vänder de om och tar sig åter mot bergen.
Scenen jag tänkt mig är en händelselös dagsmarsch mot bergen. Jag slår som alltid mot kaosvärdet för att se om scenen blir som jag tänkt mig eller ändras/modifieras. Jag hade höjt kaosvärdet med 1 efter förra scenen eftersom jag tyckte att förlusten av två av Botulws trollformler får räknas som en motgång. Alltså – jag slår 1T10 för att se om det blir lika med eller under Kaos 2 (jag slår 1T10=1, modifierad scen) Nu slog jag under eller lika med kaosvärdet. Eftersom siffran jag rullade (en etta) var ojämn så blir det en modifierad scen, dvs scenen är i huvudsak den jag bestämt att jag ville spela (en dagsmarsch mot bergen) men ändå inte riktigt. För att komma fram till vad det är som ändrats (jag har ingen bra idé redo) börjar jag ställa frågor. Om jag slår under 50 med 1T100 så blir det ett ja på min fråga, annars nej – om det inte finns något särskilt skäl till att det borde vara mer eller mindre sannolikt att en viss fråga ska besvaras med ett ja.
Har de gått i fel riktning (dvs det tar längre tid att komma fram)? 50%, jag slår 23 =Ja
OK – snabbt utklarat, en felnavigering. Efter denna motgång infann sig en matthet hos både äventyrarna och mig. Löspapper stoppades in i anteckningsboken som, tillsammans med tärningar och äventyr stoppades ner i en låda. Jag gick och lade mig. Drömde jag något? (05% = nej)
När jag höll på att spela denna scen ringde en kompis jag inte pratat med på länge, så vi blev sittande och pratade i säkert en timme. Under tiden som vi pratade ritade jag två bilder av Tilindils spanande från trädtopparna – därav att det blev två bilder av en relativt oinspirerande scen.
De vandrar länge den kvällen och först då det blivit natt letar de upp en skyddad plats invid en bäck. Botulw samlar bränsle till brasan då hans ena fot plötsligt fastnar i en snara och han faller. Ris och grenar far ur famnen, men vad värre är – ränseln, som han fortfarande hade på ryggen, far upp över huvudet och allt innehåll trillar ut i mörkret. Han hör det svaga plumsandet då föremål från hans ränsel faller ner i bäcken. Tilindil får igång en liten brasa och kommer bort med en eldbrand. De gör loss Botulws fot och börjar leta efter hans saker. De hittar allt utom två trollformelark. Hur de än letar nedströms längs bäcken så hittar de inte arken. –”Illa.” Säger Botulw. –”Det var två eldklot färre i vår arsenal.” Tilindil har under tiden noga undersökt snaran: -”Svartalfsarbete, och inte gammalt. Troligtvis kommer de tillbaka hit för att vittja fällan om inte alltför lång tid.” Tanken på att ett helt band svartalfer kan komma till platsen ger skäl för tystnad och eftertanke. I tystnaden hörs vad som låter som åska komma rullande uppifrån bergen. Åska? Så här års? Eller är det något annat? Det får dem att vakna till liv igen. Snabbt packas lägret ihop. Först efter en timmes vandring i månskenet slår de ånyo läger. Denna gång tänder de ingen eld och de turas om att hålla vakt.
Denna scen hände det saker rent speltekniskt så jag går nedan igenom i lite mer detalj.
Min tanke med denna scen var att det skulle bli ännu en händelselös natt varefter färden skulle fortsätta.
Kaos 1: Kommer ni ihåg hur det här funkade? Jag slår 1T10 mot kaosvärdet och om det blir samma som kaosvärdet eller lägre så blir scenen en annan eller en förändrad variant av vad jag tänkt skulle ske. Jag slå emellertid 4 så scenen blir som jag tänkt. (Se ovan.)
Händelseslag: (1T100=44, dvs en ”dubblett” vilket innebär en händelse!)
Jag slår att händelsen får fokus ”Positivt för biroll”, jag slår bland mina birollsinnehavare och får fram att de för vilka det som händer är positivt är svartalferna. Jag slår två nyckelord för att tolka vad det är som sker: ”Oppress”+”Technology”. Detta ger mig inte några idéer till vad som kan ha skett. Mr Pigeon rekommenderar i Mythic-reglerna att man inte ska grubbla för mycket i denna process, att det är bättre att bara välja något och sen gå vidare med berättelsen. Jag väljer sålunda att tolka det som att teknik (Technology) bokstavligt talat har tryckts ned (Oppress) – någon har trampat på teknologi och detta ska på något sätt gynna svartalferna. Jag bestämmer att en av äventyrarna utlöst en svartalfsfälla och att gruppen förlorar lite tillgångar som följd av det – vilket svartalferna vinner på om de stöter ihop med äventyrarna. Möjligen lite tunt, egentligen borde kanske resultatet ha varit ”negativt för huvudroll” för att det ska gå dåligt för en av mina äventyrare, men det får duga. Jag slår bland huvudrollerna och ser att det blir Botulw som drabbas. Jag bestämmer, helt godtyckligt, att han tappar 1T3 trollformler.
Då jag slog för vilket fokus händelsen skulle ha (”Positivt för biroll”) slog jag återigen en ”dubbelsiffra”. Jag upprepar därför proceduren och slår för ett nytt händelsefokus och får resultatet: ”En oklar/mångtydig händelse” (Ambigous event), en händelse som inte kopplar till någon specifik huvud-/biroll och som inte har ett tydligt resultat i spelet. Jag slår två nyckelord som hjälp för min fantasi (”Stop” +”Emotions”). Jag tolkar det som att den första händelsen stressar upp äventyrarna medan den andra får dem att tagga ner lite. Jag bestämmer mig för att ett oförklarligt muller uppifrån bergen får dem att ta sig samman. En sån här händelse som inte får direkt inverkan på karaktärerna kan verka meningslös, men jag tycker att den tjänar sitt syfte i berättelsen. Den tillför någon detalj som jag själv annars inte skulle ha lagt till och denna nya uppgift finns nu med i berättelsen och kan senare spela in då jag ska tolka andra händelser.
Landskapet som bestått av fält med dungar blir efterhand alltmer rikt på skog, med enstaka ängar och hagar som gläntor bland träden, för att slutligen bli enbart storskog. Framåt eftermiddagen den andra dagen iakttar alven Tilindil på säkert avstånd en grupp reptilmän som rör sig mot bergen. De är troligen en grupp jägare, på några störar bär de en mindre hjort mellan sig. Äventyrarna låter reptilmännen få tid att försvinna, sen fortsätter färden.
På säkert avstånd iakttar Tilindil en grupp reptilmän
Swords & Kåseri 