12-14. Till bombdäck

Den Cerand-patriotiske timmermannen har förklarat att han anlitats av det gwarchiska skeppets kapten för att utföra vissa reparationsarbeten ombord – ett trasigt trappsteg, ett kajutafönster som envisas med att gå upp av sig själv och lite andra småskavanker. -”Finns det fler kvar ombord?” Frågar Fantasma.

-”Vet ej.”

-”OK. Vakta henne här medan vi fortsätter genomsöka skeppet, vi vill inte att någon smyger sig på oss i mörkret.” De genomsöker resten av däcket, utan resultat, innan de beger sig ner till nästa däck. Där nere möts de av en syn som får dem att stelna till. I det svaga ljuset från Fantasmas stearinljus ser det ut som att hela däcket ringlar och rör på sig. Kazzar kommer med sin lykta och nu är det inte längre någon tvekan. Hela golvet ringlar och slingrar – det är täckt av ormar av alla de storlekar och färger! Enda sättet att ta sig vidare är via bjälkar eller via olika hyllor och tunnor. Nu råkar just sådant vara Fantasmas specialitet så han ger sig av och tar sig fram till bombfällningsrummet medan Kazzar vaktar trappan.

Hela golvet ringlar och slingrar – det är täckt av ormar av alla de storlekar och färger. Al Fantasma svingar sig mot bombfällningsrummet.

12-14 Till bombdäck – avigsidan

12.              Kaempa binds och munkavlas

Kaos: 2 (10) 

Händelseslag: 88 – Händelse! Introducera ny biroll

Vid det här laget var kl framåt 03.00 och vi var två trötta solorollspelare, faktiskt så trötta att vi glömde slå nyckelord för att få en idé till vem den nya birollen är. Istället slog vi:

– Är det kaptenens passopp? 50% (56) Nej

– Fripassagerare? 50% (53) Nej

– Är det timmerman? 50% (27) Ja

– Är han på detta däck? 25% (12) Ja – han höll på att laga trappan. Han höll på att fixa i verkstaden med ett trappsteg, det var för att det saknades vi föll.

– Vi är upptagna med Kaempa. Angriper timmermannen oss? 50% (91) Nej

– Ogillar timmermannen ballongjär Kaempa? 50% (59)  Nej

– Är timmermannen lojal med Gwarch/Hertig Slagfalk? 75% (83) Nej

– Är timmermannen tvångsvärvad? 50% (79) Nej

– Är han från Cerand (lokal arbetskraft som anlitas för de reparationer som gjorde att Hertig Slagfalk var tvungen att lägga till i Cerand)? 50% (01) Perfekt slag – timmermannen är inte bara från Cerand, han är en stor patriot!

– Ropar han: ”Nu är skeppet vårt vårt!” När han ser oss fånga in Kaempa? 33% (20) Ja

Sammanfattningsvis: Vi har fångat in Kaempa och håller på att binda henne då en cerandisk timmerman, inhyrd för att reparera skador ombord, hoppar fram och vill delta i kapandet av ett gwarchiskt krigsskepp.

Huvudroller:

  1. Den kontroversielle herr Kazzar, kunnig i konstruktionen av mekaniska ting
  2. Mästertjuven Al-Fantasma, ”Ökennattens skugga” kallad

Biroller:

  1. Domare Esther Ebn Rebin, ”Esther Klanlös” kallad
  2. Mellanhanden
  3. Stridsballongen ”Hertig Slagfalk”
  4. Besättningen som gått i land
  5. Handelsplatsen i Cerand
  6. Öknens nomader, av alla de klaner
  7. Tjuvarnas gille
  8. Goldion Phlanarions resande teatersällskap
  9. Öknens otvättade profeter
  10. Besättningen ombord
  11. Besättningskvinnan Kaempa
  12. Den cerand-patriotiske timmermannen Abu Hols

Trådar:

  1. Vad är det för fana som Hertig Slagfalk vecklat ut i skydd av nattens mörker?


13.              Förrådsdäck

Kaos: 1 (6) –

Händelseslag: 12 –

Timmermannen får vakta Kaempa medan vi fortsätter ned till förrådsdäck. Vi noterar att fartyget verkar vara dåligt utrustat, det verkar oförberett för en långfärd, vilket är intressant. Vi blev nyfikna på varför Hertig Slagfalk begett sig av utan att ha ordentligt fyllda förråd ombord. Vi lade därför till en ny tråd:

Varför gav sig Hertig Slagfalk av utan att ha fyllt på förråden?

14.              Dasset

Kaos: 1 (8) –

Händelseslag: 83 –

Nu är klockan 03.40 och vi är trötta och blandar ihop saker så vi uppdaterar listorna och lägger av för det här passet.

Huvudroller:

  1. Den kontroversielle herr Kazzar, kunnig i konstruktionen av mekaniska ting
  2. Mästertjuven Al-Fantasma, ”Ökennattens skugga” kallad

Biroller:

  1. Domare Esther Ebn Rebin, ”Esther Klanlös” kallad
  2. Mellanhanden
  3. Stridsballongen ”Hertig Slagfalk”
  4. Besättningen som gått i land
  5. Handelsplatsen i Cerand
  6. Öknens nomader, av alla de klaner
  7. Tjuvarnas gille
  8. Goldion Phlanarions resande teatersällskap
  9. Öknens otvättade profeter
  10. Besättningen ombord
  11. Besättningskvinnan Kaempa
  12. Den cerand-patriotiske timmermannen Abu Hols

Trådar:

  1. Vad är det för fana som Hertig Slagfalk vecklat ut i skydd av nattens mörker?
  2. Varför gav sig Hertig Slagfalk av utan att ha fyllt på förråden?

10-11.3 Operation Kash-In

Tjuvgillets stora plan, ”operation Kash-In”, bestod av tre moment.

  1. Det första steget i planen var spridandet av ett rykte om den fabulöst rika kejsarinnan Kash-Ins kommande besök i Cerand.
  2. Moment två var att hyra in ett hundratal tiggare från Detwach som på utsatt tidpunkt tänder stora bål vid horisonten för att ge intryck av ett enormt fackeltåg.
  3. Det tredje och sista momentet, det som på tjuvarnas språk kallas ”Houmf nadjall” (ungefär ”Själva stöten”) var att, medan hela Cerand av olika giriga skäl begav sig till stora infarten för att möta Kash-Ins vandrande hov, inleder tjuvarnas gille den största serien inbrott i Cerands historia. Medan alla är vid stora infarten länsar tjuvgillets medlemmar systematiskt alla de rika köpmannasläkternas tält, ett efter ett.

Men Tjuvgillet hade missat en faktor i sin plan. De hade inte räknat med att en karavan som skulle kommit in igår försenades och kom in först idag. Den passerar de bål och fackeltåg som tiggarna levererar ute i öknen. Av naturen enstöriga och folkilskna stannar bröderna Shomuras karavan inte till vid tiggarna utan fortsätter mot Cerand. De blir förvånade av att möta hela staden då de kommer till stora infarten. Efter irriterad ordväxling om att de ska flytta sig så att de inte är i vägen för Kash-In så kryper så småningom berättelsen om vad karavanen sett ute i öknen fram. Den sprider sig snart varefter folket börjar ana oråd. De skyndar till sina hem bara för att finna dem plundrade. En uppretad folkmassa i handelsmannakvartilen anklagar den intilliggande (fattigare) hantverkarkvartilen för brotten – och slagsmål utbryter. Ingen vet säkert hur det började, kanske var det en olycka kopplad till slagsmålen, kanske var det mordbrand, men någonstans i den förmögna kvartilen av staden fattar ett rikt dekorerat stormannatält eld. Elden sprider sig snabbt och snart hoppar den från tält till tält.

Snart slukar lågorna Cerand

Under tjuvgillets pågående plundring i Cerand avviker ”Storvuxne Hassam”, även (av oklara skäl) ”Hassam bagaren” kallad, från övriga medlemmar i tjuvgillet. Han har tänkt ut en egen plan. I flera år har Fantasma härjat bland Cerands rikaste familjer. Om Hassam kunde hitta Fantasmas gömställe borde där finnas flera års värdefulla byten, byten som dessutom borde vara lätt att bära om Fantasma själv kunnat komma undan med dem en gång i tiden. Han har i veckor funderat på var gömstället borde ligga och det visar sig nu att hans slutledningar lett honom rätt – han finner Fantasmas gömställe och gråter av lycka när han vältrar sig bland allt guld Fantasma gömt undan. Men Hassam får inte njuta av sin framgång. Varningsropen, dånet och hettan från lågorna får honom att fly, men nedtyngd av allt guld han stoppat i sina fickor, i sin turban och sin stora väska hinner lågorna ifatt honom och han blir ett av de många oidentifierbara lik som dagen efter, utan några större ceremonier, grävs ned i öknen.

10-11.2 Stora domtältet i Cerand

Esther Klanlös, två gånger vald till domare i Cerand, låter tankarna vandra, och ler. Hon föreställer sig hur hon står i rådssalen i sin forna hemstad Gwarch och ser ansiktsuttrycken på stadens sju ledare, de sju matematikerna, då de får höra att besättningen ”tappat bort” sitt skepp medan de provianterade i Cerand. -”Det här hade ni inte räknat med va?” Skulle hon ha sagt, om hon var där. Fruktansvärd historia den där med profeterna förresten. Alla döda, på en enda natt. Märkligt också att alla människor hon såg på vägen till domtältet var på väg till stora infarten till Cerand, och det vid en tid då hederligt folk borde inta sitt aftonmål och njuta av ökennattens svalka. Hon skakar bort tankarna och återvänder till ärendet:

–”Försvaret ogillas, bar och basar är förvisso två liknande ord, men ni borde veta bättre. För fylla och förstörelse i stora basaren döms ni till tio dagars häkte.” Hela processen är en fars för att köpa tid åt de där båda existenserna som ska stjäla det gwarchiska luftskeppet, stölden av skeppet lite salt i såren på den stad som en gång kastade ut henne från klangemenskapen.

Kapten Kasr, befälhavare för Hertig Slagfalk och dess åtalade besättning ser på Esthers ansikte, lite för noga. –”Han ser väl inte… Jag hann väl sminka över…” I samma ögonblick som Esther kommer ihåg att den hastiga kallelsen till domstolen för att döma dessa luftofficerare inte lämnade någon tid till att sminka ansiktet, ser hon ett elakt leende sprida sig över Kasrs ansikte: -”De där ansiktstatueringarna, du är en gwarchiska! Här i Cerand! Du är alltså en utstött, en klanlös! Ha ha! Ge oss våra vapen – ingen klanlös kan sätta sig till doms över en gwarcher!”

Esther ska just höja straffsatsen då skrik och rop hörs utifrån. Två vakter kommer in i domtältet. Mellan sig släpar de en mager och smutsig stackare – en profet! De har grävt fram en levande profet ur sanden – ett mirakel! –”Vin! Ge mig vin! Endast vin hjälper den som varit levande begravd!” Ropar han.

Esther Klanlös, två gånger vald till domare i Cerand, låter tankarna vandra

10-11.1. Kapten Kasrs utsirade kajuta

De sliter upp dörren till kaptenens kajuta och ett svalt nattligt korsdrag uppstår genom ett blyinfattat fönster som stått öppet i hytten. Ut genom detta fönster far de papper som låg på kaptenens skrivbord, inklusive det snirkligt skrivna heraldiska manuskript som låg där. Manuskriptets ark skingras och bärs långt ut i öknen av vinden, där de så småningom begravs under de ständigt skiftande dynerna. Sådan är Siporettons, ökenvindens, lag. Med detta heraldiska manuskript försvann för alltid våra möjligheter att få veta budskapet på den sirliga kalligrafisk-kryptografiska fana som hänger under skeppet.

Ett korsdrag för de papper som låg på kaptenens skrivbord ut genom fönstret och ut i öknen

Då Kazzar och Fantasma ser efter manuskriptet som försvinner ut genom fönstret försöker en skepnad smita ut genom kajutadörren bakom dem, men Kazzar får fatt i personen som skriker, slåss och bits. Fantasma stänger kajutafönstret, tänder ett ljus och ser in i en medelålders kvinnlig besättningmedlems ansikte.

Då de binder och munkavlar henne kliver en storvuxen man i cerandisk klädnad fram i ljuset. Hans skäggiga anlete klyvs av ett bländande vitt leende: -”Aii! Då var skeppet vårt boys! Timmerman Abu Hols, stolt cerandick, anmäler sig för tjänst!”

5-7. Hertig Slagfalk

Efter mörkrets inbrott sätter sig Kazzar och Al-Fantasma på mattan och far upp mot natthimlen. Vinden är sval och skön i ansiktet och de lär sig snabbt att styra mattan. Först far de bara rakt fram högt över tältstaden och ut över öknen, sen vänder de tillbaka och i en lång kurva rundar de domaretältets högsta spira och tar en sväng över Fufubars tält. Allt är tyst och mörkt där nere, troligtvis har tjuvgillet planerat klart. Efter att den första hisnande känslan lagt sig styr de mattan mot Hertig Slagfalk som flyter ovanför staden. Däcket ser tomt ut så när som på en sovande utkik i fören.

De landar mattan i aktern och smyger sig fram till aktre ankartrossen och lösgör den. Befriat från förankringen börjar skeppet långsamt svänga för att lägga sig rätt mot vinden, det knarrar och knäpper i skrov och tågvirke. Kazzar och Fantasma står stilla, vågar knappt andas – kommer någon ombord att märka förändringen? Nej, det är tyst. De smyger fram till den sovande vaktposten och innan han hinner förstå vad som händer har de kastat honom överbord. Ett kort skrik och en duns därnerifrån. Återigen står de blixtstilla och väntar på att vakter ska komma springande, men inte heller nu några reaktioner. De går fram och skär tyst av främre ankartrossen, och Hertig Slagfalk börjar driva för vinden.

Samtidigt som Hertig Slagfalk börjar driva hörs tumult nedifrån Cerand. Har mannen de kastade överbord upptäckts? Nej, det är något annat som sker där nere. På långt avstånd, nästan vid horisonten ser Kazzar och Fantasma ljuset av hundratals facklor, det måste vara en väldig karavan på väg mot Cerand. Det verkar som om alla stadens invånare beger sig mot stora infarten för att möta den. Då drar de sig till minnes det rykte de hörde tidigare på kvällen. Den ofattbart rika kejsarinnan Kash-In är på väg till Cerand med sitt väldiga vandrande hov. Ryktet säger att hennes tjänare släpper ett guldmynt i vart och ett av hennes fotavtryck, och varje plats där hon satt sig att vila föräras ett guldsmycke stort som ett olifantöra. Handelsmän och rika hantverkare knuffas och insisterar på företräde för att vara närmast den stora vägen in till Cerand. De hoppas på feta kontrakt och kanske t o m att lyckas gifta bort en oduglig son eller två till någon av hennes hovdamer. Cerands fattiga slåss och trängs i sin tur om de bästa platserna för att fånga upp en del av de gyllene mynt hon kommer strö omkring sig. Ingen har råd att missa detta tillfälle och snart är tältstaden tom på folk. Handelsmän och hantverkare knuffas och fräser, fattiga nyps och lägger fälleben. Det hörs förnärmade rop, grymtningar och vrål av smärta. Det enda som inte hörs är tjuvgillets medlemmar då de på given signal börjar länsa de nu folktomma tält som tillhör stadens rikaste handelsfamiljer.

I en lång kurva far de över Cerand och upp mot Hertig Slagfalk

3.2 Vad pratar de om?

-”Det var ett fasligt liv på lurvarna där borta vid karavanstallarna.” Funderar Kazzar irriterat. Nu har Al-Fantasma varit inne i tältet i fem minuter, vad håller han egentligen på med? Herr Kazzar ålar grymtande in under tältduken och ansluter. –”Vad är detta? Har matthandlargillet möte?” Frågar han. Al Fantasma hyssjar och skakar fundersamt på huvudet. Han viskar: –”Nej, detta är inte några snikna matthandlare, och jag ser inte heller Fufubar bland dem. Vi har råkat smyga oss rakt in i tjuvarnas gille i Cerand. Detta är renhåriga tjuvar. Sympatiska tjuvar. Tjuvar som förstår att uppskatta en mästares touch! De planerar någon form av kupp men jag har inte lyckats förstå mot vad. Mina tankar gick först till att de var ute efter Goldion Phlanarion och hans teatersällskap. Deras dyrbara draperier och förgyllda sniderier måste vara värda en hel del, men gillet sa något om att hans teater inte var värt besväret.”

Hade våra vänner haft ökenkattens hörsel så skulle de nu kunna ha hört ljudet av ett tungt tygstycke som vecklas ut från luftskeppet Hertig Slagfalk och som slår i vinden. (Jag råkar veta att det handlar om en sirlig kalligrafisk-kryptografisk fana, dess innebörd omöjlig att tyda utan experthjälp, men om detta vet Kazzar och Fantasma intet.) Nå, våra hjältar har inte ökenkattens öron och hör därför inte fanan vecklas ut, och även om de haft ökenfladdermusens hörsel skulle de ha haft svårt att höra något annat än tjuvgillets skålanden och skrockanden. Tjuvarnas gille pågick hela den natten och det var först då solen steg över Cerand som tjuvarna lämnade Fufubars tält, och Kazzar och Fantasma smög sig hem. De fick inte med sig mattan utan får planera ett nytt tillslag.

Det är en sirlig kalligrafisk-kryptografisk fana, omöjlig att tyda utan experthjälp