Jag drog upp kaosvärdet ett steg efter intermezzot med lyktgubbarna. Jag slog mot kaosvärde 4 (1T10= 2, = interruptus). Jag hade planerat att scenen skulle vara att de gav sig av efter Irmelin, men så blev det en interruptusscen, dvs det blir inte den scen jag planerat utan något annat inträffar istället/innan min planerade scen. Jag kom inte på något bra så jag valde helt godtyckligt att ta de båda dvärgarna Drego och Gorin från tabellen för slumpartade möten och att det var Botulws eldklot som förde sällskapen samman.
Händelseslag: (1T100=94, ingen händelse)
Jag lät det vara 50/50 att Drego skulle låta bli att bli arg på Botulw för eldklotet som förbrände Gorins skägg. Jag slog 05. Vid 1-5 respektive 96-00 tolkar jag resultaten som ”extrema”. I detta fall tolkade jag det perfekta slaget som att Drego inte bara undvek att bli arg utan faktiskt såg humorn i situationen. Det var ju faktiskt inte han som fått eldklotet i ansiktet utan hans bror, och det var ju faktiskt inte bara oturligt utan även lustigt att se Gorin debarderad. Att de åtog sig visa vägen till lyktgubbarnas lya var bara ett infall. Jag bestämde att det var 25% att de visste var lyan låg, och det visade sig att det visste de.
82. Du har nu sett bilderna på den heta Hourin och den erotiska Rusalkan. Känner du dig:
Upprörd?
– Gå till 93
Upphetsad?
– Gå till 93
Kränkt?
– Gå till 93
93. Du kommer upp ur gravkomplexet och stiger ut i solen. Du är inte säker på dina känslor. Är du upprörd, upphetsad eller kränkt? Stora tankar som: ”Svårt att säga” och; ”Måste jag välja?” far runt i huvudet. Det enda du vet säkert är att varje gång du vill dämpa ALLA känslor så ska du noggrant läsa vapentabellerna i ”Arms at the ready – Combining the AD&D Combat Tables” av Lewis pulsipher i vol III.
Var inte orolig om du har några känslorester kvar då du kommer till slutet på denna sida, det finns flera sidor till i samma stil.
”Men
om jag gillar vapen OCH naket?” Frågar Kenny G från Nyhems högstadium. Ja,
åtminstone ett företag försökte vänligt nog erbjuda läsarna både vapen och
naket.
Det som tecknaren försökte förmedla var att att hon är ambidextriös
Men så mycket mer av avklädda kvinnor än så här var det faktiskt inte i dessa båda volymer. Och nu kommer vi till det som förvånade mig lite när jag läste igenom dem – det är lika mycket, eller snarast mer framträdande (och märkligare) manlig lättkläddhet än kvinnlig dito i dessa båda samlingar. Jag vet inte om det bara råkat bli så i just dessa båda volymer eller om det var så generellt, men min fördom var definitivt att jag väntade mig ett större fokus på avklädda kvinnor än män.
Manlig nakenhet förekom liksom den kvinnliga i annonser, men kanske inte med riktigt samma sex appeal.
Men den utan tvekan märkligaste bilden när det gäller manlig avkläddhet är omslaget till vol I:
Mest avklätt av alla, och svårast att förstå i sammanhanget, är kanske ändå skelettet?
Två tydligt exponerade manliga tanga-skrev samt två svårmotiverat avklädda rumpor i likhögen. Det enda jag kan säga är att det här inte skulle vara OK på min arbetsplats – varken klädvalet eller vapnen. Konstnären har helt enkelt ett och annat att förklara. Ett stort pluspoäng dock för ”la nouvelle look barbare”-frissan hos herren på täppan (klicka på länken för en fundamental analys av rollspelsfrisyrer).
Den för mig näst mest förvånande avkläddheten var den som uppvisades av den poserande barbar som illustreras i vol I, kopplat till brädspelet ”The Barbarian”.
Lampan
(solen?) i bakgrunden, hans pose, hans njutningsfullt slutna ögon, hans
kalsonger som mobbarbarbaren just denna morgon ryckt högt upp i skrevet –
allt är …märkligt.
Och
på tal om kalsongtricket – var det det eller pilen som dödade krigaren på
omslaget till vol III?
Obekvämt och pinsamt, men dödligt?
Min högstadiefröken sa att det var farligt att få kalsongerna uppdragna så här, kunde påverka fortplantningsförmågan
Var kommer alla dessa hårt uppdragna kalsipper ifrån? Ansågs det coolt? Såg folk ut så på stranden? Kalsongtricket fanns inte med som vapen i Lewis Pulsiphers artikel, trots att han kombinerade ihop varenda vapenlista i AD&D. När blev kalsongtricket en bärande del i fantasy? Eller är det kanske så overkligt att någon normal människa skulle bära kalsongerna på detta sätt, att det blotta faktum att de finns med på bilden bättre än svärd och odöda visar att här handlar det om fantasy? ”Kalsongtricket som fantasyindikator, tiden före 1989” – där har ni ett ämne för en D-uppsats! Jag minns kalsongtricket mest som något niondeklassare utsatte sjuorna för, och att det som tunn trettonåring var säkrast att slå ett lyckat ”Gömma sig” på middagsrasterna. Mer om sådana ”Realplaying games” i en framtida post. Det är nu dags att avsluta denna genomgång och återgå till solorollspelandet.
Med detta viktiga grävande reportage hoppas jag ha uppnått full jämlikhet mellan könen och en fantasyvärld helt fri från avkläddhet. Tack för mig.
Chockad? Ogillar du rubriken? Är du redo att döma?
Låt
den som aldrig varit naken kasta första stenen säger jag!
Tag er dock i akt! I det minfält som är dagens identitetspolitik riskerar er kritik mot denna rubrik trampa in på tre diskrimineringsgrunder. …Eller i alla fall två, att be någon att sätta på sig kläder är nog inte diskriminerande egentligen. Tråkigt möjligtvis, men inte diskriminerande.
Även om SoK inte har någon reklam och därmed inte är beroende av att många klickar sig in på bloggen så drivs familjeföretaget Wineborgsbolagen efter krasst kvartalskapitalistiska principer, mer för att de kan än att de måste. Min mer framgångsrike kusin Marcus W låter hälsa från styrelserummen att jag har att välja mellan att få upp besöksstatistiken eller skickas på ”internutbildning”. Hotet, och det i mina ögon lite onödiga post skriptumet ”din råtta”, fick dock avsedd effekt Därför, mina vänner, tvingas jag nu ta till det tunga artilleriet:
Nu.
Blir. Det. Naket!
Jag
ska inte prata naket i allmänhet utan väldigt specifikt. Närmare bestämt
nakenheten i Best of White Dwarf Articles vol I (1977-1980) och vol III
(1982-1983).
Om någon hade frågat mig om vilka som är i fokus i lättklädda illustrationer till rollspel från sent 70-tal och tidigt 80-tal (ett ganska hypotetiskt scenario) så skulle min gissning ha varit att det främst rörde sig om lättklädda kvinnor. Men mitt nypuritanska anno 2019-jag har noterat saker som jag inte lade märke till när jag läste de här magasinen för 35 år sedan. Jag återkommer till detta, först lite om miljön dessa nakenheter förekommer i.
Volym I är, som ni alla vet, den samling artiklar som inleds med Don Turnbulls tyrannosauriskt tråkiga artikel om ”Monstermark”, ett matematiskt system för att ”hjälpa” spelledaren att räkna ut hur de monster spelarna möter inte är för svåra och inte för lätta motståndare för gruppen.
Visst saknade man alltid matten när skoldagen var slut?
Shit asså! Jag hade aldrig trott att M=3A, men nu när jag inser att M=6A=12,960 så…
Allvarligt talat, kan detta verkligen vara en av de BÄSTA artiklarna från de första 3 (!) hela årens utgivning?!?
Det är flera likadana sidor kvar i artikeln, inte undra på om tonåringarna ville se något som mer fick igång blodomloppet – och det fick de om de bläddrade till sidan 25. Där kom en artikel om en ny ”Character Class – The Houri”, eller ”Nymfen från paradiset” ( anges som ”en bättre beskrivning”).
Houri – Nymfen från paradiset.
Medan mitt tonårs-jag tittade på Hourin då hon dansade de sju slöjornas dans (jag har alltid varit intresserad av dans och lokal kultur) så malde Don Turnbull oförtrutet på i bakgrunden…
”I hope this helps illustrate the method…”
Håller blodomloppet på att stanna av igen? Hörs det gäspningar i pojkrummen? Lugn! Jag har hittat en naken tjej till, denna gång på s 54 i vol III. Låt mig presentera ”Rusalkan”:
Rusalkor trivs bäst i buskage med strategiskt placerade löv
I artikeln får vi lära oss att Rusalkor är ”de odöda andarna av kaotiskt elaka kvinnliga magiker som dog drunkningsdöden”. Låter som vi i alla fall inte behöver oroa oss för några större horder av rusalkor.
Dags för kalldusch och tagelskjorta. Nakenchocken fortsätter imorgon – då även med manlig avkläddhet!
Irmelin och Block är ivriga att lämna platsen. Under natten har stanken från de döda trollen tilltagit och när vinden emellanåt ligger på storknar de. –”Sanningen att säga hade jag ingen aning om att det skulle bli så här illa.” Säger Irmelin med en grimas. Block tittar mot de kråkor och korpar som kraxande cirklar över den andra gläntan. -”Dessutom riskerar stanken från de båda kadavren dra till sig värre saker än flugor och kråkor.” De packar ihop sina saker medan Tilindil prövande går runt och mjukar upp sin blåslagna kropp. Botulw sitter kvar med ryggen mot ett träd, han är övertygad om att hans torso går sönder om han rör sig. Botulw är den första att reagera på att det kommer dimma glidande in. –”Konstigt, dimman brukar lätta på förmiddagen, inte öka.” Inom någon minut ligger dimman tät över gläntan. Kall och fuktig stänger den ute solen. I töcknet kan man urskilja ljuspunkter som rör sig. Botulw, väl påläst kring allt man kan tänkas möta i naturen, försöker varna de andra, men de knäckta revbenen gör att han har svårt att fylla lungorna tillräckligt för att ropa. Han säger matt: -”Följ inte efter ljusen! Det kan vara lyktgubbar, de försöker lura ut er – stanna här!” Men ingen av de andra äventyrarna hör honom. Block, Irmelin och Tilindil har alla börjat röra sig mot lyktorna, märkligt fascinerade av vilka det är som vandrar i dimman. Så bryts förtrollningen av att ett eldklot sprakande och brakande far fram över dem och in i skogen på andra sidan gläntan. Med ens släcks lyktorna och dimman drar sig tillbaka in i skogen. Tilindil och Block vänder sig mot Botulw, irriterade över att han stört dem då de just skulle få se vilka det var som bar lyktorna. Botulw sitter lutad mot trädstammen med ett spenderat trollformelark bredvid sig: –”Lyktgubbar. De försöker få er att följa lyktorna och lura ner er i mossar och djupa kärr. Sen kommer de tillbaka och plundrar era dränkta kroppar.”
–”Nära ögat.” Säger Tilindil. –”Var är förresten Irmelin?”
Med ett sprakande far ett eldklot över dem och bryter förtrollningen
Kaos 3 (1T10=6, inget avvikande resultat). Jag drog ned det
ett steg eftersom det varit en lugn scen.
Händelseslag: (1T100=36, ingen händelse)
Efersom det var en ny dag slog jag för slumpartade möten på tabellen i äventyret, och det blev en grupp lyktgubbar. Jag slog för varje karaktär separat för att se om lyktgubbarna skulle lyckas trollbinda karaktärerna. Med tanke på att Botulw är en lärd man och har stora, (teoretiska) kunskaper om de olika varelser och väsen man kan möta så lät jag honom vara mer förberedd och svårare att trollbinda (40%) än de övriga (60%), helt godtyckligt valt av mig. Botulw var den ende som inte trollbands av lyktgubbarnas trick. Jag bestämde att han använde ett eldklot för att skrämma bort lyktgubbarna och väcka kollegorna på en gång.
Botulw har ju yrket ”lärd man” och någon fördel måste detta det sämsta av Drakar och demoners yrken ändå ge, tycker jag. Då jag slog ett av dessa slag fick jag 88 vilket innebär en händelse. Jag slog för händelsefokus (Negativt för en av huvudrollsinnehavarna), jag slog för vem det blev (Irmelin) samt för nyckelord som hjälp för att tolka vad som hänt (”Failure”+”The Intellectual”). Jag tolkar det som att hon inte lyckades skaka av sig förtrollningen (”hennes intellekt misslyckades”) medan Botulws eldklot fick Block och Tilindil att vakna till sans igen. Det är inte den enda tolkningsmöjligheten, men det är bättre att komma vidare med spelet än att hänga upp sig på tolkningen. Irmelin följer alltså lyktgubbarna ut i skogen. Man ska aldrig följa med gubbar ut i skogen.
På tal om det här med lärd man… I grundboxen från 1982 fanns yrkena Krigare, magiker, tjuv och lärd man. Lärd man måste väl ändå ha varit det i särklass minst lockande yrket för killar i tidiga tonåren som Äventyrsspel kunde hittat på? Det gav bara lärdomsfärdigheter i ett spel som, i alla fall i de publicerade äventyren, var väldigt fysiskt inriktat. När skulle man använda heraldik i Tvillingbergen? Vi började spela 1984 då vi var tolv år. Som en liten insekt som envisas med att flyga in i en varm lampa så greppade jag ju inte upplägget utan drogs direkt till att spela en lärd man. Jag hade en lärd alv som jag spelade genom de äventyr som då fanns publicerade. Folk är ibland nedlåtande mot powergamers, men inte jag. Min lilla bokmal skulle aldrig ha överlevt om inte mina spelkamrater varit tolvåriga powergamers som slagit fram varsin troll-magiker som kombinerade maximal fysisk råstyrka (”framslagen hemma men det blev max – jag lovar”) med imponerande stridsmagi. Min lärda alv hette Bullir Bowler. Kanske inte ett typiskt högalvsnamn men jag hade läst Bilbo strax innan och ville egentligen spela en hobbit. Eftersom hobbitar/halvlängdsmän inte fanns med i grundboxen så han fick bli alv. Vi var inte redo att ”tänka utanför boxen” (ho ho) ännu.
Då solen redan står högt på himlen vaknar Botulw och försöker sätta sig upp. Med ett stön av smärta sjunker han tillbaka igen, knäckta revben och mosad muskulatur gör sig påminda. Tilindil har varit vaken ett tag, men håller sig märkbart stilla där han sitter lutad mot en stam. –”Irmelin, ge mig den lilla bleckdosan i min packning!” Stönar Botulw. Ur den sirligt hamrade dosan tar han upp två frön. –”Massamfrön. De har helande egenskaper och är mycket sällsynta, de sägs växa på andra sidan haven.” Han tuggar i sig ett och ser genast piggare ut. Han ger Irmelin det andra för Tilindils räkning. Även alven verkar piggna till avsevärt av fröet.
Kaos 4 (1T10=5, inget avvikande resultat). Jag drog ned det ett steg eftersom förra scenen var lugn. Jepp, så är det i mitt hushåll – en halshuggning utan motstånd är en lugn scen.
Händelseslag: (1T100=83, ingen händelse)
I min fantasyvärld finns det helande drycker, men jag har av någon orsak någon gång för länge sedan uppfunnit ”Massamfröet” som ett alternativ. Det har motsvarande egenskaper men med fördelen att det handlar om ett frö stort som en sötmandel, vilket gör det lättare för äventyrarna att bära med sig. Jag har aldrig riktigt slagit fast varifrån Massamfröna kommer, men jag är tämligen säker på att de under stora strapatser samlas in från uråldriga träd på någon fjärran belägen tropisk ö, den enda där träden kan växa, och når vår del av världen efter långa sjötransporter och långa karavanfärder över sandhaven.
Block ska just hugga huvudet av Valken då Irmelin istället får honom att hjälpa till att förbinda Botulw och Tilindil. Men så fort de gjort detta återvänder Block till trollen och efter en del hackande kan han med foten rulla bort de blodiga huvudena. Det visar sig vara inte bara barbariskt utan även dumt. Trollblodet som rinner ut stinker fränt och genomträngande. Det, tillsammans med stanken från två stora otvättade trollkroppar, gör det svårt att andas. De hjälps åt att bära Botulw och Tilindil till en annan näraliggande glänta och gör upp en ny lägereld där. Block och Irmelin berättar stridshistorier för varandra medan de väntar på att de andra två ska vakna till liv igen.
Kaos 5 (1T10=1, att slå under kaosvärdet med en ojämn siffra innebär en förändrad scen). Jag hade tänkt att scenen skulle vara att Irmelin och Block försökte ge första hjälpen till Botulw och Tilindil. Då jag fick resultatet ” förändrad scen” på kaosslaget dök Blocks halshuggningsoperation omedelbart upp i mitt huvud. Jag var nöjd med denna idé och brydde mig därför inte om att slå nyckelord för att komma fram till vad som hände.
Jag höjde kaosvärdet med 1 eftersom det inte gick så bra för äventyrarna (två slogs ju ut i striden).
Valkens första svepande slag med klubban träffar Botulw i sidan. Revben knäcks och hans lungor töms på luft. Kraften i slaget kastar Botulw åt sidan och får honom att rulla ut i mörkret i utkanten av lägerplatsen. Gasko lyckas efter ett par våldsamma missar träffa den hoppande och fintande Tilindil, som viks dubbel och faller ihop. Striden tar en annan vändning då Block Barbaren ingriper. Valken får helt ägna sig åt den muskulöse barbaren och hans mäktiga svärd medan Gasko och Irmelin har en envig på andra sidan lägerelden. Gnistrande snabba stick från Irmelins klinga och mäktiga svepande hugg från Blocks svärd driver trollen bakåt. Både Block och Irmelin träffas av trollens klubbor men till slut fäller Block Valken, varefter Irmelin och Block tillsammans nedgör Gasko. Valken ligger död i en svart blodpöl och Gasko rullar fram och tillbaka i plågor, tills Block gör slut på hans lidande.
Med tramp och brak kommer två troll rusande in mot lägerplatsen
Swords & Kåseri 