6-7. Baronens erbjudande

Festen i riddarsalen går vidare. Monodur och Polymoll rådslår och är eniga om att det vore dumt att inte också blanda in den gästfrie baronen i skattjakten, det är ju trots allt hans förfaders skatt det handlar om. Polymoll reser sig: -”Ärade baron, ditt fädernesarv vilar på bottnen av sjön Anja…” Den stökiga riddarsalen tystnar då Polymoll berättar sin historia. Då han kommer till att klostrets dränkta dyrbarheter med all sannolikhet ligger kvar där nere i de vattenfyllda valven har han hela salens öra och riddarnas iver att delta i ett äventyr är påtaglig. Monodur harklar sig och fyller på: -” Baron Pansarnäve; Vi skulle vilja ha er tillåtelse att försöka bärga det som döljs i valven. Skatten är rätteligen er men eftersom den utan vår upptäckt skulle ha blivit liggande där nere i sjöns svarta vatten så föreslår vi en hittelön till vårt sällskap på… ska vi säga en tiondel?” –”Taget.” Säger baronen utan att ändra en min. –”Ska vi kunna ta oss dit och tillbaka med både broder Franz och skatten skulle vi även behöva låna en häst och en vagn…” –”Givet!” Säger Pansarnäve med oförändrat ansiktsuttryck. Baronen tänker en stund så säger han: -”Min bäste junker äventyrare, det är inte gratis att upprätthålla ett fäste i obygden. Murar ska underhållas och krigare avlönas. Böndernas gårdar ska värnas från troll och från vätte. Därtill är jag en man som är mån om min familj och dess ägodelar. Jag vill ha tillbaka min skatt. Ni ska få den häst och den vagn ni efterfrågar, och därtill ska ni få med er väpnare John som förstärkning. Med en stor hand föser han fram en tunn finnig tonåring som stått i skuggan bredvid högsätet. Han har hosor som smiter åt längs de tunna benen och snabelskor som verkar vara för stora. Han hälsar: –”Goafton.” Med bristande målbrottsröst.

Baron! Hur kan du skicka en pojkvasker
att göra en riddares jobb?

En av baronens djärvaste män är riddar Kettil av den röda bonaden. Han är lång och senig, med korpsvart hår. Han är snar till vrede och glömmer aldrig en oförrätt. Riddar Kettil far nu upp och slår näven i bordet: -”Baron! Hur kan du skicka en pojkvasker att göra en riddares jobb?” Baronen ser noga på Kettil: -”En riddare gör sig bäst i rustning, men här handlar det om att dyka och då är rustningen inte en fördel. Åtminstone inte på vägen upp.” Hela salen skrattar, och Kettil sätter sig ner. Ansiktet lika rött som hans mantel.

6-7. Avigsidan

Scen 6 hände det inte så mycket (jag slog för att se om äventyrarna blandade in baronen) men scen 7 blev desto händelserikare. För att förklara hur jag gör när jag spelar solo och hur det kan se ut när det händer mycket i en scen så lägger jag här ut hur scen 7 såg ut ”bakom kulisserna”:

Scen 7 De erbjuder baronen en del av skatten mot hans beskydd och hjälp

Kaos 1(1T10=7, inget avvikande resultat).

Händelseslag: (1T100=82, ingen händelse)

Vi bestämmer oss för att de båda magikerstudenterna är relativt blygsamma i sina anspråk (det är ju deras första äventyr och de har inga vänner i Eriksborg).

Accepterar baronen att äventyrarna tar 10% i hittelön av krigsbytet och klosterskatten? (Detta är ju ett väldigt bra erbjudande med tanke på att baronen inte behöver riskera något själv så jag sätter att det är 80% att han accepterar) Jag slår 22 = han accepterar. 22 är en dubblett, vilket innebär att det blir en händelse: Ett slag på händelsefokustabellen samt birollstabellen visar att det är Biroll (Eriksborg) som handlar. Jag bestämmer att det är en av baronens riddare som handlar, en riddare vid namn Kettil. Nyckelorden blev: ”Oppress” + ”Friendship”

Blir Kettil avundsjuk på väpnare John? (80% – 35 = ja)

Protesterar Kettil vid bordet? (70% – 39 = ja)

Här kände vi att vi behövde lite hjälp med att få reda på bakgrunden till motsättningen mellan baronen och Kjettil så vi slog två nyckelord; Praise+Success. Det slog oss nu att väpnaren kanske är baronens oäkta son och att baronen vill ge honom en chans att pröva sina vingar? Det gick kanske inte riktigt att utläsa ur nyckelorden, men strunt samma:

Är John baronens oäkta son som han nu vill hjälpa på vägen? (50% – 27 = ja)

Vi bestämmer för spänningens skull att baronen håller sitt faderskap hemligt för borgfolket. Det framstår därför obegripligt för dem varför han låter en finnig väpnare få en riddares uppdrag. Då Kettil protesterar kan baronen inte säga hur det förhåller sig inför hela riddarsalen utan försöker avstyra Kettil med spefulla ord om rustningars negativa inverkan på flytförmåga. Vi bestämmer att Kettil vet att John är baronens oäkta son och att han försöker utnyttja detta mot baronen, det får bli en ny tråd.

Som ni ser så finns det ingen riktig logik för när jag låter tärningarna avgöra vad som sker och när jag bestämmer själv. Om jag får en idé jag vill använda så gör jag det, om jag inte kommer på något så låter jag tärningarna avgöra.

Nu har det hunnit introduceras en del nya figurer och trådar i vårt spel. Dags att uppdatera listorna. Jag lägger till en tråd för riddar Kjettils intriger mot baron Pansarnäve. Jag delar upp listan över biroller i två så att det är större sannolikhet att händelser berör de som befinner sig nära huvudpersonerna. Detta är en läxa jag lärt mig under tidigare äventyr, det blir väldigt spretigt att i berättelsen kastas fram och tillbaka mellan avlägset liggande platser, och det för inte berättelsen framåt i den takt jag önskar.

Listor v2

Trådar:
1-2	Hittar vi skatten?
3-4	Hittar Rascos skuldindrivare oss?
5-6	Lyckas Kjettil utpressa baron Pansarnäve?

Biroller:

Då jag ska slå för att se vilken av birollerna det är som berörs så slår jag 1T6:

1-5	Biroller i närheten av Monodur och Polymoll
6	Övriga biroller

1-5 Biroller i närheten av Monodur och Polymoll
1	Karlsklostret
2	Sjön Anja
3	Väpnare John
4	Broder Franz

6 Övriga biroller
1	Universitetet
2	Rektor Abelard
3	Kollegiet
4	Mäster Rascos indrivare
5	Manuskriptet
6	Baron Pansarnäve
7	Eskilsby
8	Eriksborg
9	Krigarna på Eriksborg
10	Riddar Kettil

Huvudroller:

Monodur Misslyckad magistudent 1
Polymoll Misslyckad magistudent 2
Brigard Alkoholiserad f d äventyrare och krigare

5. Samtalet med broder Franz

Monodur flyttar sig närmare den gamle och inleder en artig konversation om trakten, resan till Eskilsby och den flora och fauna de fann längs vägen. Den gamle, som kallas broder Franz, lyssnar intresserat. Det är inte ofta han får höra långväga nyheter eller konversera med bildat folk. Monodur förstår efterhand att den milde broder Franz inte bara vet var klostret låg utan faktiskt var där då klostret stormades för mer än sextio år sedan. Monodur inser genast att Franz är nyckeln till att finna skatten!

Franz berättar att han, några få bröder till, samt prior Edvard var de enda som överlevde stormningen och att de blev svartfolkens fångar. Priorn erbjöd sig att visa orcherhövdingen var skatten fanns, men när de gått ned i klostrets källare uttalade prior Edvard ett magiskt ord varvid templet vattenfylldes, både priorn och stor-orchen dränktes. Priorn offrade sitt liv för att förneka svartfolken klostrets skatter samt dränka deras ledare.

I kaoset som följde undkom Franz. Några år senare följde han med kungens här då de kvardröjande banden av orcher rensades undan. Trakten byggdes därefter upp och fälten lades åter under plogen. Men klostret vid sjön Anja byggdes aldrig upp igen, och dess skatt förblev liggande orörd under sjöns stilla yta. Monodur ursäktar sig, hämtar Polymoll och får broder Franz att upprepa sin berättelse. Monodur lägger handen på den gamles knotiga axel: –”Broder Franz, vi skulle vilja ta oss till klostret? Skulle ni…” -”Unge man, ni har övertalat mig. Lockelsen att se mitt ungdomshem en gång till innan jag kallas till Eirons himmelska lundar är för stark för att motstå.”

Ja så lätt kunde det gå på den tiden, att bilda ett band av äventyrare var inte någon utdragen process.

Priorn offrade sitt liv för att förneka svartfolken klostrets skatter samt dränka deras ledare.

4. Festen i riddarsalen

Den aftonen är det fest i Eriksborgs riddarsal. En högljudd och uppsluppen skara sitter runt långbordet. Det är en vacker syn. Den flammande stockvedsbrasan som återspeglas på de höga pelarna, uppassarna som ilar fram och tillbaka med dignande fat, de gammeldags brokiga och praktfulla kläderna som riddarna och deras damer bär. Vid högsätet sitter en svarthårig, kraftigt byggd man i 50-årsåldern. Håret är klippt i en page som var modern för trettio år sedan och han har ett tovigt svart skägg. De pösiga kinderna och påsarna under ögonen vittnar om att det är en man som varken förnekar sig mat eller dryck. Han bär ätten Pansarnäves färger, en ljusblå klädnad med en gul sköld på bröstet. I skölden är en bepansrad riddarhandske broderad i rött och svart. Ingen tvekan – detta måste vara baronen själv. Bredvid honom sitter en stilig kvinna i fyrtioårsåldern. Hon har en lång vinröd klänning med samma vapensköld broderad över hjärtat. Hennes ansikte är stramt och glädjelöst. Hon ser med illa dold avsmak på baronen som skrattar högt åt det mesta som sägs och äter och dricker som om det vore en tävling. Hon vänder demonstrativt bort huvudet då han gapskrattande åt någon historia kastar ett halvätet köttstycke åt sina stora hundar.

Baronen slickar av sina flottiga fingrar och höjer handen till svar

Monodur stiger fram och hälsar: -”Eirons frid och sanning över eder!” (Detta är den traditionella hälsningen i trakten enligt Morrhauers ”Skogslänens invånare och utbygd”). Baronen slickar av sina flottiga fingrar och höjer handen till svar: -”I sanning Eirons frid över eder”.

Klirret från en bägare som går i golvet hörs då en åldring reser sig och med svag gammelmansröst hälsar: -”Sanning och frid!” Han tar sin bordsgrannes bägare och höjer den darrigt till en skvalpande välkomstskål.

Brigard finner sig tillrätta bland baronens krigare som berusade skämtar, sjunger och halvsover vid bordet. Polymoll ger Monodur en menande blick. –”Prata med den gamle mannen, han är så gammal att han kanske minns var klostret låg?”

2-3. Eskilsby och Eriksborg

På fjärde dagens förmiddag öppnar sig en rund dal i den mörka granskogen. Solen lyser ner på en liten by, bara 15-20 gårdar samlade runt vägen och en vårgrön allmänning. Detta är Eskilsby. Byn omges av en palissad av den sort som håller rovdjur och tjuvar ute, men inte skulle kunna stå emot en beslutsam angripare. I kanten av dalen finns en kulle, på kullens topp ligger Eriksborg, ätten Pansarnäves stora fäste, dit invånarna i orostider sökt sig så länge någon kan minnas.

Monodur och Polymoll blir stående vid ingången i palissaden: Nu när de är framme slår det dem att de kan ha varit en smula impulsiva, de har inte riktigt funderat på hur de egentligen ska gå till väga för att hitta klostret. Monodur och Polymoll har egentligen aldrig umgåtts med hederliga vuxna människor, de har tillbringat sina få vuxna år på barer och på universitetet. De tar därför till vad de tänker sig är ett folkligt men artigt sätt. –” Du där!” Ropar Monodur till en man. –”Bäste såningsman, kan du visa mig vägen till Karlsklostret?” –”Ni där!” Ropar Polymoll till några passerande kvinnor. –”Ni goda mjölkerskor på väg till ert viktiga värv, vad kan ni förtälja en enkel vandringsman om klostret?” Den lokala dialekten är särpräglad men med lite träning begriplig. De flesta byborna har hört talas om klostret men de pekar alla i olika riktningar då de ska beskriva var det låg. Inte mycket vunnet. Äventyrarna beger sig till borgen i hopp om att träffa någon som kan ge en bättre vägbeskrivning.

Gammeldags utsirade järnbeslag i form av drakar, lindormar och även olika mytiska monster ringlar sig ut från gångjärnen.

Borgen är murad av gråsten och här och där lagad och tillbyggd med tegel. Som så många andra gamla borgar går det inte att säga att den tillhör en viss tid eller en viss arkitektonisk riktning. Stor och tung bär den spår av talrika ombyggnationer och ärr från gångna tiders strider. Monodur och Polymoll har, liksom de flesta som är intresserade av magiska krafter, aldrig varit särskilt intresserade av fysiska dito. Det är därför två lätt andfådda magistudenter som till slut når porten efter att ha tagit sig upp för den branta borgbacken. Gammeldags utsirade järnbeslag i form av drakar, lindormar och även olika mytiska monster ringlar sig ut från gångjärnen. Porten står öppen och vakten ber dem vänta medan han skickar efter baronens kastellan. Eskilsby ligger långt från landsvägarna och det är sällan baronen får gäster, och ännu mer sällan gäster från Anhem. Så här långt ut i obygden lever minnet kvar av Anhem som en stor och viktig stad och kastellanen förklarar att baronen är glad att kunna erbjuda sällskapet sovplatser för natten.

Avigsidan

Som en uppföljning på förra inlägget om hur jag spelar solo så kommer här de listor vi tog fram för huvudroller, biroller och trådar. När vi slog en dubblett kollade vi upp vilket fokus händelsen skulle ha (t ex negativt för en huvudperson, huvudperson agerar, positivt för en biroll, ett steg mot en tråds lösning etc). Sen slår vi på dessa listor för att se vilken huvudroll/biroll/tråd det handlar om.

Rollista och trådar för Skönheten och odjuret

Huvudroller:

Monodur Misslyckad magistudent 1
Polymoll Misslyckad magistudent 2
Brigard ”Bredsvärdet” kallad, f d äventyrare och krigare

Biroller:

Anhems uråldriga universitet
Rektor Abelard
Kollegiet
Mäster Rascos indrivare
Manuskriptet
Karlsklostret
Ätten Pansarnäve
Sjön Anja
Eskilsby
Eriksborg

Trådar:

Finns skatten kvar?

Denna tråd är ett exempel på ett gränsfall till en tveksam tråd. Äventyret handlar om att hitta skatten och om tråden formuleras så att ett resultat kan bli att vi inte hittar skatten så är det lite meningslöst att utgå från ett köpeäventyr. Här tänkte vi dock att vi kunde hitta platsen där skatten en gång fanns men att någon annan hunnit före eller att skatten förstörts på något vis. Startpunkten är alltid i mitten, sen rör man sig mot eller från en lösning

2. Hittar mäster Rascos skuldindrivare oss?