31. Under den höga hösthimlen

Ovanpå stenröset som markerar ingången till trollkarlarnas grav sätter de sig ner och pustar ut. Det är en fin höstkväll, luften är klar och hög och månen skiner över Tvillingbergen. Himlens oändliga höjd är en befrielse efter timmarna i kumlet. –”Allt detta arbete och inte ett öre för besväret.” Muttrar Grombur. Vodomar, våt och huttrande, hoppar ner från röset och springer bort till skogsbrynet och börjar samla in torra grenar. –”Vänta! Jag hjälper till!” Säger Eliana och springer efter. Botulw och Theosophus vandrar bort och letar svamp. Grombur muttrar men följer efter.

En stund senare sprakar en ordentlig brasa ovanpå stenröset. Vodomars kläder har torkat och hela sällskapet är på bättre humör. Mörkret faller och brasans gnistor stiger högt medan de håller ett knytkalas bestående av smårester ur var och ens packning samt flera utmärkta svampar och ett par nävar kastanjer som de hittade i skogsbrynet. Och där lämnar vi dem, pratandes och skojandes under den höga natthimlen.

Eller?

Det är alltid någon som ska förstöra en god stämning, och denna kväll är det (givetvis) Theosophus. Han utbringar en skål: -”Man må tycka att vi gick lottlösa ur detta äventyr, men frågan är om inte den vänskap vi vann trots allt är den största av alla skatter!”

Under höstnattens stjärnbilder; Hatten och Orions Y-front, firar äventyrarna att de har överlevt farorna i Swarzards och Kobblers grav

SLUT

30. Skatten

De bär sina saker hela vägen upp och lägger dem i trappan vid ingången till gravkumlet. Sen placerar de ut sig så att alla utom Vodomar håller upp en dörr var längs flyktvägen, bort från de vattenmassor gåtan förespeglar. Vodomar ska öppna kistan, Eliana håller dörren till skattkammaren, Theosophus håller dörren ut ur pelaren, Grombur står vid vinschen och håller upp gallret och Botulw bevakar så att vägen är fri upp ur sarkofagen med den falska bottnen. Alla är redo och spända. Klartecken ges viskande upp och ned längs hela kedjan. Så torkar Vodomar svetten ur pannan, drar ett djupt andetag och gör ett kraftigt lyft. Med ett brak faller ett massivt stenblock ned från taket och blockerar dörren bakom honom. Eliana undgår med en hårsmån att krossas, men hon är fast på utsidan av rummet, Vodomar är ensam kvar där inne. Iskallt vatten störtar ner genom hålet stenblocket lämnat i taket. Vodomar vadar bort till stenen. Han och Eliana kan se varandra genom en glipa. Det forsande vattnet gör det omöjligt att höra varandra men med teckenspråk lyckas de komma överens om att de ska försöka välta stenblocket åt vänster. Vodomar klättrar upp med ryggen mot blocket och spjärnar mot väggen med benen. Samtidigt trycker Eliana allt hon kan från sin sida. Till slut lyckas de få upp en glipa stor nog för att Vodomar, utmattad och nedkyld, ska kunna halvt pressa sig igenom, halvt dras ut av Eliana. Hon hjälper den sönderskrapade Vodomar uppför trapporna medan vattnet snabbt stiger bakom dem. Medan de springer pressar det inforsande vattnet luften framför sig och virvlar upp två decenniers damm runt dem. Då de når tillbaka till gravkammaren märker de att vattnet inte längre stiger bakom dem, vattennivån har stannat något lägre än gravkammarens golv. I lugnare tempo tar de sig ut i det fria igen. De har inte en enda värdesak med sig som lön för all möda, men de är vid liv!

Den perfekta planen. Medurs nedifrån:
Vodomar redo att öppna kistan. Eliana håller upp dörren till skattkammaren. Theosophus håller dörren till pelaren. Grombur ser till att fällgallret inte faller ner och Botulw säkrar sarkofagen med falsk botten.

30. Skatten – avigsidan

Kaos 2 (1T10=4, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=69, ingen händelse)

För att få reda på hur ivriga äventyrarna är att försöka ta skatten slog jag 1T6 för varje karaktär: 1-2 = ”Vi drar oss hem med det vi hittat så här långt”, 3-4 = Tvekar, 5-6 = ”Vi kan inte ha genomlidit allt vi gjort bara för att strunta i skatten”. Eftersom resultatet blev helt jämnt lät jag diskussionen fortsätta (slog en gång till) varvid de som ville få med sig skatten fick övervikt. Dvärgen Grombur hade +2 på varje slag i egenskap av dvärgars törst efter värdefulla ting.

Nu är vi äntligen framme vid gravens väl gömda skatt. I det här rummet har gravens arkitekt skyddat skattkistan med en vattenfälla. Om man försöker lyfta skattkistan (den mindre metallkistan placerad inuti den större träkistan) så faller ett stenblock ner och blockerar dörren samtidigt som rummet snabbt vattenfylls. Jag bestämde att efter att fällan utlöstes skulle Vodomar få tre försök på sig att ta sig ut medan rummet vattenfylldes (tre försök att slå ett lyckat smidighetsslag). Jag lyckades på det tredje, annars hade han drunknat. Eliana, som stod och höll upp dörren, fick också slå ett SMI-slag för att undvika att mosas av stenblocket som föll ner – hon lyckades.

28-29. Skattkammaren

De går ned för trappan som leder genom pelaren.

Oroliga för fler spöken eller fällor petar de upp dörren med hjälp av sina vapen, men dörren går upp utan att något inträffar. De går försiktigt ned för den lilla runda trappa som leder ned genom pelaren. Trappan mynnar i en smal korridor. –”Se! Golvet är täckt av damm och murbruk från taket, och det finns inga fotspår – vi är först!” Viskar Botulw upphetsat. Till och med Gromburs mungipor pekar uppåt då de fortsätter nedför korridoren och fram till dörren i andra änden.

-”Stopp!” Säger Botulw. –”Att vi är de första som nått så här långt ned i graven innebär att det är vi som hittar skatten, men det innebär också att ingen annan har gått före oss och utlöst fällorna. Detta kräver den största försiktighet!” Botulw petar försiktigt upp dörren med sin stav. Grombur kliver in med yxan redo. Det är ett ett litet fyrkantigt rum han kommer in i. Det är tomt och kalt så när som på en stor hallspegel med utsirad ram som står mittemot dörren. På golvet mitt i rummet står en stor träkista. Väl erfarna från tidigare kistor och sarkofager intar de noga uttänkta positioner. De hukar sig och har vapnen redo. Så petar Eliana försiktigt upp kistlocket med sitt svärd, det slamrar till golvet utan att någonting händer. Efter några sekunders spänd väntan på att se ett spöke stiga upp eller höra en fälla klicka igång så vågar de sig fram och kikar ner i kistan. Inuti träkistan finns ytterligare en kista, helt i järn. Den passar precis i den större kistan på bredden men den är fyrtio centimeter kortare. Då de lyser med facklorna ser de att det finns handtag som man skulle kunna lyfta järnkistan med. På kistans lock finns en liten silverbricka med ingraverad text, och vid brickan är en liten nyckel fäst med silvertråd. Botulw och Theosophus är båda så ivriga att läsa vad där står att de knockar ihop sina huvuden så att hattarna faller av. Botulw, rädd om sin dyra hatt, muttrar då han efter att ha plockat upp och dammat av den ser den hattlöse Theosophus rödhåriga krull sticka upp ur kistan. –”Hör här, så här står det!”:

För fosterland och kung

fastän kistan är tung

om du försöker lyfta skatten

du dig över huvudet tager vatten

En diskussion inleds. På ena sidan; Botulw och Theosophus som vill öppna kistan. På andra sidan;  Vodomar och Eliana som anar en vådlig fälla. Grombur står mellan de båda lägren. Han slits mellan sin dvärgalystnad efter guld och vackra stenar och å andra sidan en stark övertygelse om att detta är en fälla. Till slut drar de lott om vad de ska göra, och Nej-sidan vinner. –”Men, tog vi oss då hela vägen hit utan att få med oss någonting av värde hem? Var allt förgäves” Frågar Botulw. –”Grombur, du av alla borde väl inte vilja lämna tomhänt?” Nej, det krävs en alternativ plan, det enas de om.

26-27. Den äkta gravkammaren

–”Grombur –  stanna vid vinschen för säkerhets skull!” Säger Vodomar. De övriga går in i ett stort rum vars tak bärs upp av fyra stora, runda stenpelare. Botulw går inte att stoppa, han rusar in och börjar undersöka sarkofagerna, Theosophus skuttar efter. –”Schwarzard i denna!” Ropar Theosophus. –”Och Kobbler i den här.” Säger Botulw, besviken över att tonåringen Theosophus hann före i tolkningen av kistlockets skrift. De samlas runt Schwarzards sarkofag, redo för det värsta. Så nickar de alla åt Grombur och Eliana som med gemensamma krafter lyckas pressa locket av sarkofagen. Båda två ryggar tillbaka – något rör sig i sarkofagens mörker, en människoliknande form sätter sig upp. –”Döda det! DÖDA DET!” Vrålar Botulw panikslaget. –”En mumie.” Konstaterar Theosophus för sig själv, läser en trollformel och lobbar en eldboll ned i kistan. Mumien, vars torra lindor en gång i tiden smorts med helig kåda och dyrbara oljor, fattar genast eld. Den försöker brinnande resa sig ur sarkofagen men Eliana kliver fram och klyver den med sitt svärd. Då elden falnat lyfter de ur de torra, sotiga resterna av mumien och genomsöker sarkofagen. –”Fördömelse! Ingenting!” Morrar Grombur, som anslöt då han såg mumien.

Med gemensamma krafter föser de av locket på den andra sarkofagen. Locket går i golvet och spricker. De hoppar undan för att inte få fötterna i kläm, och det är lika bra för ur kistan reser sig ytterligare en mumie. Theosophus läser sin sista trollformel, men missar med eldklotet. Eliana hugger mumien i ryggen så att den stapplar mot Grombur. Med förtorkade händer fingrande efter Gromburs hals stapplar den ytterligare några steg, en väsning stiger från den förtorkade halsen. Grombur kliver åt sidan och begraver yxan i mumiens överkropp med ett ljud som då man slår sönder ett getingbo med en pinne. Ett dammoln far ut genom mumiens mun och hela kroppen skakar och följer med då Grombur med kraftiga ryck försöker få loss yxan. Vodomar avslutar det hela genom att med ett välriktat hugg skilja mumiens lindade skalle från kroppen. Med ett tomt ”tock!” slår huvudet i marken och rullar iväg. –”Ingen skatt här heller.” Muttrar Grombur.

Theosophus funderar ett tag: -”Om det inte finns en skatt här så måste det finnas en skattkammare någon annanstans!” –”Eller så har någon annan hunnit före oss.” Morrar Grombur. –”Nej Theo har rätt!” Säger Botulw: -”Om någon skulle ha varit här före oss så skulle det inte ha funnits så många outlösta ormfällor eller vaktskelett kvar. Nej, tro mig, denna grav är fortfarande oplundrad. Sprid ut er! Om skatten inte finns i sarkofagerna bör den finnas någon annanstans i närheten. Leta!” De börjar genomsöka gravkammaren noggrant och efter ett tag har Grombur fastnat vid en av de kraftiga pelarna som bär upp taket. Han knackar försiktigt men systematiskt på olika delar av pelaren och lyssnar noga: -”Här! Det finns en dold dörr i den här pelaren.”     

Mumien försöker brinnande resa sig ur sarkofagen men Eliana kliver fram och klyver den med sitt svärd.

26-27. Den äkta gravkammaren? – avigsidan

26                Den äkta gravkammaren

Kaos 1 (1T10=3, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=86, ingen händelse)

Enligt äventyret finns det en dold dörr i gravkammaren. Jag slog därför för att se om den upptäcktes:

  • Ser de den dolda dörren? (33%) Nej

OK, de hittade inte den dolda dörren – vad hittar de då på här nere i gravkammaren?

  • Öppnar de Schwarzards sarkofag? (50%) Nej
  • Öppnar de Kobblers sarkofag? (95%) Ja

(Jag lät det finnas en liten chans att de gjorde något annat än undersökte sarkofagerna).

Striden mot mumien kan beskrivas i tre ord: ”O – ver- kill”. Alla träffade med sina vapen och alla slog nästan maximal skada, mycket lite blev kvar av mumien.

27               Den andra sarkofagen

Kaos 2 (1T10=9, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=20, ingen händelse)

Öppnar de nu Schwarzards sarkofag? (75%) Ja

Dessa båda mumier borde vara trollkarlarnas mumier, så då är det osannolikt att spöket på våningen ovanför (den s k ”Herr Dallerding”) var en av trollkarlarnas osalige ande. Mysteriet med spöket i kistan kvarstår alltså.

24-25. Den underjordiska floden

Då facklorna lyser upp grottan ser de att den inte är så stor som de först trodde. Det är en långsmal grotta, längs vars ena sida en kall, svart underjordisk bäck löper. –”Jag håller med dig Theo, det måste vara denna väg reptilmännen kom.” Säger Vodomar. –”Men det finns inga fler här som kan falla oss i ryggen. Låt oss gå tillbaka till vinschen och se om vi inte kan komma in i gravkammaren. Jag vill inte stanna här nere längre än jag behöver!”

Det måste varit denna väg reptilmännen kom

Då de är tillbaka vid vinschen enas de om att ändra läge på det lilla vridhandtaget under vinschen, kanske det innebär att de höjer fällgallret istället för att öppna lönndörrar. Grombur vrider på vridhandtaget, det klickar till och sen tar han i och försöker veva. Inget händer. Eliana och Vodomar springer fram till gallret och börjar sparka på det. –”Det har rostat fast vid golvet – hjälp till!” Botulw och Theosophus sparkar försiktigt med sina mjuka böjda snabelskor – inget resultat. Vodomar och Eliana däremot, arbetar sig systematiskt från var sitt håll och sparkar på de fastrostade järnstängerna så att rostflagor far. Grombur tar grymtande i med all kraft. Med ett plågsamt, skärande gnisslande börjar gallret sakta hissas uppåt…