Rollspelsmat

Det kommer ett tillfälle i varje framgångsrik influencers liv då hen måste ställa sig frågan: ”Är jag en influencer eller är jag en profet?” För min del kom det tillfället förra veckan, och svaret blev – ”Profet”.

När jag går på huvudstadens gator blir jag ofta stoppad av rollspelare som kommer fram till mig och oroligt frågar: ”Martin, jag är en ung rollspelare på 16 vårar – hur ska jag klä mig för att spelmötet ska bli korrekt?” (Svar: Modebloggaren) Även många av de mejl jag får är av liknande slag: ”Kära Martin, vi är en grupp rollspelare på 55+ som undrar vilka frisyrer vi bör ha för att få ut det mesta av spelet?” (Svar: Rollspelsfrisyrer). Men kläder och hår i all ära, vårt yttre är inte allt. Vi måste även tänka på vårt inre. Jag tänker här på våra matsmältningsorgan.

Nu är alltså tiden kommen till kosthållningsregler, och det är här jag insåg att jag har blivit en profet. Ingen profet med självaktning kan låta bli att förbjuda olika matvanor. Det känns faktiskt som att man inte är profet på riktigt förrän man dragit några spridda förbud ur hatten, så här kommer mina.

Byggande på ett noggrant studium av 26 olika regelböcker från perioden 1982-2018 är mina rekommendationer till en hungrig och törstig rollspelpublik som följer:

  1. Du skola äta dig mätt på pizza eller kinamat.
  2. Detta mättande mål får dock aldrig intas vid spelbordet utan endast vid ett i förväg planerat avbrott i spelet.
  3. Huruvida det ska bli pizza eller kinesiskt ska bestämmas i god tid före spelmötet.
  4. Chips och jordnötter äro orena tilltugg och ej tillåtna vid spelbordet.
  5. Du skola istället äta kakor
  6. Wasabinötter, och ”trailmix” äro oväntade men ej förbjudna tilltugg, den som viljen äta i skaparnas anda äten dock kakor
  7. Din dryck skola vara kaffe eller té
  8. När det gäller läsk är tecknen motstridiga men övervägande negativa, drick på egen risk

”Åh Martin, du vet så mycket. Hur kan du veta allt så exakt?”. Frågar ni. Jo det ska jag berätta…

Det hela började med att Wineborgsbolagen vid årsmötet fattade ett beslut att öppna ett nytt affärsområde (Games) för att slå mynt av den explosion av rollspelsintresse som finns i landet. Men redan efter några få lama utkast (”Skalbaggshertigens pyramid”, ”Trillingbergen”, ”I däggdjurens klor”) insåg ledningen att bolagsgruppen saknar den fantasi som krävs för att konkurrera på spelsidan. Istället har man beslutat sig för att satsa på att tillverka tilltugg till rollspelssessionerna. Eftersom ingen annan i bolagsfärens researchgrupp någonsin varit nära ett rollspel föll det på min lott att undersöka vad rollspelare äter. Som den grundliga person jag är gick jag till källorna – vilka maträtter och drycker nämns i våra rollspel, och vilka regler sätter spelens konstruktörer upp för mat och dryck vid spelbordet?

I Wineborgsbolagens arkiv finns 26 rollspel uppdelade i två grupper, en grupp från perioden 1982-1989 och en annan grupp från åren 2001-2018. Av dessa nämner sex stycken den mat och dryck som intas i anslutning till spelbordet, övriga tjugo lämnar oss utan vägledning.

Den första fyrfältaren visar fantasy- och historiska rollspel:

Den andra fyrfältaren visar övriga genrer (SF-, postapokalyptiska-, skräck- och ”tjuv”-rollspel).

Det var ett helvete att rita upp de här fyrfältarna, och ni kan se att jag skrynklade nedre högra hörnen när jag suddade rent. Någon borde uppfinna ett datorprogram där man med KRAFT kunde PEKA ut vad man vill få fram

Hur kan då kosthållningsreglerna se ut? Första utgåvan av Drakar och Demoner (1982) tar inte upp mat och tilltugg. Det borde den nog ha gjort, för under dessa första mörka år av Drakar och demoners historia verkar det inträffat en lång rad otrevliga snacks- och spill-incidenter. Vi har tyvärr inga källor som förtäljer vad som hände, men av nästa utgåva (1984) kan vi utläsa att perioden 1982-1984 måste varit kaotisk. Texten i Drakar och Demoner 1984 är nämligen tydlig: ”Chips, jordnötter läsk och dylikt bör hållas borta från spelbordet.” De specificerar inte vad man får äta utan vad man inte får äta. Det gillar vi profeter, att förbjuda saker.

Drakar och Demoner 1984 och Mutant nämner även att matpauser ska planeras i god tid. Diskussioner huruvida man ska köpa pizza eller kinesmat ska ej ta tid vid spelbordet. Denna uppmaning ligger för övrigt kvar fortfarande fem år senare i Mutant2089, så vi kan utgå ifrån att 1980-talets svenska rollspelare inte bättrade sig utan om och om igen avbröt spelet för att diskutera hämtmat. Jag minns att mitt trettonåriga jag 1984 fascinerades över att andra trettonåringar hade fickpengar nog att köpa hämtmat till speltillfällena, hemma hos oss var pizza något familjen lyxade till med på lördagen framför Razzel. Antingen hade storstadsungarna mer pengar än vad vi lantisar hade eller så skrevs det kapitlet av en vuxen som skulle uppfostra yngre spelare men inte tänkte på att de troligtvis saknade de ekonomiska resurserna att köpa hämtmat. (Just valet mellan pizza och kinamat placerar f ö spelen tydligt i 80-talet, sushi och thaimat fanns inte med i diskussionen.)

Som en ytterligare påminnelse om den oreda som verkar rått vid landets spelbord i början av 1980-talet så innehåller Mutant (1984) flera råd till spelledaren hur hen kan undvika ”kaos” vid spelbordet. Det mest iögonfallande är att föreslå att endast en av spelarna får kommunicera med SL. För att undvika att folk pratar i mun skulle spelarna utse en talesperson som samlade ihop det spelarna ville få sagt och framförde det till SL. Jag undrar om detta någonsin efterlevdes? Men som profet är jag helt för det – gruppen tiger i församlingen.

Efter den uppfostrande attityden i grundboxarna är det intressant att notera att varken Mutant 2 eller Drakar och demoner Expert gav oss någon vägledning i matavseende, men det kanske berodde på att dessa båda spel förutsatte att vi redan ägde grundboxarna? Vi kan nog utgå från att tidigare uppmaningar om snacks, läsk och kaos gällde även fram till 1986.

1987 gav Gunilla Jonsson och Michael Petersén ut ”En Garde” på eget förlag. Fria från Äventyrsspels uppfostringsambitioner presenteras här helt nya förhållningssätt till mat och dryck. En Garde är det enda av de svenska spelen i samlingen som innehåller positiva kosthållningsregler – för evig tid slår Jonsson-Petersén fast att: ”Kakor, té och läsk är alltid gott”. (Läsk? Kaosdrycken som är bannlyst från alla Äventyrsspels bord??Är den nu kosher?!?) Dessutom innehåller spelet två illustrationer av en spelgrupp ”in action”; på den ena bilden ser vi en person stå med tékanna i handen och på den andra med en kaffekanna. Budskapet att té och kaffe är godkända drycker går alltså fram även till illiterata regelkonsumenter.

Det är inte ett rollspel, men som en katt bland hermelinerna har jag även smugit in figurspelet ”Svarta korpen” (vikingatida skärmytslingar) i fyrfältaren. Här ser vi nämligen prov på både kosthållningsföreskrifter för spelbordet och den kanske smalaste av alla humorgenrer – erratahumorn. I regelboken (1987) listas, bland de 9 saker som behövs för att spela, ”kaffe och smörgåsar”. I tilläggssetet ”I västerled” (1988) medföljde errata för regelboken där bl.a. matföreskrifterna korrigeras: ”Istället för kaffe kan du få dricka té. (Dock ej Earl Grey eller Darjeeling).” Ho ho. Kanske insåg 1980-talets svenska spelkonstruktörer att de aldrig skulle kunna toppa erratahumorn i Svarta korpen, kanske man hade börjat få styr på matvanorna runt Sveriges spelbord, men efter utgåvan av ”Cyberpunk-Mutant” (1989), som innehöll i princip samma mathållnings- och förebygga-kaos-riktlinjer som tidigare utgåva, så slutar de svenska rollspelskonstruktörerna oroa sig för kosthållningen. En samlad rollspelsarkeologisk kår tolkar detta som att Sverige lämnade ett barbariskt stadium och tog nästa steg på civilisationens trappa. Ungefär här slutade jag även spela rollspel och det skulle gå ett dussin år innan jag åter föll tillbaka in i spelande.

2001 flyttade jag till Stockholm. Utan vänner i en främmande stad trillade jag tillbaka in i rollspelande. Men det var en förvirrad rollspelare som bläddrade i de nya regelböckerna. Borta var de trygga kosthållningsreglerna och jag fick handla mat till speltillfällena på chans (Chili con carne som ”finger food” under spelpasset, någon borde varnat mig). Efter några år hittade jag ett första modernt spel som gav lite riktning och struktur i matfrågan. Burning Empires (2006) föreslår att man möts, äter och pratar innan man börjar spela, allt för att undvika att spelets mekanik, där SL och spelare ställs mot varandra, inte ska spåra ur: ”Snacks and drinks are useful, we prefer: tea, coffee, wasabi-peas, trailmix and bite-sized brownies”. (”Trailmix”? Vad fasen är det för något? Jag skulle kunna googla det men jag kan redan så oändligt mycket, jag låter just detta förbli ett mysterium.)

Det senaste spelet som ger oss inriktning avseende mat och dryck är Blades in the Dark (2017). Det är dock en inriktning som inte faller en rollspelsprofet i smaken, den är varken förbjudande eller specifik: ”Beverages and snacks are nice. It´s a social event after all.” Mjäkigt.

OK – vad kan man då utläsa ur denna den största genomlysning som någonsin gjorts av mattips i rollspel? För det första kan man konstatera att det i det undersökta materialet har varit vanligare att svenska rollspel tar upp frågan om tilltugg vid spelbordet än att anglosaxiska gör det (fyra svenska mot två anglosaxiska).

Man kan också notera att de svenska spel som getts ut efter 2001 inte tar upp kosthållning, medan det är först i denna senare period som de anglosaxiska tar upp frågan. Man skulle kunna se detta som ett uttryck för att de svenska spelen från 1980-talet skrevs för en yngre publik och därför försökte ge tips om allt som rörde spelbordet. Kanske finns där även ett svenskt folkhemsarv (”Socialstyrelsen rekommenderar”)? Men hur kommer det sig då att det är först efter 2001 som anglosaxiska spel börjar ta upp denna typ av rekommendationer? Ja det är här min forskning har satt fingret på något omvälvande. Håll i hättorna och kom ihåg var ni läste det först. Jag vågar efter denna genomgång, med 100% säkerhet, säga att USA infantiliserats och Sverige har mognat. Jag har här inte tid att  i detalj redovisa hur jag kom fram till detta. Ni får bara tro mig, jag är profet.

Slutligen: Man kan säga mycket gott om Fria Ligans ”Svärdets sång”, de förnyade men anknöt till klassisk fantasyrollspelstradition i design och innehåll, men en sak kan inte sopas under mattan – de missade chansen att återta Sveriges tätposition när det gäller kosthållningsregler för rollspel. Inte ett ord. Jag slår vad om att just i denna stund avbryts det en avgörande slutstrid någonstans i Sverige av ”-Pizza eller kinamat?” tack vare Fria ligans miss. Jag hoppas på korrigering i en andra utgåva. Kanske i kombination med lite erratahumor.

23. Lejonkammaren

Medan Eliana, Vodomar och Grombur bevakar den öppning som nu finns i östra väggen, ger Botulw ett av de sista massamfröna till Theosophus. Gemensamt söker de två sen igenom reptilmännen. I deras bälten finner de, förutom sådant som reptilmän samlar på (ovanligt röda flodmusselskal, utvalda bitar från skinn de ömsat under sin uppväxt) 260 silvermynt och en ring.

Vodomar, Eliana och Grombur beger sig in i rummet reptilmännen kom ifrån, Botulw och Theosophus släntrar efter. –”Detta är, om jag inte misstar mig, en ring med Osynlighet +2.” Säger Botulw. -”Möjligtvis, men jag skulle själv inte våga mig på en exaktare angivelse än mellan 1 och 3.” Invänder Theosophus.

De tystnar när de kommer in i rummet. Facklorna lyser upp ett litet rum med typiska ting tillhörande reptilfolk; torkad fisk, vassmattor att vila på, stora tänder från okända djur trädda på snören, skinnet från en ovanligt stor mal, och vita stenar som vattnet slipat till fin rondör. På golvet ligger också en massa ben, ben från större varelser. Botulw undersöker ett av kranierna: -”Panthera Leo. Det vill säga vad man i allmänt tal kallar lejon. De jordiska resterna av tre stycken om jag inte misstar mig.”

-”Se här!” Ropar Theosophus. Med ett rasslande ljud drar han ner ett gammalt fuktskadat draperi från den norra väggen. Bakom det öppnar sig en större, kolsvart grotta! –”Hör! Det verkar rinna en underjordisk flod här. Det är så reptilmännen kom hit!”

Theosophus drar ner ett gammalt draperi. Bakom det öppnar sig en större, kolsvart grotta

23. Lejonkammaren – avigsidan

Kaos 3 (1T10=4, inget avvikande resultat) Jag höjde kaos pga striden mot reptilmännen.

Händelseslag: (1T100=78, ingen händelse)

Eftersom jag inte i första hand vill att de går tillbaka upp med oförrättat ärende så bestämmer jag att de två alternativ de har är att a) gå in i det rum som nu öppnats för dem, b) prova att använda vinschen igen (med vridhandtaget i ett annat läge). Två alternativ som de inte vet något särskilt om, det verkar rimligt att det är 50/50 vad de väljer:

Går de in genom den dörr som vinschen öppnade? (50%) Ja

Då de sökt genom rummet kan de välja mellan att fortsätta in i grottan eller gå tillbaka ut och pröva vinschen igen.

Fortsätter de in i grottan? (50%) Ja

22. Den falska väggen

De snurrar runt och ser hur en tidigare osynlig dörr öppnas i väggen. I öppningen står fyra reptilmän, lika förvånade som äventyrarna. Grombur är den siste att se vad som sker. Då han vänder sig om för att se vad de andra i gruppen stirrar på släpper han vinschen och väser:

-”Ohyra!”

-”Soosyysa.” Väser en reptilman tillbaka medan han och hans kumpaner iakttar äventyrarna med sina svarta reptilmannaögon.

Botulw och Theosophus får fram sina återstående trollformelark och börjar stressat läsa dem samtidigt som reptilmännen går till attack. Deras vaggande språng ser inte graciösa ut, men det räcker med ett par klafsande steg så är de inne bland äventyrarna. En av reptilmännen kör sin treudd i magen på Theosophus som viker sig dubbel och faller, men han undviker på så vis nästa reptilmans treudd. Reptilmännen fortsätter förbi honom, men liggande får han iväg ett eldklot som träffar en av reptilmännen i nacken. Lågorna omsveper omedelbart den stackarens huvud och med den breda munnen öppen till ett ljudlöst skrik rusar den förblindade reptilmannen bort från striden och faller med ett väsande ihop mot en vägg. Grombur och Eliana går sina motståndare till mötes, de går nära inpå dem så att reptilmännen får svårt att utnyttja sina långa treuddar. På så nära håll kan Grombur inte svinga sin stora yxa, så han släpper den till förmån för den bredbladiga bergsmannakniven i bältet. På så vis nedgörs två reptilmän till. Den siste reptilmannen är smidig och hoppar gång på gång undan äventyrarnas hugg och utfall. Han placerar sig ständigt så att han får möjlighet att använda treuddens längre räckvidd och på så vis tillfogar han äventyrarna flera smärre sticksår. Men tre mot en är dåliga odds i en blankvapenstrid och till slut trängs han in i ett hörn och huggs ned.

Eliana går sin motståndare till mötes

21. Vinschen

Efter att ha genomsökt de båda döda dvärgarna utan att finna annat av värde än de fjällbrynjor och yxor de bar, vänder äventyrarna åter uppmärksamheten mot vinschen och fällgallret. Grombur, på dvärgars vis intresserad av mekanik, undersöker noga vinschen. –”Det finns ett litet vridhandtag under själva vinschhandtaget. Det kan ställas i två lägen och har troligen inverkan på den stora vinschen, men här finns inga ledtrådar till hur vi borde ställa det. Några förslag?” Efter en kort stunds tyst övervägande säger Botulw: -”Nej.” Efter ytterligare en stunds övervägande säger Eliana: -”Vi singlar slant: Blir det spira låter vi vridhandtaget vara, men blir det sköld så vrider vi på det!” De singlar ett silvermynt och spiran kommer upp. Med ett fast grepp vrider Grombur på vinschen utan att röra det undre vridhandtaget. Han får ta i så han nästan spricker, mekanismen har inte använts sedan graven byggdes. Det rasslar och gnisslar, men ljuden kommer inte från fällgallret …utan från väggen bakom dem!

Ljudet kommer inte från fällgallret utan från väggen bakom dem…

21. Vinschen – avigsidan

Kaos 3 (1T10=6, inget avvikande resultat)

Händelseslag: (1T100=38, ingen händelse)

OK, de draksjukedrabbade dvärgarna är besegrade – vad gör äventyrarna nu då?

Undersöker de de bägge döda dvärgarna? (75%) = 72: Ja

Finner de något av värde förutom rustning och vapen? (50%) = 83: Nej

Undersöker de vinschen? (50%) = 02: Ett definitivt JA!

Efter undersökning, vrider de på (den stora) vinschen? (50%) = 34: Ja

19-20. Oväntad konkurrens

-”Släpp den där vinschen!” Hörs en befallande stämma. Hela gruppen snurrar runt. Nedför trapporna från den falska gravkammaren kommer två dvärgar. Botulw drar efter andan – det är två bekanta dvärgar! –”Herr Gorin! Mäster Drego! Vad trevligt att se er igen!” Men dvärgarna har sammanbitna miner och i deras ögon brinner en glöd som inte fanns där då han såg dem senast. De har drabbats av draksjukan, den lystenhet efter skatter och guld som är dvärgarnas gissel och som en gång kommer att bli deras folks undergång.

Gorin tar ett steg mot äventyrarna med yxan redo medan Drego vänder sig till Botulw: -”Tig bokmal! Vi må ha samarbetat mot lyktgubbarna, men nu är det var man för sig! Ni valde att berätta om kumlet, vi pressade er inte. Nu får ni stå ert kast. Släng ifrån er vapnen!”

-”Vi är fem, ni är bara två. Lägg ned era vapen så låter jag er gå oskadda!” Morrar Eliana och tar även hon ett steg framåt. 

Under några ögonblick står båda sidor och stirrar på varandra, Botulw hinner till och med tro att allt kommer att ordna upp sig, men så ryter plötsligt Drego till och svingar yxan mot Grombur, som hoppar undan. Botulw och Theosophus drar sig bakåt och får fram sina trollformler, och medan Eliana och Gorin växlar slag med varandra börjar eldkloten flyga mot Gorin. -”Inte igen!” Grymtar dvärgen. Snart brinner hans skägg och hans grimaserande ansikte är täckt av sot och flagnande bränd hud. Vodomar cirklar runt striden och sätter pil efter pil i Drego, som slåss vidare med fyra pilar i sig. Till slut nedgörs dvärgarna. Det var verkligen ett oövertänkt anfall; de ligger nu båda döda på golvet medan äventyrarna gick oskadda ur striden.

-”Släpp den där vinschen!” Nedför trappan kommer två hotfulla dvärgar.