1. Åter till Tvillingbergen: Inledning – avigsidan

Med smalbenen smärtande av rapp och bollar från kvällens innebandy slår jag mig ner igen. Laxforsen nämns i äventyret, i övrigt hittade jag bara på hur det kom sig att en ny grupp skulle ge sig av mot Tvillingbergen så snart efter den förra gruppen.

Huvudroller, biroller och gåtor

Huvudrollerna är okomplicerat – där har jag de fyra nya äventyrarna:

Huvudroller

  1. Vodomar Stigman – Jägare
  2.  Grombur – dvärgkrigare
  3. Eliana Stinga – krigarinna
  4. Theosophus – magistudent i målbrottet

Biroller

Här utgår jag från den lista jag slutade förra genomspelningen med.

1-10 Swarzard och Kobbler

11-20 Flamroll och Lokfaste

21-30 Reptilmän

31-40 Lyktgubbar

41-50 Gorin och Drego (dvärgherrar ute på dvärgaärenden)

51-60 Förra äventyrargänget

61-70 Herr Dallerdings spöke

71-80 Skatten

81-90 Gudarna

91-00 Gravkumlet

Trådar

  1. Är äventyrarna döda?
  2. Är äventyrarna fångar hos reptilmännen?
  3. Är Flamroll och Lokfaste på väg tillbaka?
  4. Vakar svartalfer över kumlet?
  5. Vakar gudarna över kumlet?
  6. Finns det en bakväg till kumlet?

Jag beslutade alltså att testa en gång till med ganska många gåtor. En sak som slog mig i första genomspelningen var att ingen av trådarna kom nära att avslutas. Detta kan ha berott på att jag hade så pass många trådar att de ”Mot en gåtas lösning” som jag fick på händelsefokustabellen spreds ut mellan de olika trådarna så att ingen enskild tråd nystades upp. Om det efter denna genomspelning visar sig att trådarna inte spelar så stor roll så behöver jag ta i med hårdhandskarna och både förändra händelsefokustabellen och öka antalet slag med T100.

20. Gravkumlet

Gravens ingång utgörs av en rund plattform, tre meter hög och 20 meter i diameter, byggd av fint staplade gråstenar. Irmelin är lättad över att inte finna några spår av dvärgarna Gorin och Drego, vilka i hennes sinne vuxit till det största hotet mot hela denna expedition. Hon springer fram och hoppar upp på toppen av stenformationen.  –”Botulw! Här är en stenplatta med märkliga tecken!” Efter att ha misslyckats ett par gånger lyckas Botulw, hjälpt av både Block och Irmelin, till slut ta sig upp på plattformens topp. Han tar fram den tydarsten de fann i lyktgubbarnas lya och böjer sig fram. Med stenen framför ena ögat börjar han läsa högt: -”Här vilar Swarzard och Kobbler, men knappast i frid.” Han reser sig och suckar. –”Gudarna bevare oss för sådana söner. Nå, det tycks som att denna platta döljer nedgången till graven.”

De tar alla i och med förenade krafter lyckas de få upp ena kortsidan av stenplattan tillräckligt högt för att de ska kunna börja fösa den åt sidan. En kall och fuktig, källardoftande vindpust slår emot dem ur det svarta hål som nu blottas. Det är inte någon stor öppning, endast en person åt gången kan gå ned för den stege som leder ned i mörkret.

Här vilar Swarzard och Kobbler,
men knappast i frid…