32. Johns historia

Brigard har vakten runt midnatt men har druckit lite för mycket och somnat. Han vaknar till och far upp då John smyger tillbaka in i lägret. Monodur och Polymoll vaknar av Brigards morranden och snart får John berätta sin historia. –”Jo, när jag var ute och jagade klev plötsligt en stor och vältränad man ut framför mig. Av hans mustasch och gnistrande leende att döma var han en av skogens lyckoriddare.”

–John! Vad har vi sagt om det teatraliska?”  

-”I alla fall så lyckades jag övertala dem att släppa mig.

De ser förvånat på varandra. –”Bra jobbat John. Mer handlingskraft i dig än man först ser!”

-”Och sen var det… För att de skulle släppa mig så… Jag lovade dem krigsbytet från svartfolken!”

-”Du gjorde VAD? Klostrets skatter är ju våra! Eller host host, vi menar att de till nio tiondelar är baron Pansarnäves. Hur kan du göra så mot den gode baronen, det är inte din skatt att ge bort.”

Brigard vrålar maktlöst och kastar en sten ut bland ruinerna men allt som hörs är banditens skratt

 Brigard brusar upp: –”Var är dom nu? Jag vill säga de där jönsarna ett sanningens ord!” Med ett vinande slår en pil ner i marken framför honom. Någonstans från de snårbeklädda klosterruinerna klingar ett skratt: -”Lyckoriddaren Rikard Hökvinge hälsar er! Jag och mina medarbetare ser och hör allt ni gör, var så säkra. Ni har dödat vår rese, och resar är dyra. Vi förväntar oss ersättning. Guld, hela grytor fyllda med guld, annars kommer ni att få en lååång färd hem…” Brigard vrålar maktlöst och kastar en sten ut bland ruinerna men allt som hörs är banditens skratt och stenen som klafsar i marken någonstans ute bland ruinerna.

Avigsidan: Banditgänget under Rickard Hökvinges ledning finns med i äventyret. De beskrivs som ett gäng relativt smarta banditer som hellre skrämmer bort äventyrarna från platsen än attackerar dem. Vi ställde därför lite frågor om de skulle anfalla oss (ett tidigare ”ja” resulterade i resens attack) eller om de skulle försöka använda sig av oss på något sätt. Det ledde till scenen ovan.

31. Kanalplaner

De paddlar tillbaka till lägret och drar upp flotten. –”Så här måste vi göra.” Säger Monodur: -”Om vi ska komma åt skatten måste sjöns yta sänkas så mycket att valven under ön hamnar ovanför vattenytan. Vi måste hitta ett sätt att leda bort vattnet ur sjön.” Brigard förstår direkt: -”Du menar att vi behöver gräva ett utlopp av något slag.”

Polymoll skissar upp var de nog skulle kunna gräva en kanal genom en liten grusås.

De går runt sjön för att se om det finns en lämplig punkt för detta. Framåt eftermiddagen har de undersökt hela sjökanten och hittat en plats där de nog skulle kunna gräva en kanal genom en liten grusås. –”Om vi bara får vattnet att börja strömma igenom kommer det snart att äta sig en större och större kanal.” Säger Monodur, och minns barndomens dammbyggen i Nolbäcken hemmavid.

 John tröttnar snabbt och erbjuder sig att jaga rätt på några kaniner till kvällsvarden, men när de på kvällen kommer tillbaka till lägret är John inte där och de får äta en relativt torftig måltid.

Avigsidan: På ett av scenens tärningsslag fick vi en dubblett (88), Den händelse vi slog fram var att en biroll (väpnare John) agerar. Vi slog nyckelorden (Separate + Food). Vi tolkade det som att John lämnar sällskapet för att leta efter mat. Då våra kanalplanerare efter en hel dag kom tillbaka till lägret slog vi för att se om John var tillbaka (50% = 93 – Nej).

28-30 Ut till ön

De vaknar huttrande. Morgonen är kall och klar, solen strålar från en molnfri himmel men sjön och dalen ligger fortfarande i skugga från bergen. En snabb frukost, sen bygger de en flotte av gamla stammar och sly. Då de framåt middagstid är klara släpar de ner flotten mot vattnet. De skrämmer upp några gäss som utstöter sina tutande ljud och flyger iväg. Vattnet är kallt och luktar insjö. Flotten är ranglig men de lyckas efter lite prövande placera sig så att den inte kränger alltför mycket då de paddlar ut mot ön ”Anjas öga”.

Vid middagstid har solen stigit så högt att den lyser upp sjöns stilla vatten och ön i sjöns mitt. Stolta furor reser sig från den klippiga ön, det går att se en rund byggnad i ljus sten mellan stammarna. Medan äventyrarna paddlar ut mot ön faller solstrålarna rakt på den lilla byggnaden vars ljusa kalkstensväggar fläckvis skuggas av furornas kronor och stammar. När de närmar sig ser de att trappsteg är uthuggna direkt ur klippan nere vid vattenkanten, vilket gör det lätt att ta sig upp på ön. De följer trappstegen upp mot öns högsta punkt. Byggnaden är en sorts lågt, fönsterlöst torn med en port mot väster.