Solospelskommentar: Ja… det här blev ju något av en rallarstart.* När jag slog mot kaosvärdet i början på scen 14 slog jag åter en etta – det blev alltså en förändrad scen igen!

–”Har kapten Krooder sovit på saken och ändrat sig till följd av våra protester?” 50% (42) = Ja

Morgonen efter är grå och blåsig, sjön går fortfarande hög sedan de föregående dagarnas oväder. Äventyrarna, bittra efter Krooders svek, går fram till relingen där skeppsbåten hissats ned inför färden till ön. En mullrande stämma möter dem där nerifrån: -”Vad väntar ni på? Kom ner, kom ner! Ni trodde väl inte att gamle Krooder skulle låta er gå iland ensamma?” Krooder, klädd i läderpansar, pekar på styrmannen Trilgar med sin huggare: -”Om exakt två dygn väntar du på oss på denna plats – förstått?” -”Aj aj kapten!”

Skeppsbåten stöter bort från Havstulpanen och i hög sjögång börjar sällskapet ro mot den branta ön. De glider ner i djupa blygrå vågdalar bara för att strax åter hissas upp mot halvt genomskinliga gröna toppar. Varje gång de kommer upp på ett vågkrön ser de hur Havstulpanen blivit mindre. Theosophus sitter nyfiket och ser mot varje vågtopp. Det grå dagsljuset genomlyser vågornas krön och i de gröna vågtopparna ser han vad havet dragit med sig – tångruskor, sjöfågelfjädrar, maneter och… -”Vad är det där?” Frågar Theo och pekar mot den spolformiga bevingade kropp som just skjutit ut ur en vågtopp och nu i hög hastighet närmar sig äventyrarna. –”Är det en fågel?” Frågar Botulw. Är det en fisk?” Frågar Vodomar. –”Är det en mittemellan?” Frågar Eliana. –”Kan man mata den?” Frågar Theo. –”Ja det kan du, men inte på det sätt du vill.” Säger Krooder sammanbitet. –”Ro! Ro allt ni kan! Det är en forgya, en flygande rovfisk – och där kommer de andra!” Bakom den första forgyan kommer ytterligare tre flygande ur en hög våg. Eliana och Grombur fattar posto i aktern för att möta anstormningen medan de andra dubblerar ansträngningen vid årorna.

Forgyorna sveper förbi dem och iakttar dem med sina känslolösa fiskögon, de vänder sedan om och kommer tillbaka. Theo skriker gällt då han får ett par taggiga bett. Sjögången gör det svårt för Eliana och Grombur att träffa de snabbflygande fiskarna som sveper in och ut bland dem, men till slut har de filéat alla fyra forgyor. Vid det laget bär även Vodomar ett par blodiga minnen från flygfiskarnas besök.

• Rallarstart är beteckningen på det i inre Halland ofta förekommande fenomenet att en tävlande går ut stenhårt i starten – men åt fel håll.