Månad: januari 2023

138-157 Konungarnas gravtempel

Det är nu dags för mina äventyrare att ge sig av mot äventyrets sista anhalt, men tärningarna sätter käppar i hjulen. En kombination av interruptusscener och modifierade scener innebär att det, då det blir känt att äventyrarna avser bege sig till konungarnas gravtempel, hålls ett extrainsatt möte i Faltrax rådhus. Det är ett väl känt faktum för rådet att varhelst äventyrarna dragit fram har eldsvådor och ond bråd död följt i deras spår. Det vore just snyggt om ett (spel)världsarv som Konungarnas gravtempel skulle brinna ned eller raseras. För att säkerställa att äventyrarna lämnar gravarna i det skick de fann dem skickar staden med dem Rabbe Karp, vaktmästare för templet. Då äventyrarna en solig förmiddag lämnar Faltrax väntar en mager, äldre herre på dem utanför stadsporten. Med en bister nick bekräftar han att han är herr Karp och svänger upp bakom sällskapet då det rider iväg. Han rider på en åsna och är beväpnad med en kratta.

Det tog mig lång tid att komma fram till att Karp skulle följa med, och att slå fram hans värden etc, men hans tid med äventyrarna kom att bli kort. Redan första natten blev han uppäten av hyenor.

På fjärde dagen efter de lämnade Faltrax når äventyrarna gravtemplen. I ett soldränkt kuperat landskap, där knotiga träd skuggar kullar och får utgör vita små prickar i grönskan, sticker tegeltak och de övre delarna av tempel upp ovanför en omgivande stenmur. Äventyrarna pressar upp den gnisslande järngrinden och går in. Här finns tre stora gravtempel och nu vidtar ett systematiskt genomsökande, endast avbrutet av host- och kräkattacker då Theosophus utlöser en gammal giftfälla. Till slut öppnar de en grav där de mumifierade resterna av Aldorg Zeen vilar – med en bit av en runristad stav inkörd i hjärtat! -”Så det var så här de ”gömde” Valland de Klochards stav?” Med ett ljud som när man drar en blyertspenna genom ett äggpaket, eller en bit magisk stav genom ett mumiebröst, får de ut den sista delen de letat efter och anträder färden till det avtalade mötet med de Klochards vålnad. Då mörkret sänker sig framträder vålnaden och instruerar dem hur de ska montera ihop stavdelarna: -”Men innan ni sätter ihop den sista delen med de andra två ska jag berätta var ni finner kungakronan, kronjuvelerna och guldmynt i massor! Skatten är nedgrävd i…” POOF! Botulw, nyfiken på den gamla staven, lyssnade inte på spökets instruktioner. Han ville bara testa lite och råkade foga samman de sista delarna och de Klochards vålnad försvann. Så kan det gå när man får en interruptusscen och händelsen ”negativt för huvudroll – Botulw”.

I traktens kloster finns från de följande dagarna rapporter om trenne ryttare som under sammanbiten tystnad red västerut. På fjärde dagen passerade de gränsen och lämnade det kronlösa riket.

SLUT

94-137 El Nhassiv och tillbaka igen

Äventyrarna och de av handelsuppbådet som fortfarande står på benen letar nu genom slottet. I tredje rummet träffar de på den hjälpsamme svartalfen Axhild och i fjärde rummet finner Vodomar den bit av staven som de letar efter. På vägen har Zilvars gäng även hittat en del av rövarnas skatter och därmed är båda sällskapen nöjda och belåtna. På väg tillbaka mot rummet där de lämnade sina sårade hör de en fjärran hornstöt ljuda över dalen. Genom ett fönster ser de långt borta ett tungt lastat sällskap komma fram ur skogsbrynet. Det måste vara Ortta och hans band, tyngda av byten. Strax ljuder ett flerstötigt svars-bröl uppifrån borgens torn. Det är något i svarssignalen som övertygar äventyrarna om att Ortta just varnats för att det finns fiender i borgen. Nu slog det äventyrarna (mig) att Orttas gäng gott kunde få smaka på sin egen medicin. Äventyrarna och handlarna slår sig genom försvararna upp till taket och bemannar ballistan.

Jag rullar lite tärningar och det visar sig att Orttas trupp består av honom själv, tre andra orcher och fem svartalfer. De har nu satt ner sina byten och fäller ett träd och kapar dess grenar så att det kan användas som stege. Bredvid borgens ballista ligger det tjogtals spjut i en kista, men som allt annat i El Nhassiv är spjuten rövarnas byten. Här blandas enklare spjut, av den typ som Faltrax karavanväktare bär, med långskaftade spjut av alviskt hantverk. Här ligger lätta kastspjut av ask blandade med tunga järnspjut från dvärgarnas djupaste smedjor. Inget spjut är det andra likt vilket försvårar möjligheten att bedöma deras bana. Botulw lägger ett spjut i ballistan, Vodomar siktar och trycker av. Skottet landar en bit bakom målet, Man hjälps åt att spänna bågen och lägger i ett nytt spjut, Vodomar siktar noga varefter spjutet far iväg med en knall, Det susar länge genom luften innan det börjar vika av nedåt och finner sitt mål – den mäktiga orchkrigare som anför truppen! Hostande svart blod sjunker Ortta ihop, han är död då han slår i marken. Ett par tärningsslag övertygar mig om att denna trupp inte stannar upp pga en småsak som att förlora sin hövding. Under det vilda anloppet mot slottet spetsas ytterligare en av rövarna, sedan är de framme. De reser trädstammen mot muren och börjar klättra. De överlevande handelsmännen rusar fram för att hindra angriparna att hinna över murkrönet, men pilar börjar vina runt dem. De sista kvarvarande försvararna, bågbärande svartalfer, har slagit upp en dörr och kommer till sina fränders undsättning.

Både äventyrarna och handelsmännen har funnit det de sökte och de ser ingen mening i att dö här. Man försöker retirera mot porten, öppna den och fly ut i skogen, men nu har rövarna övertaget. I denna reträttstrid faller Zilvar, Tess Tess och alla kvarvarande handelsmän utom Brom den äldre. Även Axhild den snälla svartalfen dör, hon dör med en förbannelse på sina nariga läppar över den som sagt henne att goda gärningar skola löna sig.

Äventyrarna och Brom d ä lyckas undvika förföljarnas pilar och undkommer i skogen. Några dagar senare stapplar de in i Faltrax där stort jämmer utbryter bland anhöriga och vänner. De kommande dagarna tillbringar äventyrarna och Brom i rådhuset under olika rådsförhör och utfrågningar – ansvarsfrågorna kopplade till en expedition som kostat sju av stadens borgare livet måste utredas Efter en vecka har rådet kommit fram till att äventyrarna inte kan lastas för någonting i denna affär, och de tillåts åter röra sig fritt i staden. Denna fria rörlighet används till att handla de förnödenheter som behövs för den sista etappen av deras uppdrag – färden till Konungarnas gravtempel!