Spelarnas information: Det är en fin och kall lördag vårvintern 1987. Ni står på en parkeringsplats i Borås. Runt er ser ni mängder av människor med kassar fulla av nyköpta kläder. Till höger ser ni en familj som stiger ut ur en liten smutsig silverfärgad Mazda. Ni lägger särskilt märke till sonen i familjen, en kort tonårskille vars kroppsspråk tydligt uttrycker missnöje. Vad gör ni?

Spelledarens information: Någon gång under vintern 1987 (1986?) ((Spelar det någon roll?)) (((Släpp det!))) skulle min familj till Borås för att handla på de stora postorderföretagens butiker. Det var en heldagsresa, 15 mil dit, följt av timmar i affärer och sen hemfärd – och jag var tvungen att följa med. Efter protester och förhandlingar var upplägget att jag följde med men att då vi kom fram skulle min pappa släppa av min mamma och mina systrar i klädaffären och sen köra mig till en spelbutik som jag hittat adressen till i Sinkadus. Tyvärr visade det sig då vi kom fram att spelbutiken var stängd och resten av dagen var jag ett buttert muttrande tonårs-medhäng i klädaffärerna. Innan vi åkte hem skulle vi handla mat inför kvällen på något varuhus. Detta var 80-talet och man kunde hitta Äventyrsspels produkter lite överallt. I detta fall hittade jag Äventyrspaket 1, innehållande de korta äventyren ”Svart duell” och ”Skönheten och odjuren” liggande i en hög med ett par exemplar av något annat äventyr som jag redan hade (Döda skogen, tror jag). Jag tror även att det var halva priset.

Jag hade vid den tidpunkten egentligen slutat spela Drakar och demoner, jag spelade nästan bara Mutant och framför allt Traveller, men något rollspelsrelaterat ville jag ha med mig hem. Jag hade ju missat möjligheten att handla i spelbutiken så som en desperat handling köpte jag istället detta äventyrspaket. Jag köpte även ett jättestort suddgummi som inom ett år genomgick en kemisk process som gjorde det oanvändbart. Någonstans i mina lådor finns det ett Mutant-karaktärsblad som fullständigt förstördes då detta jättesuddgummi smetade ut blyertsanteckningarna och på något sätt fäste utsmetningen i pappret så att det inte gick att sudda ut det utsmetade. Frustrerande, men intressant.

Jag spelade aldrig något av äventyren i häftet, men jag läste dem båda och jag minns att det var ”Skönheten och odjuren” som lockade mig mest. Stefan Kayats illustrationer till båda äventyren tycker jag mycket om. Jag och en av kusinerna spelade en sen sommarkväll/natt ”Skönheten och odjuren” med hjälp av soloreglerna Mythic GME, och här följer nedteckningen.