Månad: oktober 2025

Spelkongress 25

Jag var tveksam till om jag skulle skriva något om förra helgens aktivitet, man kan varje år hitta en bra genomgång av Spelkongressen på Rollspelaren (länk till höger). Men eftersom jag och kusinerna just håller på att spela oss genom Drakkejsarens hemlighet, så ger jag ändå Fria Ligans flaggskeppsevenemang en överflygning.

Utfärden inleddes i fantastiskt höstväder, soligt och friskt. För den som inte har koll på lokalen så ligger Gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Ett lyckat Myter och legender ger vid handen att byggnaden uppfördes 1887-1890, efter ritningar av arkitekt Axel Fredrik Nyström. Det som genast slår en när man närmar sig är att huset är ett framträdande exempel på det sena 1800-talets institutionsbyggande och ett av få bevarade hus av sin art i Europa. (Wikipedia)

Jag var osäker på vilka matmöjligheter som fanns inne på själva kongressen så jag intog en… Måltid på värdshus (3 silver). Frukost intogs i Gamla Stan, den var god och visa män/mödrar säger att det är dagens viktigaste mål. Strikt talat har detta inte med Spelkongressen att göra men regelboken har rätt, måltiden täckte faktiskt mitt dagsbehov av mat. (Eller, njae. Det höll fram till 17 då jag vrålåt pasta).

Med en ranson mat innanför västen säkrades min förmåga att läka de KP, VP eller olika tillstånd som rollspelarna på kongressen kunde åsamka mig. Moraliskt och kroppsligt redo korsade jag bron till Riddarholmen och såg…

Drakkejsarens statyett!

Fria ligan hade verkligen inte sparat på pengarna. Det första man såg när man närmade sig gamla Riksarkivet var att de hade balanserat en kolossalversion av statyetten högt uppe på en pelare. Heeelt livsfarligt.

Riksarkivariens rum: På mitt jobb får vi nöja oss med att en liten plastbricka bredvid dörren talar om namnet på den som sitter i rummet. Så gjorde man inte på den gamla goda tiden, då markerade man revir så det stod sig i 135 år. Användandet av en meterhög, handmålad namn-alkov borde i o f s motverka ovanan att folk flyttar runt så fort ett rum blivit ledigt. Detta rum var Fria Ligans butik (om jag minns rätt) och i angränsande rum genomfördes det organiserade spelandet (konventsäventyren). Där provade jag i lördags för första gången på att spela Väsen. Tack till gruppen och särskilt till en engagerad och positiv spelledare – vars namn jag tyvärr tappat bort (men han var från Sundsvall och bar vid tidpunkten för dådet långt skägg och hög hatt).

Inspirerad av spelandet köpte jag…

2x bok, à 25 guld. Ger mig fördel på färdighetsslag i specifikt ämne.

Jag var där i ca 5 timmar, två av dessa deltog jag i ett spelpass, resten av tiden lyssnade jag på föredrag. Förutom framåtblickar och fördjupning kring Fria Ligans olika spel och relaterade böcker, så ingick i år även ett entimmes samtal med komikerna och skådespelarna – och rollspelarna – Anders Jansson och Ellinor DiLorenzo, som på ett behagligt vis bröt av mot de mer produktinriktade framträdandena.

Spelkongressens upplägg passar mig väldigt bra. Koncentrerade spelpass och föredrag håller tempot uppe, och att det är ett endagsevenemang gör att folks personliga hygien inte hinner kollapsa. Två tummar upp till alla involverade och arrangemanget som helhet!

28. Till Haggahus

Speltillfälle 30: 220521

35-45 Midsommar, 1165 e.s. (Blot -1)

Avfärden sker i gryningen och de tre äventyrarna reser mot sydväst. Efter allehanda vardagsäventyr kommer de upp på mer trafikerade vägar. Att döma av de resandes folkdräkter är de bönder från byar och bygder som lyder under rostkyrkan och de har därför inte drabbats av orchernas stympningar, men de har alla hört blodisande historier om ”Dronning Noslösa”.

Äventyrarna slår följe med storbonden Blotgylf som för en stor vagn med offergåvor till midsommarblotet: -”Jag har alltid sett till att vår by blotar extra mycket. Att snåla mot Rost straffar sig bara. Se på mig. Jag har blotat rikligt i alla år och jag är frisk och mätt och har 16 barn. Och se på den här kärran – sex hjul och rikt bemålad, en sån här vagn har man inte om man inte har Rosts gunst. –”Men om man inte tillber guden Rost då?” Frågar Kwitzach: -”Då kommer rostbröderna med järn och eld och ser till att man gör det.” -”Men det finns ju byar i andra delar av världen som inte tillber Rost överhuvudtaget, de får ju skördar?” –”Det är inget jag känner till. Låter osannolikt. Om vi inte ber till Rost kommer rostbröderna, och om våra beläten inte välsignas får vi missväxt. Det hela är faktiskt ganska enkelt.” –”Och han där – mannen som ni kedjat bak i vagnen – vad ska ni göra med honom?” –”Åh, Joerg? Han ska blotas. Man får inte Rosts favör gratis inte. Ah! Där ser ni Haggahus!” Vagnen har svängt runt en krök och kommit ur skogen. På slätten nedanför er ser ni Haggahus, rostkyrkans heligaste plats.

SL:s kommentar: Vi fick en hel del incidenter längs vägen – misslyckade tältresningar, möten med reptilmän , fynd av Karskenfots stövlar i ett övergivet magiskt laboratorium m.m. men jag hoppar över dem i återgivandet. I början av kampanjen kändes de slumpmässiga mötena roliga och det var de som satte färg på resorna, men nu när vi hade ett mål och en stor övergripande historia så blev de mer hinder som bromsade vår berättelse. Jag skippade därför ett antal slumpmöten för att hålla tempot uppe.