Dag 6, femte ungsommar, tillbaka i Rostvattnet
Tillbaka i Durus hemby söker de hjälp hos hans gamle lärare, bymagikern Halldor Trollare. Den åldrade magistern börjar undersöka Durus men storknar och staplar bakåt. Stödd mot en bokhylla i bortre änden av rummet får han kvävt fram: -”Grgl… Tvi f… Stinkröta! Det här är bortom min läkekonst.” –”Finns det inget man kan göra?” –”Hmm. Jo, jag tror att druiderna i Pelagia, Vindarnas tempel, skulle kunna låta nordanvinden vädra rötan ur din kropp. Pelagia ligger uppe i nordöstra Margelda och har överlevt blodsdimman – för bara några dagar sedan passerade här pilgrimer på väg tillbaka från templet. De förde med sig spännande nyheter. Havet har skänkt templet en gåva, men vad det är och vad den innebär är ännu höljt i dunkel för oss dödliga. Men att det är en historisk händelse det…”
-”Pff, det finns många gåvor. Vad säger du om DEN HÄR!” Durus håller dramatiskt upp den spira som fram till nyligen band kung Algarods odöda lekamen. Bymagikern blir verkligen imponerad. Han undersöker spiran noga, sen reser han sig och börjar under stor sinnesrörelse vanka av och an i rummet. –”Jag vet inte var ni varit eller hur ni lyckats komma över den här, men jag tror…, jag tror att ni har hittat självaste spiran Nekhaka!” Medan han talar smeker han spiran och andetagen blir långa och djupa: -”Se… se på rubinen. Se vilket djup den har… Se hur den liksom pulserar, och… Hör ni? …Hör ni hur den nästan talar till oss?” Den gamle magistern blir varse blickarna som Durus och Kwitzach utväxlar och återfår kontrollen: -” Hrhm! Minns du sägnen Durus?” Innan Durus hinner komma på en ursäkt börjar den gamle berätta:
-”Spiran Nekhaka bars i många släktled av Algarernas konungaätt, men gick förlorad då besvärjaren Zygofer släppte loss demonhorden som nedgjorde konungen och hans här. Det sägs att rubinen är en av de sex stenar som…” -”Sexstenar?” Mumlar Kwitzach för sig själv och tycks spara tanken för framtida tillfällen. -”Som jag sa: Rubinen i spiran är en av de sex juveler som ursprungligen prydde den legendariska kronan Stanengist. En krona som gav bäraren råd och visdom och kraften att samla alla landets folk. I en grå forntid stals tre av kronans sex rubiner. Även kronan själv har gått förlorad, allt som återstår är legender. Men i en av stensångaren Brander av Bynds mest populära uppenbarelser sågs de tre försvunna juvelerna – en fäst i ett svärd, en prydde en drottnings smycke – och en monterad i en spira!”
Durus kan inte vara tyst: –”Men vem är den där Zygofer som släppte loss demonhorden då?” -”Men Durus, har du inte alls lyssnat på mina lektioner? Menar du att du inte vet vem Zygofer var? Besvärjaren Zygofer som för att vinna kriget mot kung Algarod öppnade Protonexus och lät demonhorden välla in över landet? Zygofer som för att befästa alliansen med demonerna lät sammanfoga sig själv och sin dotter med en demonfurste så att mannaspindeln Zytera skapades? Menar du att du inte vet vem Zytera är? Zytera som än idag från sitt fäste i Vond sänder ut demonhorderna över landet?”
-”Jaha, DEN Zytera…” Säger Durus medan Halldor Trollare öppnar fönster och dörrar för att meddelst tvärdrag hantera de kvarvarande dunsterna från stinkrötan.
Swords & Kåseri 