Speltillfälle 27: 220312

22 – 28 midsommar, 1165 e.s. Efter några dagar på vägarna, möter de Mäster Byrndel och Snidra på överenskommen plats. Byrndel börjar genast tjata om sina storslagna planer för ett pan-ravländskt förbund riktat mot demondiktatorn Zytera. Han dvärgsplainar hur Zyteras son Zertorme är den som ska leda en allians av dvärgar, alver och ryttarfolk mot sin fader. (SL:s kommentar: Jag tyckte jag behövde påminna spelarna om de stora dragen och om vart de nu var på väg och varför, men all denna storpolitik tröttade både äventyrare och spelare och det blev en tidig kväll.)

Speltillfälle 28: 220430

29-31 Midsommar, 1165 e.s.

De beger sig mot Zertormes borg ”Eners Pik”. På den andra dagens vandring korsar de ån Söteström och går in i den täta granskogen norr därom. Ett par mil in i den skuggiga skogen ligger Helmindras glänta, en solbelyst öppning korsad av en porlande liten bäck. Snidra agerar spejare och tecknar åt gruppen att stanna. I andra änden av gläntan kliver en grupp som de känner igen ut mellan höga gråa granstammar. Det är alverna de stötte på vid orchfästet Rosenöga, alverna som tog rubinen äventyrarna stal från orchkejsarinnan!

–”Ah! Alvernas delegation. På väg till min konferens!” Noterar Byrndel nöjt, men innan han självbelåtet hinner stryka sina mustascher stormar en hord av rostbröder och demoner ut ur skogsbrynet och angriper alverna. Striden är snabbt över, alla alver är nedhuggna utom gruppens båda ledare. Två demoner lyfter tungt med varsin alv i klorna och försvinner med bytet mot sydväst.  

Byrndel putar missnöjt med munnen: –”Det här var inte bra för alliansen. Först förlorade vi orcherna och nu försvann alvernas delegation. Fort! Mot Eners Pik, innan fler parter faller ifrån.”

Speltillfälle 29: 220508

På kvällen den 31:a midsommar står de framför borgen. De kommande dagarna har Byrndel fullt upp med sin konferens och äventyrarna ägnar tiden åt att lära sig rida.

På morgonen den tredje dagen omges en återvändande patrull av stor uppståndelse. Den har fångat en demon! På avstånd ser Durus och Kwitzach styggelsen. Det är en smutsig och motbjudande humanoid med lömsk blick och hemskt ärrad hud – det är Ilender! På eftermiddagen skickar mäster Byrndel bud efter dem. De förs in till konferensen där mäster Byrndel presenterar dem för alliansens ledare: Miridia – kvardernas ärrade drottning och Skunsa – galdanernas åldrige ledare. Palakus och Skylia – de båda folkens överstepräster – samt den maskklädde Zertorme själv. Durus lyckas med ett vältaligt försvar övertyga församlingen om att Ilender inte alls är en demon utan ett samhällets olycksbarn. Lagom till att han lyckas, och t o m den hårdföre Skunsa torkar en tår, ser Kwitzach något girigt glimma till i Ilenders ögon. (SL:s kommentar: Den som visat kampanjkrönikan ett onaturligt intresse drar sig till minnes inlägg nr 14 (241015) där det framgår att Ilender har väldigt svårt att motstå ett par fräscha brallor, men att hans mörka hemlighet är att han a l d r i g betalar för byxor.) Kwitzach följer nu Ilenders blick mot …Zertormes bredrandiga sidenpantalonger! Kwitzach lyckas genom ett styrkeprov snabbt få Ilender ur salen och drömmen om en enad front mot Zytera lever vidare.

Zertorme presenterar planen: -”Om tolv dagar är det midsommarblot vid rostbrödernas heligaste plats – Haggahus. Både rostbrödernas militäre anförare general Manderel och själve rostfursten Kartorda kommer dit. Jag har i hemlighet bedrivit förhandlingar med priorn på Haggahus, en otrevlig karriärist vid namn Rembredo. Om vi dödar Kartorda blir Rembredo nästa rostfurste och han har i utbyte lovat att dra bort rostbrödernas styrkor från Zyteras fäste Vond då vi marscherar dit. Det är allmänt känt att hästfolken är mig trogna, ingen av dem kommer släppas nära Haggahus, men ni båda… Mäster Byrndel talar om er som gudarnas gunstlingar, att ni har en förmåga att snubbla er igenom de mest omöjliga odds. Låt oss hoppas att er tur står sig! Ert uppdrag börjar nu!”

SL kommentar: När det gäller hur man kommer till avslut lämnar kampanjen mycket åt SL. Det finns en äventyrsplats för Zyteras fäste, som är tänkt som en slutscen, men vägen från nykläckt äventyrare till att man försöker störta den mäktigaste figuren i det glömda landet (Zytera) är helt upp till SL och spelarna. Det finns många personer och viljor i kampanjen som man kan sluta avtal med men jag tyckte inte att de kändes mäktiga nog för att få spelarna att våga utmana rostbröderna, Zytera och demonhorden. Utan en mäktig armé i ryggen skulle det vara konstigt att två äventyrare gick till attack mot det glömda landets starkaste militärmakt. Den pan-ravländska alliansen blev ett sätt att ge spelarna uppdrag och knuffa dem i riktning mot uppgörelsen med Zytera. Spänningen inom rostbrödernas ledning finns med i kampanjen, men överenskommelsen mellan Zertorme och Rembredo stoppade jag in för att jämna ut oddsen sedan både orcher och alver fallit ifrån alliansen.